0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

4996. ‘Eo quod tu uxor illius’: quod significet quia non alii bono conjungendum, constat ex significatione 'uxoris' quod sit verum adjunctum suo bono, de qua n. 1468, 2517, 3236, 4510, 4823, hic verum naturale non spirituale cum bono naturali non spirituali, ut supra n. 4988.

4823. ‘Et concepit adhuc et peperit filium’: quod significet malum, constat ex significatione ‘filii’ quod sit verum et quoque bonum, de qua n. 264, ita in opposito sensu falsum et quoque malum, sed malum quod ex falso; hoc malum in sua essentia est falsum quia inde est; qui enim facit malum ex falso doctrinali, is facit falsum, sed quia actu sit ¹ , vocatur malum. Quod per primogenitum significetur falsum et per hunc malum, patet ² inde quia de hoc filio memoratur quod actu fecerit malum, nempe, quod perdiderit semen ad terram ut non daret semen fratri suo; et fuit ³ malum in oculis Jehovae quod fecit ⁴ , et mori fecit etiam eum, vers. 9,, 10; quod hoc malum fuerit ex falso, etiam ibi patet; ⁵ praeterea in Ecclesiis antiquis per secundo genitum significabatur verum fidei actu, per hunc itaque falsum actu, hoc est malum; quod sit malum quod per hunc significatur ⁶ , etiam constare potest ex eo quod primogenitus Er nominatus sit ex patre seu Jehudah, at ⁷ hic seu Onan ex matre ⁸ filia Shuae, ut ⁹ videri potest in lingua originali; per ‘virum’ enim in Verbo significatur falsum et per ‘mulierem’ ejus malum, videatur n. 915, 2517, 4510; quod per ‘filiam Shuae’ malum, n. 4818, 4819; quapropter quia Er vocatus est nomine a patre, significatur per illum falsum, et qui Onan ex matre, significatur per eum malum, ille enim ita erat sicut patris filius, hic autem sicut matris'.

[2] In Verbo pluries dicitur ‘vir et uxor’, tum ‘maritus et uxor’, et cum dicitur vir et uxor, significatur verum per ‘virum’ et bonum per ‘uxorem’, ac in opposito sensu falsum per ‘virum’ et malum per ‘uxorem’; at cum dicitur maritus et uxor, significatur bonum per ‘maritum’ et verum per ‘uxorem’, ac in opposito sensu malum per ‘maritum’ et falsum per ‘uxorem’; causa hujus arcani haec est: in caelesti Ecclesia fuit maritus in bono et uxor in vero illius boni; at in spirituali Ecclesia est vir in vero et uxor in bono illius veri, et quoque actualiter ita sunt et fuerunt, interiora enim apud hominem hanc versuram habuerunt inde est ‘quod’ ubi in Verbo agitur de caelesti bono et inde caelesti vero, ibi dicatur ‘maritus et uxor’, at ubi de spirituali bono et inde spirituali vero, ibi dicatur ‘vir et uxor’, seu potius ‘vir et mulier’ exinde ut quoque ex ipsis vocibus cognoscitur de quo bono et de quo vero in Verbo in sensu ejus interno agitur; haec etiam ¹⁰ est causa quod passim prius dictum sit quod conjugia repraesentent conjunctionem boni et veri, ac veri et boni; amor etiam conjugialis ex conjunctione illa suam originem ducit; amor conjugialis apud caelestes ex conjunctione boni cum vero, et ¹¹ amor conjugialis apud spirituales ex conjunctione veri cum bono; conjugia etiam illis conjunctionibus actualiter correspondent. Ex his patet quid involvit quod pater vocaverit nomine primum ¹² , ac mater alterum, et quoque tertium ut constat ex lingua originali, quod nempe pater primum ¹² nomine vocaverit, quia per illum significabatur falsum, et quod mater secundum quia per illum significabatur malum.

Footnotes: