1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10551. ‘Et fuit, cum intravit Moscheh in tentorium, descendit columna nubis, et stetit ad ostium tentorii, et loquebatur cum Moscheh’: quod significet postquam Verbum evanuit ex captu eorum, densum obscurum occuparet illos ad extra, et tamen clare perciperetur ab intra, constat ex significatione ‘cum intravit Moscheh in tentorium’ quod sit postquam Verbum evanuit e captu eorum, de qua nunc supra n. 10550; ex significatione ‘columnae nubis’ quod sit densum obscurum respective ad gentem illam; per ‘nubem’ enim significatur externum Verbi, Praef. ad Gen. 18 ¹ , et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8443, 8781, et quoque obscurum Verbi illis qui non in illustratione sunt, ac densum obscurum illis qui in externo Verbi separato ab interno sunt, n. ² 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; ex significatione ‘stare ad ostium’ quod sit ad extra, de qua ³ supra n. 10549; ex significatione ‘loqui cum Moscheh’ quod sit clare percipere ab intra; per ‘Moschen’ enim significatur Verbum in se spectatum, videatur n. 9372, et per ‘loqui’ significatur percipere, in locis citatis n. 10290; quod sit ab intra, est quia Moscheh, cum quo loquebatur ‘columna nubis’, intus in tentorio fuit.

[2] Quid sit videre ab extra, et percipere ab intra, dicendum est: qui in illustratione sunt cum legunt Verbum, illi vident illud ab intra, nam internum eorum apertum est, ac internum quando apertum, est in luce caeli; haec lux influit et illustrat, tametsi homo id nescit; quod nesciat, est causa quia lux illa influit in cognitiones quae in memoria hominis, et cognitiones illae sunt in luce naturali; et quia homo ex illis cogitat sicut ex se, non ⁴ appercipere potest influxum, sed usque ex variis indiciis scire potest quod in illustratione fuerit; at usque fallitur omnis qui credit se in illustratione esse si non amet scire verum propter verum et propter bonum vitae, ita qui non amat Divinum Verum propter vitam, quoniam vivere secundum Divina Vera ex Verbo est amare Dominum; et a Domino cum Ipse ⁵ amatur, est omnis illustratio.

[3] Qui autem non pro fine habent vitam secundum Divina Vera ex Verbo sed pro fine honorem, lucrum, ac famam, et sic Divina Vera Verbi pro mediis, illi haudquaquam in aliqua illustratione possunt esse, nam finis hic est mundanus et corporeus, et non spiritualis et caelestis; et ideo claudit internum hominem, quo clauso nulla lux e caelo influere potest et illustrare; hi si credunt se in illustratione esse cum legunt Verum, prorsus falluntur, cogitant enim non ex caelo sed ex mundo, ⁶ ita non a Domino sed a semet; et quantum a semet et a mundo, tantum ex ⁷ luce naturali separata a luce caelesti, et ⁸ lux naturalis separata ⁹ a luce caelesti est mera caligo in spiritualibus; hi si sibi persuadent vidisse aliquid ex illustratione, est fallacia, nam non aliunde percipiunt num verum sit quam ex aliis per confirmationes, quod est videre verum ab extra et non ab intra, vel ex fide persuasiva, quae qualis sit, videatur n. 9363-9369; tales possunt videre falsum ut verum, ac verum ut falsum, ut et malum ut bonum, ac bonum ut malum.

[4] Ex his constat quid sit videre Verbum ab extra ¹⁰ et percipere illud ab intra; videre illud ab extra est quod significatur per quod populus steterit ad ostium tentorii et spectaverit post Moschen, tum quod viderit columnam nubis stantem ad ostium tentorii, et incurvaverit se ad ostium tentorii; at percipere Verbum ab intra est quod significatur per quod Moscheh intraverit in tentorium, et quod columna nubis quae ad ostium tentorii, locuta sit cum Mosche.

[5] Paucis etiam dicetur quomodo influxus fit per ¹¹ quem illustratio: angeli aeque ac homines percipiunt Verbum cum legitur, sed angeli spiritualiter, homines autem naturaliter; homo cui internum apertum est etiam percipit Verbum spiritualiter, sed hoc nescit ille cum in mundo vivit quia spiritualis ejus cogitatio influit in naturalem in externo homine, et ibi se sistit videndam; verum usque interior illa cogitatio est quae illustrat, et per quam fit influxus a Domino; quidam eruditi per intuitionem in sua cogitata, et per reflexiones tunc, ¹² etiam observaverunt quod detur apud hominem cogitatio interior quae non apparet, quare ejus ideas vocaverunt immateriales et intellectuales quas distinxerunt ab ideis cogitationis exterioris quae apparent, quas vocaverunt naturales et materiales; sed nesciverunt quod interioris cogitationis ideae sint spirituales, et quod illae cum defluunt, vertantur in naturales, et quod appareant ¹³ sub alia specie, ¹⁴ et sub alio habitu; ex his aliquatenus constare potest quomodo fit influxus per quem illustratio.

Footnotes:

3048. ‘Sumpsit servus decem camelos ¹ e camelis domini sui, et ivit’: quod significet scientifica communia ² in naturali homine constat a significatione ‘servi’ hic quod sit naturalis homo, de qua supra n. 3019, 3020; a significatione ‘decem’ quod sint reliquiae, quae quod sint bona et vera apud hominem recondita a Domino, videatur n. 468, 530, 560, 561, 660, 661, 1050, 1906, 2284; et cum decem seu reliquiae praedicantur de Domino, quod sint Divina, quae Dominus Sibi Ipsi acquisivit, n. 1738, 1906; et ex significatione ‘camelorum’ quod sint scientifica communia, quae quia fuerunt Divina seu a Domino acquisita, dicitur quod fuerint ‘decem’; tum quod fuerint ‘cameli e camelis domini sui’; quod ‘iverit’ significat initiationem per illa, de qua in hoc capite. Agitur de processu conjunctionis veri cum bono in Divino Rationali Domini, primum de processu initiationis, n. 3012, 3013, qui qualis fuerit, in serie describitur; hic quod Dominus in naturali homine separaverit illa quae ab Ipso, hoc est, quae Divina fuerunt, ab illis quae ex materno; illa quae ab Ipso ³ seu quae Divina fuerunt, sunt per quae initiatio facta, et sunt hic ‘decem cameli e camelis domini sui’; inde est quod in sequentibus de camelis multum agatur, ut quod ‘in genua procumbere fecerit camelos extra urbem’, vers. 11: quod Rebecca etiam potaverit camelos, vers. 14,, 19, 20: quod ducti in domum, et illis datam stramen et pabulum, vers. 31, 32 et porro, quod Rebecca et puellae ejus equitaverint super camelis, vers. 61: quodque Jishak viderit camelos venientes: et cum Rebecca vidit Jishakum, quod ceciderit de camelo, vers. 63, 64;

quod toties memorantur, est causa sensus internus, in quo significant ‘scientifica communia’ quae in naturali homine, ex quibus affectio veri quae initianda affectioni boni in rationali, et hoc secundum viam communem, ut supra ostensum; rationale enim quoad verum absque scientificis et cognitionibus nusquam potest nasci et perfici.

[2] Quod ‘cameli’ significent scientifica communia, constat ex aliis locis in Verbo, ubi nominantur, ut apud Esaiam,

Propheticum bestiarum meridiei: in terra angustiae et angoris, leo juvenis et leo vetus ab illis, vipera et prester volans, portant super humero asellorum opes suas, et super dorso camelorum thesauros suos, ad populum non prosunt; et Aegyptus vane et inaniter ⁴ auxiliabuntur, 30:6, 7;

‘bestiae meridiei’ pro illis qui in luce cognitionum seu in cognitionibus, sed in vita mali sunt; ‘portare super humero asellorum opes suas’ pro cognitiones quae illorum rationali; quod ‘asellus’ sit verum rationale, videatur n. 2781; ‘super dorso camelorum thesauros suos’ pro cognitiones quae illorum naturali; ‘dorsum camelorum’ est naturale, ipsi ‘cameli’ scientifica communia quae ibi, ‘thesauri’ sunt cognitiones quas pro pretiosis habent; quod ‘Aegyptus vane et inaniter auxiliabuntur’ est quod scientiae nullius usus illis; quod ‘Aegyptus’ sit scientia, videatur n. 1164, 1165, 1186, 1462, 2588 f. ; quod ‘cameli’ hic non sint cameli, patet, dicitur enim quod ‘leo juvenis et leo vetus ⁵ portant super dorso camelorum thesauros suos’; quisque videre potest quod aliquid arcanum Ecclesiae per id significetur ⁶ :

[3] apud eundem,

Propheticum deserti maris:... sic dixit Dominus, Vade, constitue speculatorem, quod ⁷ visurus indicabit; et vidit ⁸ currum, par equitum, ⁸ currum asini, currum cameli, et auscultavit auscultationem; ... respondit et dixit, Cecidit, cecidit Babel, [Esai. 21:1], Esai. 21:6, 7, 9; ‘desertum maris’ pro vanitate scientiarum quae non ob usum; ‘currus asini’ pro congerie scientificorum particularium, ‘currus cameli’ pro congerie scientificorum communium, quae in naturali homine; sunt ratiocinia vana ⁹ quae apud illos qui significantur per ‘Babel’, quae ita describuntur:

[4] apud eundem,

Dilatabit se cor tuum, quia convertetur ad te multitudo maris, ¹⁰ opes gentium venient tibi; copia camelorum obteget te, dromades Midianis et Ephae, omnes illi e Sheba venient, aurum et tus portabunt, et laudes Jehovae evangelizabunt, Esai. 40:5, 6;

ubi de Domino, ac de Divinis caelestibus et spiritualibus in Ipsius naturali; ‘multitudo maris’ pro immensa copia veri naturalis, ‘opes gentium’ pro immensa copia boni naturalis; ‘copia camelorum’ pro abundantia communium scientificorum; ‘aurum et tus’ pro bonis et veris quae sunt ‘laudes Jehovae’; ‘e Sheba’ ¹¹ est ex caelestibus amoris et fidei, videatur n. 113, 117, 1171: quod Regina Shebae venerit ad Salomonem Hierosolymam opibus magnis valde, camelis portantibus aromata et aurum multum valde, et lapidem pretiosum, 1 Reg. 10:1, 2,

repraesentabat sapientiam et intelligentiam quae Domino accessit, Qui in sensu interno ibi est ‘Salomo’; ‘cameli portantes aromata, aurum et lapidem pretiosum’ sunt illa quae sunt sapientiae et intelligentiae in naturali homine:

[5] apud Jeremiam,

Ad Arabiam et ad regna Hazoris, quae percussit Nebuchadnezzar rex Babelis; surgite et ascendite Arabiam, et vastate filios orientis; tentoria eorum... sument, cortinas eorum, et omnia vasa eorum, et camelos eorum auferent illis; ... et erunt cameli eorum in praedam, et multitudo pecorum eorum in praedam, et dispergam eos in omnem ventum, 49:28, 29, 32;

‘Arabia’ hic et ‘regna Hazoris’ in opposito sensu pro illis qui in cognitionibus caelestium et spiritualium, ob finem non alius usus quam ut sapientes et intelligentes audiant sibi et mundo; ‘cameli qui iis auferentur, ¹² erunt in praedam, et dispergentur in omnem ventum’ sunt in communi scientifica et cognitiones boni et veri, quae etiam illis auferuntur, in vita corporis per quod contraria credant, in altera vita prorsus:

[6] apud Zachariam,

Plaga, qua percutiet Jehovah omnes populos, qui pugnabunt contra Hierosolymam; ... ita erit plaga equi, muli, cameli, et asini, et omnis bestiae, [Sach. 14:12], Sach. 14:15;

‘plaga equi, mali, cameli, asini’ pro privatione intellectualium, quae ita ordine succedunt a rationalibus ad naturalia; quid equus, videatur n. 2761, 2762; quid mulus, n. 2781; quid asinus, n. 2781; ‘cameli’ pro scientificis communibus in naturali homine. ‘Pestis in Aegypto quae erat in pecus quod in agro, in equos, in asinos, in camelos, in armentum et in gregem’, Exod. 9:2, 3, similia significabat. Ex his constare potest quod per ‘camelos’ in Verbi sensu interno significentur scientifica communia quae sunt naturalis hominis. Scientifica communia sunt quae in se comprehendunt plura particularia, et haec singularia, et formant in communi naturalem hominem quoad ejus intellectualem partem.

Footnotes: