1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

6333. SENSUS INTERNUS

Ex his quae in hoc capite dicta sunt a Jacobo, manifeste constare potest quod sensus alius Verbo insit quam qui apparet in littera; dicit enim Jacob qui tunc Israel, quod indicabit quid continget filiis suis in extremitate dierum, vers. 1, et tamen quae indicat, ¹ et quae praedicit, non aliquid contigerat illis; ut quod posteri Reubenis, Shimeonis et Levi prae reliquis maledicerentur, quodque Shimeon et Levi dividerentur in Jacobo, et dispergerentur in Israele, de quibus, vers. 3-7;

sed contigerat contrarium Levi, quod nempe benedictus fuerit, nam apud illum sacerdotium.

[2] Quod de Jehudah dicitur, hoc nec contigerat ei, praeter quod apud illum manserit Ecclesiae repraesentativum diutius quam apud reliquos; et praeterea de eo talia dicuntur quae nemo scire potest quid sint, nisi ex sensu alio qui interius latet, ut quod curvaret se et cubaret sicut leo, alligaret ad vitem asellum suum, ad vitem praestantem filium asinae suae, lavaret in vino vestimentum suum, in sanguine uvarum velamen suum, quod ruber oculis a vino, et albus dentibus a lacte, vers. 9, 11, 12; haec omnia sunt talia ex quibus unusquisque capere potest quod aliquid insit quod notum est in caelo, et quod homini patefieri nequit nisi inde.

[3] Similiter se habet cum illis quae de reliquis suis filiis Israel dixit: sicut de Zebulone, quod ad portum marium et navium habitabit, et latere ad Zidonem: de Jisaschare, quod asinus osseus cubans inter sarcinas, inclinaturus humerum ad bajulandum: de Dane quod serpens in via, serpens jaculus super semita, mordens calcaneos equi, et cadet eques ejus retrorsum; ac ita porro de reliquis; ex his manifeste constat, ut dictum, quod sensus internus sit. Verbum est datum ut uniat caelum et terram, seu angelos cum hominibus, quapropter ita scriptum est ut ab angelis spiritualiter capiatur cum ab homine naturaliter, et sic sanctum per angelos influat, per quod fit unio; tale est Verbum tam in historicis quam in propheticis; ² sed sensus internus minus apparet in historicis quam in propheticis, quia historica alio stilo conscripta sunt, ³ sed tamen usque per significativa;

[4] historica ideo data sunt ut infantes et pueri initientur per illa in ⁴ Verbi lectionem, nam ⁵ sunt delectabilia et sedent in animis eorum, per quae sic communicatio datur illis cum caelis, quae communicatio est grata quia illi in statu innocentiae et charitatis mutuae sunt; haec causa est quod Verbum historicum sit; ⁶ quod Verbum propheticum sit, est quia cum id legitur, non intelligatur ab homine nisi obscure; et cum ab homine qui talis sicut hodie, intelligitur obscure, ab angelis percipitur clare; quod mihi datum est scire a multa experientia, de qua ⁷ , ex Divina Domini misericordia, alibi.

Footnotes: