1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

6753. ‘Et dixit, Quia ex aquis eduxi illum’: quod significet liberationem a falsis, constat ex significatione ‘aquarum’, hic aquarum fluminis Aegypti, quod sint falsa, de qua n. 6693; et ex significatione ‘educere’ quod sit liberatio. In his verbis continetur quale status quod significatur per ‘nomen Moschis’ quod quale in sensu supremo involvit quod Dominus ut lex Divina quoad Humanum fieret, liberaverit ¹ ab omni falso quod Humano Suo a matre adhaesit, et hoc usque dum ² factus est Divina Lex, hoc est, Ipsum Divinum Verum, et postmodum cum glorificatus, factus est Divinum Bonum, quod est Esse Divini Veri seu Jehovah.

Footnotes:

8148. ‘Et sumpsit sescentos currus electos’: quod significet omnia et singula doctrinalia falsi quae fidei separatae in suo ordine, constat ex significatione 'numeri ‘sescentorum’ quod sint omnia et singula veri et boni fidei ¹ in uno complexu, ita in opposito sensi omnia et singula falsi et mali fidei separatae a charitate; quod haec per ‘sescenta’ significentur, constare potest ex illis quae de numero sescentorum milium n. 7973 ostensa sunt; et ex significatione ‘curruum’ quod sint doctrinalia fidei, hic fidei separatae, de qua mox supra n. 8146; per ‘currus electos’ significantur doctrinalia ² illius fidei praecipua, ex quibus reliqua dependent; quae ab illis dependent, seu illis serviunt, significantur per ‘currus Aegypti’, de quibus mox ³ sequitur.

[2] Sciendum quod haec falsa, quae hic per ‘Pharaonem, exercitum, et populum illius’, tum per ‘currus, equos, et equites illius’ significantur, sunt praecipue falsa illorum qui in fide persuasiva sunt, hoc est, qui persuadent sibi quod doctrinalia Ecclesiae ⁴ in qua sunt vera sint, et tamen in vita mali sunt; fides persuasiva datur cum malo vitae, non autem fides salvifica, nam fides persuasiva est persuasio quod vera sint omnia quae doctrinae Ecclesiae ⁵ , non propter verum, nec propter vitam, ne quidem propter salutem, nam hanc vix credunt, sed propter lucrationes, hoc est, propter ⁶ aucupandos honores et opes, et ⁷ propter famam, illorum causa; ut talia lucrentur, discunt ⁸ doctrinalia, ita non ob finem ut serviant Ecclesiae ac saluti animarum, sed ut sibi et suis; quare illis perinde est, sive doctrinalia illa sint vera vel falsa; hoc non curant, minus inquirunt, nam in nulla affectione veri propter verum sunt; sed illa qualiacumque ⁹ sunt, confirmant, et cum confirmaverunt, ¹⁰ persuadent sibi quod vera sint, non cogitantes quod confirmari queant aeque falsa ac vera, n. 4741, 5033, 6865, 7012, 7680, 7950;

[3] inde fides persuasiva; quae quia non pro fine habet ac intuetur proximum, et ejus bonum, ita nec Dominum, sed se et mundum, hoc est, honores et lucrum, conjungitur illa cum malo vitae, non autem cum bono vitae, nam fides cum hoc conjuncta est salvifica; haec fides datur a Domino, illa autem est ab ipso homine; illa manet in aeternum, haec dissipatur in altera vita; etiam dissipatur in mundo si nihil per illam lucrantur; at quamdiu lucrantur, militant pro illa sicut pro ipso caelo, cum tamen non pro illa sed pro se; nam illa quae fidei sunt, hoc est, doctrinalia, sunt illis pro mediis ad finem, ¹¹ hoc est, ad eminentiam et opulentiam; qui in hac fide sunt in mundo, aegre possunt distingui ab illis qui in fide salvifica, nam loquuntur et praedicant ex ardore sicut zeli pro ¹² doctrinali, sed est ardor ex igne amoris sui et mundi.

[4] Hi sunt qui imprimis per ‘Pharaonem’ et ‘Aegyptios’ significantur, et qui in altera vita quoad ¹³ fidem illam vastantur, qua vastata, sunt illi in meris falsis ex malo; nam falsa tunc erumpunt ex malo; omne enim malum secum habet suum falsum, conjuncta enim sunt; ¹⁴ et falsa illa apparent cum relinquuntur malo vitae suae; malum tunc est quasi ignis, et falsa sunt sicut lumen inde. Hoc genus mali et inde falsi prorsus differt a generibus aliorum malorum et inde falsorum; ¹⁵ est detestabilius reliquis, quia est contra bona et vera fidei, et inde ¹⁶ isti malo profanatio inest; profanatio est agnitio veri et boni, et usque vita contra illa, n. 593, 1008, 1010, 1059, 2051, 3398, 3898, 4289, 4601, ¹⁷ 6959, ¹⁸ 6963, 6971.

Footnotes: