1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10551. ‘Et fuit, cum intravit Moscheh in tentorium, descendit columna nubis, et stetit ad ostium tentorii, et loquebatur cum Moscheh’: quod significet postquam Verbum evanuit ex captu eorum, densum obscurum occuparet illos ad extra, et tamen clare perciperetur ab intra, constat ex significatione ‘cum intravit Moscheh in tentorium’ quod sit postquam Verbum evanuit e captu eorum, de qua nunc supra n. 10550; ex significatione ‘columnae nubis’ quod sit densum obscurum respective ad gentem illam; per ‘nubem’ enim significatur externum Verbi, Praef. ad Gen. 18 ¹ , et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8443, 8781, et quoque obscurum Verbi illis qui non in illustratione sunt, ac densum obscurum illis qui in externo Verbi separato ab interno sunt, n. ² 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; ex significatione ‘stare ad ostium’ quod sit ad extra, de qua ³ supra n. 10549; ex significatione ‘loqui cum Moscheh’ quod sit clare percipere ab intra; per ‘Moschen’ enim significatur Verbum in se spectatum, videatur n. 9372, et per ‘loqui’ significatur percipere, in locis citatis n. 10290; quod sit ab intra, est quia Moscheh, cum quo loquebatur ‘columna nubis’, intus in tentorio fuit.

[2] Quid sit videre ab extra, et percipere ab intra, dicendum est: qui in illustratione sunt cum legunt Verbum, illi vident illud ab intra, nam internum eorum apertum est, ac internum quando apertum, est in luce caeli; haec lux influit et illustrat, tametsi homo id nescit; quod nesciat, est causa quia lux illa influit in cognitiones quae in memoria hominis, et cognitiones illae sunt in luce naturali; et quia homo ex illis cogitat sicut ex se, non ⁴ appercipere potest influxum, sed usque ex variis indiciis scire potest quod in illustratione fuerit; at usque fallitur omnis qui credit se in illustratione esse si non amet scire verum propter verum et propter bonum vitae, ita qui non amat Divinum Verum propter vitam, quoniam vivere secundum Divina Vera ex Verbo est amare Dominum; et a Domino cum Ipse ⁵ amatur, est omnis illustratio.

[3] Qui autem non pro fine habent vitam secundum Divina Vera ex Verbo sed pro fine honorem, lucrum, ac famam, et sic Divina Vera Verbi pro mediis, illi haudquaquam in aliqua illustratione possunt esse, nam finis hic est mundanus et corporeus, et non spiritualis et caelestis; et ideo claudit internum hominem, quo clauso nulla lux e caelo influere potest et illustrare; hi si credunt se in illustratione esse cum legunt Verum, prorsus falluntur, cogitant enim non ex caelo sed ex mundo, ⁶ ita non a Domino sed a semet; et quantum a semet et a mundo, tantum ex ⁷ luce naturali separata a luce caelesti, et ⁸ lux naturalis separata ⁹ a luce caelesti est mera caligo in spiritualibus; hi si sibi persuadent vidisse aliquid ex illustratione, est fallacia, nam non aliunde percipiunt num verum sit quam ex aliis per confirmationes, quod est videre verum ab extra et non ab intra, vel ex fide persuasiva, quae qualis sit, videatur n. 9363-9369; tales possunt videre falsum ut verum, ac verum ut falsum, ut et malum ut bonum, ac bonum ut malum.

[4] Ex his constat quid sit videre Verbum ab extra ¹⁰ et percipere illud ab intra; videre illud ab extra est quod significatur per quod populus steterit ad ostium tentorii et spectaverit post Moschen, tum quod viderit columnam nubis stantem ad ostium tentorii, et incurvaverit se ad ostium tentorii; at percipere Verbum ab intra est quod significatur per quod Moscheh intraverit in tentorium, et quod columna nubis quae ad ostium tentorii, locuta sit cum Mosche.

[5] Paucis etiam dicetur quomodo influxus fit per ¹¹ quem illustratio: angeli aeque ac homines percipiunt Verbum cum legitur, sed angeli spiritualiter, homines autem naturaliter; homo cui internum apertum est etiam percipit Verbum spiritualiter, sed hoc nescit ille cum in mundo vivit quia spiritualis ejus cogitatio influit in naturalem in externo homine, et ibi se sistit videndam; verum usque interior illa cogitatio est quae illustrat, et per quam fit influxus a Domino; quidam eruditi per intuitionem in sua cogitata, et per reflexiones tunc, ¹² etiam observaverunt quod detur apud hominem cogitatio interior quae non apparet, quare ejus ideas vocaverunt immateriales et intellectuales quas distinxerunt ab ideis cogitationis exterioris quae apparent, quas vocaverunt naturales et materiales; sed nesciverunt quod interioris cogitationis ideae sint spirituales, et quod illae cum defluunt, vertantur in naturales, et quod appareant ¹³ sub alia specie, ¹⁴ et sub alio habitu; ex his aliquatenus constare potest quomodo fit influxus per quem illustratio.

Footnotes:

9372. ‘Et ad Moschen dixit’: quod significet quod concernit Verbum in communi, constat ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit Verbum, de qua sequitur, et ex significatione ‘dixit’ quod involvat illa quae in hoc capite sequuntur, ita quae concernunt Verbum, n. 9370. Quod Moscheh repraesentet Verbum, constare potest ex illis quae de Mosche saepe prius ostensa sunt, ut ¹ ex Praefatione ad Gen. xviii et n. 4859 fin. , 5922, 6723, 6752, 6771, 6827, 7010, 7014, 7089, 7382, 8601, 8760, 8787, 8805, quae videantur; hic repraesentat Moscheh Verbum in communi, quia de eo in sequentibus dicitur quod ille appropinquaret solus ad Jehovam, vers. 2, et quoque quod ille vocatus e medio nubis, intraverit et ascenderit montem, vers. 16, 18, 18.

[2] In Verbo sunt plures qui repraesentant Dominum quoad verum Divinum seu quoad Verbum, sed inter illos praecipui ² sunt Moscheh, Elias, Elisaeus, et Johannes Baptista; quod Moscheh, videri potest in explicationibus nunc supra citatis, quod Elias et Elisaeus, in Praefatione ad Gen. xviii et n. 2762, 5247 fin. , quod Johannes Baptista, constat ex eo quod is sit ‘Elias qui venturus’; qui non scit quod Johannes Baptista repraesentaverit Dominum quoad Verbum, non scire potest quid involvunt et significant omnia illa quae de illo in Novo Testamento dicta sunt; quapropter ut hoc arcanum pateat, et simul tunc quod Elias et quoque Moscheh, qui visi sunt cum Dominus transformatus est, significaverint Verbum, licet hic afferre aliqua quae de Johanne Baptista memorantur, ut quae apud Matthaeum,

Postquam abiverunt nuntii Johannis, coepit Jesus loqui de Johanne, dicens, Quid exivistis in desertum videre? num arundinem a vento agitatam? quid vero exivistis videre? num hominem mollibus indumentis indutum? ecce qui mollia gerunt in domibus regum sunt; quid vero exivistis videre? num prophetam? immo dico vobis, etiam ³ magis quam propheta; hic est de quo scriptum, Ecce Ego mitto angelum Meum ante faciem tuam, qui praeparabit viam tuam ante te; amen dico vobis, Non suscitatus est inter natos mulierum major Johanne Baptista; qui vero minor est in regno caelorum, major ⁴ illo est. Omnes prophetae et lex usque ad Johannem prophetarunt; et si vultis credere, ille ipse est Elias qui venturus est; qui habet aurem ad audiendum, audiat, 11:7-15; et Luc. 7:24-28;

quomodo haec intelligenda sunt, nemo scire potest nisi sciat quod Johannes ille repraesentaverit Dominum quoad Verbum, et tunc nisi ex sensu interno sciat quid significatur per ‘desertum’ in quo ille, tum quid per ‘arundinem vento ⁵ agitatam’, ut et per ‘indumenta mollia in domibus regum’; et dein quid significatur per quod ‘ille magis quam propheta esset’, et quod ‘inter natos mulierum nullus illo major esset’, et tamen ‘minor in regno caelorum major illo’, et denique quod ille esset Elias; haec enim omnia absque sensu altiore solum ex aliqua comparatione sonant, et non ex re quae alicujus ponderis;

[3] sed prorsus aliter cum per Johannem intelligitur Dominus quoad Verbum, seu Verbum repraesentative; tunc per ‘desertum Judaeae’, in quo Johannes, significatur status in quo Verbum illo tempore cum Dominus in mundum venit, quod nempe in deserto, hoc est, in tam obscuro ut prorsus non agnosceretur Dominus nec quicquam ⁶ sciretur de regno Ipsius caelesti, cum tamen omnes prophetae de Ipso deque regno Ipsius, quod in aeternum duraturum esset, prophetarunt; quod ‘desertum’ tale obscurum sit, videatur n. 2708, 4736, 7313; Verbum ideo comparatur ‘arundini vento ⁷ agitatae’ cum explicatur ad libitum, nam ‘arundo’ in sensu interno est verum in ultimo quale est Verbum in littera;

[4] quod Verbum in ultimo seu in littera sit coram aspectu hominum sicut rude et obscurum sed in sensu interno molle et splendens, significatur per quod ‘non viderint hominem mollibus indumentis indutum, ecce qui mollia gerunt in domibus regum sunt’; quod talia per haec verba significentur, patet a significatione ‘indumentorum’ seu vestium, quod sint vera, videatur n. 2132, 2576, 4545, 4763, 5248, 6914, ⁸ 6918, 9093, et quod ideo angeli appareant vestibus induti mollibus et splendentibus secundum vera ex bono apud illos, n. 5248, 5319, 5954, 9212, 9216; tum a significatione ‘domuum regum’ quod sint mansiones ubi angeli, ac in universali sensu, caeli, nam ‘domus’ dicuntur ex bono, n. 2233, 2234, 3128, 3652, 3720, 4622, 4982, 7836, 7891, 7996, 7997, et ‘reges’ de vero, n. 1672, 2015, 2069, 3009, 4575, 4581, 4966, 5044, 6148; ideo angeli vocantur filii regni, filii regis, et quoque reges ex receptione veri a Domino;

[5] quod Verbum sit plus quam aliqua doctrina in mundo et plus quam aliquod verum in mundo, significatur per ‘quid exivistis videre? num prophetam? immo dico vobis, etiam ⁹ magis quam propheta’, et quod ‘non suscitatus sit inter natos mulierum major Johanne Baptista’, ‘propheta’ enim in sensu interno est doctrina, n. 2534, 7269, ac ‘nati’ seu filii ‘mulierum’ sunt vera, n. 489, 491, 533, 1147, 2623, 2803, 2813, 3704, 4257;

[6] quod Verbum in sensu interno, ¹⁰ seu quale est in caelo, sit in gradu supra Verbum in sensu externo ¹⁰ seu quale est in mundo, et quale Johannes Baptista docuit, significatur per quod ‘minor in regno caelorum sit major ¹¹ illo’; nam Verbum perceptum in caelo talis sapientiae est ut transcendat omnem captum humanum; quod ¹² prophetica de Domino et de Ipsius Adventu, et quod ¹³ repraesentativa Domini ac Ipsius regni cessaverint cum Dominus in mundum venit, significatur per quod ‘omnes prophetae et lex usque ad Johannem ¹⁴ prophetaverint’;

[7] quod Verbum per Johannem sicut per Eliam repraesentatum sit, significatur per quod ille ipse est ‘Elias qui venturus’: tum per haec apud Matthaeum,

Interrogaverunt discipuli Jesum, Quare scribae dicunt quod Eliam oporteat venire prius? Ipse respondens dixit, Elias quidem veniet prius et restituet omnia; dico vobis quod Elias jam venerit, et non agnoverint eum sed fecerunt in eo quaecumque voluerunt; sic et Filius hominis passurus est ab illis; et intellexerunt quod de Johanne Baptista ¹⁵ dixisset illis, 17:10-13 ¹⁶ ; quod ‘Elias venerit, et non agnoverint eum sed fecerint in eo quaecumque voluerunt’, significat quod Verbum quidem illos docuerit quod venturus Dominus, sed quod usque non voluerint comprehendere, interpretando id ad favorem sui dominii et sic exstinguendo Divinum quod in illo; quod similiter facturi cum ipso vero Divino, significatur per quod ‘sic et Filius hominis passurus ¹⁷ sit ab illis’; quod ‘Filius hominis’ sit Dominus quoad verum Divinum, videatur n. 2803, 2813, 3704.

[8] Ex his nunc patet quid intelligitur per propheticum de Johanne apud Malachiam, Ecce Ego mitto vobis Eliam prophetam antequam venit dies Jehovae magnus et terribilis, 3:23 [KJV 4:5].

Describitur etiam Verbum in ultimo, seu quale est in ¹⁸ forma externa quae apparet coram homine in mundo, per ‘indumenta’ et per ‘alimenta’ Johannis Baptistae, apud Matthaeum, Johannes Baptista praedicans in deserto Judaeae habebat indumentum suum ex pilis cameli, et cingulum coriaceum circum lumbum; alimentum ejus erant locustae et mel agreste, 3:1, 3, 4:

similiter ac Elias in libro 2 Regum quod esset vir pilosus, et cingulo corii cinctus circum lumbos, ¹⁹ 1:8;

per ‘indumentum’ seu vestem cum de Verbo, significatur verum Divinum ibi in forma ultima, per ‘pilos cameli’ significantur vera scientifica qualia ibi coram homine in mundo, per ‘cingulum coriaceum’ significatur vinculum externum connectens et in ordine tenens omnia interiora, per ‘alimentum’ significatur nutricio spiritualis ex ²⁰ cognitionibus veri et boni ex Verbo, per ‘locustas’ significantur vera ultima seu communissima, et per ‘mel agreste’ amoenum ²¹ eorum;

[9] quod per ‘indumenta et alimenta’ significentur talia, ducit originem ex repraesentativis in altera vita; ibi induti apparent omnes secundum vera ex bono, et quoque alimenta ibi repraesentantur secundum desideria sciendi et sapiendi; inde est quod ‘indumentum’ seu vestis sit verum, videantur citationes supra, et quod ‘alimentum’ seu cibus sit nutricio spiritualis, n. 3114, 4459, 4792, 5147, 5293, 5340, 5342, 5576, 5579, 5915, 8562, 9003, quod ‘cingulum’ sit vinculum colligens et continens interiora, ²² n. 9341 fin. , quod ‘corium’ sit externum, n. 3540, ita ‘cingulum coriaceum’ est vinculum externum; quod ‘pili’ sint vera ultima ²³ seu communissima, n. 3301, 5569-5573, ²⁴ quod ‘camelus’ sit scientificum in communi, n. 3048, 3071, 3143, 3145, 4156, unde ‘pila cameli’ sunt vera scientifica ex Verbo, quod ‘locusta’ sit verum nutriens in extremis, n. 3301 fin. , et quod ‘mel’ sit amoenum ejus, n. 5620, 6857, 8056; ‘mel agreste’ dicitur quia per ‘agrum’ significatur Ecclesia, n. 2971, 3317, 3766, 7502, 7571, 9139, 9295. Qui non scit quod talia significentur, nusquam scire potest cur ita induti ²⁵ fuerunt Elias et Johannes; quod usque ea significaverint aliquid peculiare prophetis illis, quisque cogitare potest qui bene de Verbo.

[10] Quia Johannes Baptista repraesentabat Dominum quoad Verbum, ideo quoque cum ille de Domino loquebatur, Qui erat ipsum Verbum, dicebat de se quod ‘non esset Elias, nec propheta’, et quod ‘non dignus esset solvere corrigiam calcei Domini’: apud Johannem,

In principio erat Verbum, et Verbum erat apud Deum, et Deus erat Verbum: et Verbum caro factum est, et habitavit inter nos, et vidimus gloriam Ipsius. Quaesiverunt Judaei ex Hierosolyma, sacerdotes et Levitae, Johannem, quis esset; confessus est et non negavit, Non sum ego Christus; quaesiverunt ergo illum, Quid ergo? an Elias tu? sed dixit, Non sum. An propheta tu? respondit, Non; quare dixerunt illi, Quis es? dixit, Ego vox clamantis in deserto, Rectam facite viam Domini, sicut dixit Esaias propheta; dixerunt itaque, Quare ergo ²⁶ baptizas si non es ²⁷ Christus, neque Elias: neque propheta? respondit, Ego baptizo aqua; medius inter vos stat Quem vos non nostis; Ille est Qui post me venturus est, Qui ante me fuit, Cujus ego non sum dignus ut solvam Ipsius corrigiam calcei. Cum vidit Jesum, dixit, Ecce Agnus Dei Qui tollit peccatum mundi; Hic est de quo ego dixi, Post me venit vir qui ante me fuit, quia prior me fuit, 1:1, 14, 19-30;

ex his patet quod Johannes cum de Ipso Domino locutus est, Qui fuit ipsum verum Divinum seu Verbum, ²⁸ dixerit se non esse aliquid, quoniam umbra disparatur cum ipsa lux apparet, seu repraesentativum cum ipsa effigies; quod repraesentativa spectaverint res sanctas ²⁹ ac Ipsum Dominum, et prorsus non personam quae repraesentabat, videantur n. 665, 1097 fin. , 1361, 3147, 3881, 4208, 4281, 4288, 4292, 4307, 4444, 4500, 6304, 7048, 7439, 8588, 8788, 8806. Qui non scit quod repraesentativa ³⁰ evanescant sicut umbrae praesente ³¹ luce, non scire potest cur Johannes negaverit se esse Eliam et prophetam.

[11] Ex his nunc constare potest quid significatur per Moschen et Eliam, qui visi in gloria, et locuti cum Domino ³² cum transformatus, de exitu quem impleturus esset in Hierosolyma, Luc. 9:29-31, quod nempe Verbum, per ‘Moschen’ Verbum historicum, et per ‘Eliam’ Verbum propheticum, quod in sensu interno ubivis agit de Domino, de Ipsius Adventu in mundum, et de Ipsius exitu e mundo; quapropter dicitur quod ‘Moscheh et Elias visi sint in gloria’, ‘gloria’ enim est sensus internus Verbi, et ‘nubes’ sensus ejus externus, videatur Praefatio ad Gen. xviii et n. 5922, 8427.

Footnotes: