1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9051. ‘Oculum pro oculo’: quod significet si aliquid in intellectuali interiore, nempe laeserint, constat ex significatione ‘oculi’ quod sit intellectus, hic intellectus interior, cujus vita est vita fidei; est homini intellectus exterior et intellectus interior; intellectus exterior est ubi cogitatio quae ad perceptionem venit, at intellectus interior est ubi cogitatio quae non ad perceptionem venit, sed usque ad perceptionem angelorum; hic intellectus est qui illustratur a Domino cum homo fidem recipit, nam ¹ hic in luce caeli est, et in hoc est Vita hominis ² spiritualis, quae ei non ita manifestatur in mundo sed in altera vita cum ³ homo fit angelus inter angelos in caelo; interea latet illa vita interius in cogitatione intellectus exterioris, ac producit sanctum et venerabundum ibi ⁴ pro' Domino, ⁵ pro amore et ⁶ fide in Ipsum, ⁵ pro Verbo, et ⁵ pro reliquis Ecclesiae. Quod ‘oculus’ sit intellectus, est quia oculus intellectui correspondet, intellectus enim videt ex luce caeli at oculus ex luce mundi; ⁷ illa quae ille oculus seu intellectus videt sunt spiritualia, et campus intuitionis ejus ⁸ est scientificum quod in memoria hominis; quae autem oculus externus videt sunt terrestria, et campus ejus intuitionis ⁹ est omne quod apparet in mundo. Quod ‘oculus’ in sensu spirituali sit intellectus, et quoque fides, quia haec facit vitam interioris intellectus, videatur n. 2701, 4403-4421, 4523-4534.

[2] Qui non scit quod intellectus per ‘oculum’ in Verbo intelligatur, non potest scire quid significant quae Dominus locutus est de oculo apud Evangelistas, ut haec, Si oculus dexter scandalizaverit te, erue eum; bonum tibi est unoculum ingredi in regnum Dei quam duos oculos habentem conjici in gehennam ignis, Matth. 5:29; Marcus 9:47;

quisque novit quod oculus non eruendus sit etsi scandalizet, et quod nemo unoculus ingrediatur in regnum ¹⁰ Dei; sed per ‘oculum dextrum’ significatur falsum fidei de Domino; id est quod eruendum: tum, Lucerna corporis est oculus, si itaque oculus tuus simplex est, totum corpus tuum lucidum erit; si oculus tuus malus fuerit, totum corpus obtenebratum erit; si ergo lumen quod in te est tenebrae est, tenebrae quantae! Matth. 6:22, 23; Luc. 11:34;

hic ¹¹ nec oculus per ‘oculum’ intelligitur sed intellectus veri fidei, inde vocatur oculus ‘lucerna corporis’, et dicitur ‘si lumen quod in te tenebrae est, tenebrae quantae’, ‘tenebrae’ enim in sensu spirituali sunt falsa fidei, n. 1839, 1860, 4418, 4531, 7688, 7711:

[3] ut et,

Cur cernis festucam quae in oculo fratris tui, eam vero quae in oculo tuo trabem non intelligis? Matth. 7:3-5;

‘cernere festucam in oculo fratris’ est aliquid erroneum quoad intellectum veri, ‘trabs quae in oculo ejus’ est malum falsi ingens, ‘lignum’ enim in sensu interno est bonum, et in opposito sensu ¹² malum, n. 643, 2784, 2812, 3720, 8354; bonum etiam ¹³ repraesentatur in altera vita per trabem, ¹⁴ quare illi qui fingunt bonum apud se, gestare trabem ¹⁵ videntur, et sic tuti incedunt; absque illa significatione 'oculi et trabis, quid foret videre trabem in oculo? Si non scitur quod ‘oculus’ in Verbo sit intellectus veri ¹⁶ quod fides nec sciri potest quid involvit, quod Dominus cum sanavit caecum, Exspuerit humum, et fecerit lutum ex sputo, et dixerit illi, Abi, lava te in lacu Siloam, Joh. 9:6, 7;

quia omnia miracula Domini, ut omnia miracula Divina, ¹⁷ involverunt illa quae sunt regni Domini et Ecclesiae, n. 7337, 8364, ita etiam hoc.

Footnotes: