2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

5292. ‘In septem annis abundantiae annonae’: quod significet quae insinuata sunt illis temporibus cum multiplicata vera cum bonis, constat ex significatione ‘annorum’ quod sint status, et inde quoque tempora, de qua sequitur; et ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, seu multiplicatum verum, de qua supra n. 5276, 5278, 5280; hic itaque multiplicata vera cum bonis, quia vera non sunt aliquid nisi cum bonis, et vera non reconduntur in interiore homine, ¹ de qua re mox supra n. 5291, nisi quae conjuncta bonis. Quod ‘anni’ significent non solum status sed etiam tempora, est quia ‘anni’ in sensu interno significant integros status, hoc est, integras periodos a status principio ad finem; hae periodi non aliter exprimi possunt quam per tempora, nec aliter capi ab illis qui in tempore sunt quam sicut tempora; quod anni et dies sint et status et tempora, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2906.

Footnotes:

3138. In tribus his versibus agitur de praeparatione et illustratione naturalis hominis, ut inde verum, quod conjungendum bono in rationali, evocaretur: sed cum praeparatione et illustratione ita se habet: sunt binae luces, quae formant intellectualia hominis, lux caeli, et lux mundi; lux caeli est a Domino, Qui in altera vita angelus est Sol et Luna, videatur n. 1053, 1521, 1529, 1530; lux mundi est ex sole et luna, quae coram visu corporeo apparent; internus homo suum visum et suum intellectum habet a luce caeli, externus autem homo suum visum et suum intellectum habet a luce mundi; influxus lucis caeli in illa quae sunt lucis mundi, facit illustrationem et simul apperceptionem; si correspondentia sit, apperceptionem veri, si non correspondentia, apperceptionem falsi pro vero; sed illustratio et apperceptio non dari potest nisi ¹ sit affectio seu amor, qui est calor spiritualis, et dat vitam illis quae per lucem illustrantur; sicut comparative lux solis non dat vitam vegetabilibus, sed calor qui in luce, ut patet ex temporibus anni.

[2] In versibus qui nunc proxime sequuntur, describitur praeparatio ulterius, quod nempe lux caeli quae est Divina Domini, ² influeret in illa quae erant lucis mundi in naturali Ipsius homine, ³ ut inde verum quod conjungendum bono in Rationali, educeret, ita ⁴ per viam ordinariam; idcirco, ut Dominus Humanum faceret Divinum, per viam ordinariam in mundum venit, hoc est, voluit ⁵ sicut alius homo nasci, et sicut alius instrui, et sicut alius renasci, sed cum differentia quod homo renascatur a Domino, sed quod Dominus Semet Ipsum non modo regeneravit, sed etiam glorificavit, hoc est, Divinum fecit; tum quod homo per influxum charitatis et fidei novus fiat, at Dominus per amorem Divinum qui in Ipso, et qui Ipsius: inde videri potest quod regeneratio hominis sit imago glorificationis Domini, seu quod idem, quod in processu regenerationis hominis sicut in imagine, videri queat, tametsi remote, processus glorificationis Domini.

Footnotes: