1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1784. Vers. 1. Post verba haec factum est verbum Jehovae ad Abramum, in visione, dicendo, Ne timeas Abram, Ego clypeus tibi, merces tua multa valde ¹ . ‘Post verba haec factum est verbum Jehovae ad Abramum in visione’ significat post pugnas in pueritia quod revelatio; ‘visio’ est intima revelatio quae perceptionis: ‘Ne timeas Abram, Ego clypeus tibi significat tutationem contra mala et falsa cui confiditur: ‘merces tua magna’ significat finem victoriarum.

Footnotes:

1787. ‘Ne timeas Abram, Ego clypeus tibi:’ quod significet tutationem contra mala et falsa cui confiditur, constat a significatione ‘clypei’, de qua mox: haec verba quod nempe ‘Jehovah clypeus’ et quod ‘merces valde’, sunt verba consolationis post tentationes; omnis tentatio secum habet aliquam speciem desperationis, alioquin non est tentatio, quare etiam consolatio sequitur; qui tentatur, in anxietates fertur quae inducunt statum desperationis de fine; ipsa pugna tentationis non aliud est: qui in certitudine est de victoria, is non in anxietate est, ita nec in tentatione:

[2] Dominus quia sustinuit omnium dirissimas et crudelissimas tentationes, non potuit aliter ac quod etiam in desperationes actus esset, quas dispelleret et evinceret propria potentia; ut satis constare potest a tentatione Ipsius in Gethsemane, de qua ita apud Lucam Cum Jesus esset in loco, dixit discipulis, Orate ut non ingrediamini in tentationem; Ipse autem abstractus est ab illis quasi ad jactum lapidis, et ponens genua oravit, dicens, Pater, si velis, ut transeat calix hic a Me, attamen non voluntas Mea, sed Tua fiat: visus autem Ipsi angelus e caelo confortans Ipsum; cumque esset in angore, intentius oravit; factus vero sudor Ipsius ut guttae ¹ sanguinis descendentes super terram, 22:40-45:

apud Matthaeum, Incipit affici dolore et angore; tunc dixit discipulis, Maesta tota est anima Mea usque ad mortem, ... et progressus paulum cecidit super faciem Suam precans, dicens, Pater Mi, si possibile est, transeat a Me calix hic; verum tamen non sicut Ego volo, sed sicut Tu:... rursus secunda vice abiit, et precatus est, dicens, Pater Mi, si non potest hic calix transire a Me, nisi bibero illum, fiat voluntas Tua; ... et precatus est tertia vice, idem verbum dicens, Matth. 26:36-44:

apud Marcum, Coepit expavescere et valde angi, ... dixit discipulis, Maestitia circumdata est anima Mea usque ad mortem; ... progressus paululum, cecidit super terram, et oravit, ut, si possibile esset, transiret ab Ipso hora; dixit, Abba Pater, omnia possibilia Tibi, transfer calicem a Me hunc, non tamen ut Ego volo, sed sicut Tu: hoc secundo, et hoc tertio, 14:33-41.

[3] Ex his constare potest quales Domini tentationes fuerunt, quod omnium immanissimae, et quod Ipsi ab intimis angor, usque ad sudores sanguinis, et quod tunc in statu desperationis de fine et eventu, et quod Ipsi consolationes; haec verba, ‘Ego Jehovah clypeus tuus, et merces tua valde’ involvunt similiter consolationem post pugnas tentationum, de quibus in capite praecedente actum.

Footnotes: