1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

6753. ‘Et dixit, Quia ex aquis eduxi illum’: quod significet liberationem a falsis, constat ex significatione ‘aquarum’, hic aquarum fluminis Aegypti, quod sint falsa, de qua n. 6693; et ex significatione ‘educere’ quod sit liberatio. In his verbis continetur quale status quod significatur per ‘nomen Moschis’ quod quale in sensu supremo involvit quod Dominus ut lex Divina quoad Humanum fieret, liberaverit ¹ ab omni falso quod Humano Suo a matre adhaesit, et hoc usque dum ² factus est Divina Lex, hoc est, Ipsum Divinum Verum, et postmodum cum glorificatus, factus est Divinum Bonum, quod est Esse Divini Veri seu Jehovah.

Footnotes:

8215. ‘Et dimovit rotam curruum illis’: quod significet potentiam inferendi falsa ablatam, constat ex significatione ‘dimovere’ quod sit auferre; ex significatione ‘rotae’ quod sit potentia progrediendi, de qua sequitur; ex significatione ‘curruum Pharaonis’ quod sint doctrinalia falsi, de qua n. 8146, 8148, ita falsa ¹ . Quid ‘rota’ in genuino sensu significat, constare potest ex significatione ‘currus’; currus ² fuerunt duplicis generis: ² fuerunt per quos ³ vehebantur merces, et ² fuerunt per quos ⁴ pugnabant; per currus per quos ³ vehebantur merces, ⁵ significabantur doctrinalia veri, et in opposito sensu doctrinalia falsi; per currus autem per quos pugnabant, ⁵ significabantur etiam doctrinalia in utroque sensu, sed pugnantia, ita ipsa vera et ipsa falsa instructa ad pugnas; inde constare potest quid intelligitur per ‘rotam currus’, quod nempe potentia ⁶ progrediendi, hic inferendi falsa et pugnandi contra vera; haec potentia quia est partis intellectualis hominis, inde per ‘rotam’ quoque intellectuale quoad illa quae sunt doctrinae significatur.

[2] In altera vita apparent multoties currus onerati varii generis mercibus, et illi in dissimili forma et magnitudine; per illos, cum apparent, significantur vera in suo complexu seu doctrinalia, quae quasi ⁷ receptacula veri sunt, et per ‘merces’ cognitiones varii usus; haec apparent cum in caelo apud angelos sermo est de doctrinis; sermo enim illorum, quia non potest comprehendi ab illis ⁸ qui infra sunt, sistitur repraesentative, et quibusdam ⁹ per currus, ut dictum est, in quibus omnia et singula sermonis ¹⁰ in forma et ante oculos sistuntur, unde momento comprehendi et ¹¹ videri possunt contenta sermonis, quaedam in currus forma, quaedam in ejus contextura, quaedam in ejus ¹² colore, quaedam in ejus rotis, quaedam in equis qui trahunt, quaedam in mercibus quas currus vehit; ex his repraesentativis est quod ‘currus’ in Verbo significent doctrinalia;

[3] inde potest aliquatenus videri quod per ‘curruum ¹³ rotam’ significetur potentia quae ¹⁴ intellectuali, nam sicut currus motum suum et progressionem habet per rotas, ita vera quae doctrinalium progressionem per intellectuale; hoc quoque significatur per ‘rotas’ apud Esaiam,

Cujus tela acuta, et omnes arcus tensi, ungulae equorum ejus sicut rupes reputantur, rotae ejus sicut procella, 5:28;

ibi de vastatore veri agitur; ‘tela’ sunt falsa, et ‘arcus’ doctrina falsi, n. 2686, 2709; ‘ungulae equorum’ sunt scientifica sensualia ex intellectuali perverso, n. 7729; ‘rotae’ sunt potentiae ¹⁵ pervertendi destruendique vera, sicut procella:

[4] apud Ezechielem,

Vidi animalia, cum ecce rota una in terra apud animalia juxta quattuor facies ejus; aspectus rotarum et opera illarum sicut species Tharschisch, et similitudo eadem quattuor illis; insuper ¹⁶ aspectus illarum et opera illarum, quasi esset rota in medio rotae; super quattuor quadraturis illarum qua ibant ibant; non convertebant se cum ibant: apsides illarum, et altitudo illis, et timor illis; insuper apsides illarum plenae oculis circumcirca quattuor illis: ita cum ibant animalia, ibant rotae apud illa; spiritus animalis in rotis, 1:15-21, tum 10:9-14;

per ‘quattuor animalia’, quae fuerunt cherubi, significatur providentia Domini, n. 308, er ‘rotas’ Divina intelligentia, seu praevidentia; inde dicitur quod ‘rotae irent simul cum animalibus’, et quod ‘apsides illarum essent plenae oculis’, tum quod ‘spiritus animalis in illis’, hoc est, verum sapientiae:

[5] apud Danielem,

Videns fui, usque dum throni projecti sunt, et Antiquus dierum sedit; vestis Ipsius sicut nix alba, crinis capitis ¹⁷ Ipsius sicut lana munda, thronus Ipsius flammae ignis, rotae Ipsius ignis ardens, 7:9;

‘Antiquus dierum’ est ibi Dominus quoad Divinum Bonum; ‘throni projecti’ sunt falsa; ‘vestis Ipsius’ est verum Divinum in forma externa; ‘crinis capitis’ est bonum Divinum in forma externa; ‘thronus Ipsius’ est caelum et Ecclesia; ‘rotae’ sunt quae sapientiae et intelligentiae, ¹⁸ ita vera Divina; ‘ignis ardens’ sunt quae amoris et charitatis: sub decem labris circa templum Salomonis erant quoque

Rotae aeris, opus rotarum sicut opus rotae currus, manus illarum, et terga illarum, et canthi illarum, et radii illarum, omnia fusile, 1 Reg. 7:30-33;

per ‘labra’ illa seu ‘bases’ significabantur receptacula veri, per quod purificatur et regeneratur homo; per ‘rotas’ potentiae intellectuales, per quas progressio.

Footnotes: