2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

5292. ‘In septem annis abundantiae annonae’: quod significet quae insinuata sunt illis temporibus cum multiplicata vera cum bonis, constat ex significatione ‘annorum’ quod sint status, et inde quoque tempora, de qua sequitur; et ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, seu multiplicatum verum, de qua supra n. 5276, 5278, 5280; hic itaque multiplicata vera cum bonis, quia vera non sunt aliquid nisi cum bonis, et vera non reconduntur in interiore homine, ¹ de qua re mox supra n. 5291, nisi quae conjuncta bonis. Quod ‘anni’ significent non solum status sed etiam tempora, est quia ‘anni’ in sensu interno significant integros status, hoc est, integras periodos a status principio ad finem; hae periodi non aliter exprimi possunt quam per tempora, nec aliter capi ab illis qui in tempore sunt quam sicut tempora; quod anni et dies sint et status et tempora, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2906.

Footnotes:

5276. ‘Abundantia annonae magna in omni terra Aegypti’: quod significet multiplicationem veri in utroque naturali, constat ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, de qua sequitur; et ex significatione ‘terrae Aegypti’ quod sit utrumque naturale, per ‘Aegyptum’ enim significatur scientia, videatur n. 1164, 1165, 1186, 1462, 4749, 4964, 4966, et quia scientia, etiam significatur naturale, ex causa quia scientificum dicitur id quod in naturali, est itaque ‘terra Aegypti’ mens naturalis in qua scientificum; inde per 'omnem terram Aegypti' significatur utrumque naturale, nempe interius et exterius; quod naturale interius et exterius sit, videatur n. 5118, 5126. Quod ‘abundantia annonae’ significet multiplicationem veri, est quia opponitur ‘fami’ quae significat defectum veri; vox per quam in lingua originali exprimitur ‘abundantia annonae’, est cui opponitur ‘fames’, et significat in sensu interno plenam copiam et sufficientiam cognitionum, quia ‘fames’ defectum ¹ earum. Cognitiones non aliud sunt quam vera naturalis hominis, sed quae nondum ei appropriata sunt; talium verorum multiplicatio hic intelligitur; cognitiones non fiunt vera apud hominem priusquam agnoscuntur intellectu, quod fit cum ab ipso confirmantur; et haec vera non appropriantur ei priusquam is vivit secundum illa; nihil enim appropriatur homini quam quod fit vitae, sic enim ipse, quia vita ejus, illis inest.

Footnotes: