0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

6342. ‘Reuben primogenitus meus’: quod significet fidem quae apparenter priore loco, constat ex repraesentatione ‘Reubenis’ quod sit fides intellectu, de qua n. 3861, 3866; et confessio fidei Ecclesiae, in communi, n. 4731, 4734, 4761; et ex significatione ‘primogeniti’ quod sit priore loco esse, de qua n. 3325; at quod fides sit priore loco non nisi quam apparenter, videatur n. 3539, 3548, 3556, 3563, 3570, 3576, 3603, 3701, 4925, 4926, 4928, 4930, 4977, 6256, 6269, 6272, 6273.

6269. ‘Et misit Israel dextram suam, et posuit super capite Ephraimi’: quod significet quod primo loco reputaret verum, constat ex significatione ‘mittere dextram suam’ quod sit reputare primo loco; quod ‘dextra’ sit primo loco, patet; et ex repraesentatione ‘Ephraimi’ quod sit intellectuale, ita quoque verum fidei, nam hoc in parte intellectuali hominis habitat cum ibi est visus a luce caeli, ita visus spiritualis, videatur n. 6222. Quod Israel posuerit dextram super capite Ephraimi, et sinistram super capite Menashis, agitur in hoc versu, et quoque in vers. seq. 17-19; et per id significatur quod reputaverit verum fidei primo loco, et bonum charitatis secundo; causa erat quia spiritualis homo, qui per ‘Israelem’ repraesentatur, n. 4286, 6256, non aliter reputat priusquam regeneratus est; ¹ sensibiliter enim animadvertit quid verum fidei, non autem quid bonum charitatis, hoc enim per viam interiorem influit, illud autem per exteriorem, prout scientificum.

[2] Qui autem non regenerantur, dicunt absolute quod fides primo loco sit, hoc est, quod sit essentiale Ecclesiae, quia sic vivere possunt utcumque volunt, et usque dicere quod spem de salute habeant; inde etiam hodie ita evanuit charitas ut vix ab aliquo sciatur quid sit, consequenter etiam fides, nam unum absque altero non datur. Si charitas primo loco foret et fides secundo, alia facies Ecclesiae foret, nam tunc non alii dicerentur Christiani quam qui vitam secundum verum fidei viverent, hoc est, vitam charitatis; et quoque tunc scirent quid charitas; etiam tunc non plures Ecclesias facerent distinguendo inter illas secundum opiniones de veris fidei, sed unam dicerent in qua essent omnes qui in bono vitae, nec modo qui intra orbem ubi Ecclesiae, sed etiam qui extra illum; Ecclesia sic in illustratione foret de talibus quae sunt regni Domini, charitas enim illustrat, et nusquam fides absque charitate; ² ac errores inducti per fidem separatam, perspicue viderentur';

[3] inde patet quae alia facies Ecclesiae foret si bonum charitatis primo loco, hoc est, ³ essentiale esset et verum fidei secundo, hoc est, formale ejus. Facies Ecclesiae foret tunc sicut facies Ecclesiae Antiquae quae in charitate ponebat Ecclesiam, et non alia Ecclesiae doctrinalia habebat quam charitatis; inde illis sapientia a Domino; ⁴ qualis fuit illa Ecclesia, describitur his verbis apud Mosen,

Jehovah circumduxit illum, instruxit illum, custodivit illum, sicut pupillum oculi Sui: sicut aquila excitat nidum suum, super pullis ⁵ suis motitat se, expandit alas suas, accepit illum, portavit illum super ala sua: Jehovah solus duxit illum; nec cum illo Deus alienus; equitare fecit illum super excelsis terrae, et cibavit proventu agrorum, sugere fecit illum mel e rupe, et oleum e saxo petrae: butyrum armenti, et lac gregis, cum adipe agnorum, et arietum filiorum Bashanis, et hircorum, cum adipe renum tritici, et sanguinem uvae bibis merum, Deut. 32:10-14;

quare qui ab illa Ecclesia fuerunt, in caelo sunt, et in omni ibi felicitate et gloria.

Footnotes: