1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4899. 'Behold, I sent this kid' means it is enough that a pledge exists. This is clear from the meaning of 'a kid of the she-goats' as a pledge of conjugial love or of one assuring a joining together, dealt with in 4871, in this case simply a pledge since the kid was not accepted for the reason given already, that nothing of marriage existed. And because it was not for that reason accepted, 'you did not find her' therefore means even if nothing of marriage exists. This also ensues from the lack of interest referred to in 4897. Any further explanation of these matters is abandoned here for the reason given above in 4893, namely that it would enter the unlit parts of the understanding, and any ideas entering those unlit parts enter where no belief is present. For example the idea that something of marriage must be present if the Church is to exist; that is to say, the idea that some marriage must exist between truth and good. Also, the idea that what is internal must be present within what is external, and that without this and the previous requirement no Church at all exists. It is the exact nature of these realities within the Jewish Church that forms the subject here in the internal sense. That is to say, this sense deals with how, so far as that nation itself was concerned, nothing internal within what was external existed, but so far as their actual statutes and laws were concerned, something internal existed within these.

[2] Does anyone at the present day believe anything other than this, that the Church existed among the Jewish nation, indeed that this nation was chosen and loved in preference to all others, the chief reasons for such belief being that so many and such great miracles were performed among that nation, so many prophets were sent to it, and also the Word existed among it? Yet that nation possessed nothing at all of the Church within it, for no charity existed there; of what genuine charity was they were completely unaware. Nor did any faith in the Lord exist there. It knew that He was to make His coming, but believed that this was to set it above all people throughout the world. As this did not happen it rejected Him altogether. Of His heavenly kingdom it had no wish to know anything at all. The things which constitute the internal features of the Church were not even acknowledged in what that nation taught, let alone in its life. From all this one can only conclude that no Church at all existed within that nation.

[3] It is one thing for the Church to exist among a nation, and another for the Church to exist within a nation. For example, the Christian Church exists among those who have the Word and use doctrine to preach about the Lord. Yet no Church at all exists within them if no marriage of good and truth is present in them, that is, if charity towards the neighbour and faith rooted in this is not present in them, thus if the internal features of the Church are not present within the external ones. Those with whom solely external features separated from internal are present do not have the Church within them. Nor do those with whom faith separated from charity is present have the Church within them. Neither do those who acknowledge the Lord in their teachings but not in life have the Church within them. From this example it is evident that it is one thing for the Church to exist among a nation, and another for it to do so within a nation.

[4] The subject in the internal sense of this chapter is the Church among the Jewish nation and within that nation. The essential nature of the Church existing among that nation is described by Tamar's being joined to Judah under the pretext that the duty of a near kinsman was being performed, while the essential nature of the Church existing within that nation is described by Judah's being joined to Tamar as a prostitute. But a more detailed explanation of these matters is abandoned here for the reason given above, that it would enter, as stated, the unlit parts of the understanding. The accommodation of these matters in the unlit parts of the understanding is evident from the fact that at the present day scarcely anyone knows what the internal aspect of the Church is. This internal aspect is essentially charity towards the neighbour present within the intentions of a person's will, and from these in his actions, and from these again in faith within his perception; yet who knows this? When this is unknown, more so when it is denied, as is done by people who make faith without the works of charity the bringer of salvation, how unlit must those parts of the mind be, into which the ideas pass that are stated here in the internal sense about the joining of the internal aspect to the external aspect of the Church among the Jewish nation and within that nation? Those who have no knowledge of the existence of that internal and so essential aspect of the Church stand far removed from the first step towards understanding such ideas, and as a consequence from the countless, indescribable things existing in heaven, where realities connected with love to the Lord and love towards the neighbour constitute every trace of life, and consequently every trace of wisdom and intelligence.