1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

897. 21:11 Having the glory of God, and its light was like a most precious stone, like a jasper stone, bright as crystal. This symbolically means that in that church the Word will be understood, because its spiritual sense will come shining through.

The glory of God symbolizes the Word in its Divine light, as will be seen next. Its light symbolizes the Divine truth in it, for this is the meaning of light in the Word (no. 796). "Like a most precious stone, like a jasper stone, bright as crystal," symbolizes the Word shining and translucent because of its spiritual sense, as will also be seen next.

These words describe the understanding of the Word among people who possess the doctrine of the New Jerusalem and live in accordance with it. In their case the Word seems to shine when they read it. It shines because of the Lord's presence in the midst of the spiritual sense, because the Lord embodies the Word, and the spiritual sense exists in the light of heaven that emanates from the Lord as its sun. Moreover, the light that emanates from the Lord as a sun is in its essence the Divine truth of His Divine wisdom.

Every single thing in the Word contains a spiritual meaning, which angels see and from which they have their wisdom, and the light of that spiritual sense comes shining through with people who possess genuine truths from the Lord, as we showed in The Doctrine of the New Jerusalem Regarding the Sacred Scripture.

[2] That the glory of God means the Word in its Divine light can be seen from the following passage:

The Word became flesh..., and we beheld His glory, the glory as though of the only begotten of the Father... (John 1:14)

That the glory is the glory of the Word, or the Divine truth in the Lord, is plain, since it says, "The Word became flesh."

Glory has the same meaning in verse 23 below, where it says, "the glory of God illuminated it, and the Lamb is its lamp" (Revelation 21:23).

The same is meant by the glory in which people will see the Son of Man when He comes in the clouds of heaven (Matthew 24:30, Mark 13:26). See nos. 22, 642, 820 above.

Nor is anything else meant by the throne of glory on which the Lord will sit when He comes to execute the Last Judgment (Matthew 25:31), because He will judge everyone in accordance with the Word's truths. Therefore we are told as well that He will come in His glory.

We are, moreover, told that after the Lord was transfigured, Moses and Elijah appeared in glory (Luke 9:30-31). Moses and Elijah there symbolize the Word. The Lord Himself also then caused Himself to appear to the disciples as the Word in its glory.

To be shown that glory symbolizes Divine truth, more citations from the Word may be seen in no. 629 above.

[3] The Word is likened to a most precious stone, like a jasper stone, bright as crystal, because a precious stone symbolizes the Divine truth in the Word (nos. 231, 540, 726, 823), and a jasper stone symbolizes the Divine truth in the spiritual sense shining through the Divine truth in the literal sense. This is the symbolic meaning of jasper stone in Exodus 28:20, Ezekiel 28:13, and in the following verses in the present chapter, where we are told that the construction of the wall of the holy Jerusalem was of jasper (verse 18). Moreover, because the Word's spiritual sense shines through in its literal sense, we are told that the jasper stone was as bright as crystal. All enlightenment that people have who possess Divine truths from the Lord comes from that.