From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #6972

Study this Passage

  
/ 10837  
  

6972. ‘Et credent voci signi posterioris’: quod significet quod fidem haberent praenuntiato ex Verbo, quod fierent veri profanatores, constat ex significatione ‘credere’ quod sit fidem habere, de qua mox supra n. 6970; ex significatione ‘vocis’ quod sit annuntiatum 1 , de qua 2 n. 6971, ita quoque praenuntiatum; et ex significatione ‘leprae’, quae hic est ‘signum posterius’, quod sit profanatio veri, de qua supra n. 6963; quid profanatio, videatur n. 3 6959, et 4 in locis ibi 5 citatis.

Footnotes:

1. The Manuscript inserts ex Verbo.

2. The Manuscript inserts etiam mox supra.

3. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

4. ex

5. allatis

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #219

Study this Passage

  
/ 10837  
  

219. Quod per ‘vocem Jehovae Dei sibi euntem in horto’ intelligatur dictamen quod metuebant, constare potest a significatione ‘vocis in Verbo, ubi ‘vox Jehovae’ accipitur pro Ipso Verbo, pro doctrina fidei, pro conscientia, seu interna animadvertentia, etiam pro omni redargutione inde; quare etiam fulmina vocantur ‘voces Jehovae, ut apud Johannem, Angelus clamavit tunc voce magna, sicut leo rugit, cumque clamavit, locuta sunt septem tonitrua voces suas, Apoc. 10:3, 4;

pro quod tunc vox externa et interna;

apud eundem,

In diebus vocis septimi angeli, ... consummandum es mysterium Dei, Apoc. 10:7,

similiter:

apud Davidem,

Cantate Deo, ... psallite Domino, ... equitanti super caelis caelorum antiquitatis; ecce dabit in voce Sua, vocem roboris, Ps. 68:33, 34 [KJV Ps. 68:32, 33];

‘caeli caelorum antiquitatis’ pro sapientia Antiquissimae Ecclesiae; ‘vox’ pro revelatione, tum pro dictamine interno:

apud eundem,

Vox Jehovae super aquis, ... vox Jehovae in potentia; vox Jehovae in gloria; vox Jehovae confringens cedros; ... vox Jehovae succidens flammas ignis; vox Jehovae trepidare facit desertum; ... vox Jehovae parturire facit cervas; et denudat silvas, Ps. 29:3-5, 7-9:

et apud Esaiam,

Audiri faciet Jehovah excellentiam vocis Suae, ... nam a voce Jehovae consternabitur Asshur, 30:30, 31.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.