0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

10671. ‘Et festum collectionis revolutionis anni’: quod significet cultum ex grato animo ob implantationem boni inde, ita ob regenerationem et plenariam liberationem a damnatione, constat ex illis quae de festo illo n. 9296 ostensa sunt.

9296. ‘Et festum collectionis in exitu anni, in colligendo te opera tua ex agro’: quod significet cultum ex grato animo ob implantationem boni inde, ita ob regenerationem et plenariam liberationem a damnatione, constat ex significatione ‘festi’ quod sit cultus Domini et gratiarum actio, de qua supra n. 9286, 9287, 9294, ita cultus ex grato animo; ex significatione ‘collectionis’ cum de implantatione veri in bono dicitur, quod sit ipsa implantatio boni; ex significatione ‘exitus anni’ quod sit finis operum; et ex significatione 'in colligendo te opera tua ex agro quod sit fruitio et usus omnium quae implantata sunt bono; per ‘opera’ enim significantur non solum ea quae agri ¹ sunt sed etiam quae vineae et oliveti, ita quae fructus terrae, ut ² patet a descriptione hujus festi ³ apud Moschen, Festum tabernaculorum facies tibi septem diebus, cum collegeris de area tua et de torculari tuo; et benedicet tibi Jehovah Deus tuus in omni proventu tuo, et in omni opere manuum tuarum, Deut. 16:13, 15: et alibi, In quintodecimo die mensis septimi, cum collegeritis fructum terrae, feriabimini festum Jehovae septem dies, Lev. 23:39.

[2] Quia per hoc festum significatur cultus Domini ex grato animo propter implantationem boni, et sic propter plenariam liberationem a damnatione, primum hic explicabitur quid sit implantatio boni: prius passim ostensum est quod homini sint binae facultates vitae, nempe intellectus et voluntas, et quod intellectus dicatus sit receptioni veri ac voluntas dicata receptioni boni; sunt enim bina ad quae omnia ⁴ in universo tam caelo quam mundo ⁵ se referunt, nempe verum et bonum ⁶ ; inde etiam patet quod bina illa faciant vitam hominis, et quod vitam ejus novam verum fidei et bonum ⁷ charitatis, et quod nisi utrumque implantatum fuerit ⁸ homini, non ei vita nova sit; quomodo verum quod fidei inseminatur et implantatur homini, notum est in Ecclesia, sed nondum bene quomodo bonum quod charitatis; homo cum infans est, recipit tunc ⁹ bonum a Domino, quod bonum est bonum innocentiae quale est infantibus; hoc bonum facit initiamentum novae voluntatis apud hominem, et crescit succedente aetate secundum vitam innocentiae cum sodalibus, ac secundum vitam probitatis et oboedientiae erga parentes et magistros, sed plus apud illos qui postea se regenerari patiuntur; hoc praevidet Dominus et secundum statum vitae sequentis providet, nam Dominus in omni praesenti praevidet malum et providet bonum, et hoc a primo stamine vitae usque ¹⁰ in aeternum; postea cum homo adolescit ac incipit cogitare ex se, quantum tunc aufertur a jucundis amorum sui ac mundi, tantum novum illud voluntarium seu initiamentum novae voluntatis clauditur, et quantum non ab illis jucundis aufertur, tantum illud aperitur et quoque perficitur.

[3] Sed quomodo id perficitur per implantationem veri, nunc dicetur: novum illud voluntarium, quod est ex bono innocentiae, est habitaculum per quod Dominus intrat apud hominem, et excitat hominem ad velle bonum, et ex velle facere bonum; is influxus tantum operatur apud hominem quantum is desistit a malis; inde ei facultas sciendi, appercipiendi, reflectendi, ac intelligendi vera et bona moralia et civilia secundum jucundum usus; postea influit Dominus per bonum illud in vera doctrinae Ecclesiae quae apud hominem, et ex memoria evocat talia quae inserviunt usui vitae, et haec implantat bono ac perficit illud; inde est quod bonum apud hominem prorsus sit secundum usum vitae; si usus vitae pro proximo est, hoc est, pro bono concivis, patriae, Ecclesiae, caeli, ac pro Domino, tunc bonum illud est bonum charitatis, at si usus vitae est solum pro se et pro mundo, tunc clauditur id initiamentum novae voluntatis, ac infra illud formatur voluntarium ex malis amorum sui et mundi, ac inde intellectuale a falsis; hoc voluntarium est clausum supra et apertum infra, hoc est, clausum ad caelum et apertum ad mundum; ex his patet quomodo vera implantantur bono et formant illud; tum quoque quod homo cum in bono est, sit in caelo apud Dominum, nam, ut supra dictum est, nova voluntas, ubi bonum charitatis, est habitaculum Domini, proinde caelum apud hominem; et novum intellectuale inde est quasi tabernaculum per quod introitus et exitus.

[4] Talia in communi et in particulari repraesentata sunt per hoc festum, quod festum collectionis fructuum terrae, et festum tabernaculorum dictum ¹¹ est; quod ita sit, patet ex institutione hujus festi, de qua ita apud Moschen, In quintodecimo die mensis septimi, cum collegeritis ¹² fructum terrae, feriabimini festum Jehovae septem dies; in die primo sabbatum, et in die octavo sabbatum; et accipietis vobis in die primo fructum arboris honoris, spathas palmarum, et ramum arboris densae, et salices torrentis, et laetemini coram Jehovah Deo vestro septem dies; in tabernaculis habitabitis septem dies; omnis indigena Israelis habitabunt in tabernaculis; ut sciant generationes vestrae quod in tabernaculis habitare fecerim filios Israelis, cum eduxero eos e terra Aegypti, Lev. 23:39-44: et alibi, Festum tabernaculorum facies tibi septem dies, cum collegeris de area tua et de torculari tuo; laeteris in festo illo, tu, filius tuus, et filia tua, et servus tuus, et ancilla tua, et Levita, et peregrinus, et orphanus, et vidua, qui in portis tuis; et omnino laetus eris, Deut. 16:13-15 ¹³ ;

[5] quod status boni implantati per verum a Domino, ita status caeli apud hominem, per hoc festum repraesentatus sit ¹⁴ , patet a sensu interno omnium quae ibi memorantur; in eo enim sensu per diem ¹⁵ quintum decimum mensis septimi significatur finis status prioris, et principium status novi; quod ¹⁶ quintum decimum id sit, videatur n. 8400, et quoque septimum, n. 728, 6508, 8976, 9228; per fructum terrae qui tunc collectus significatur bonum charitatis, n. 43, 55, 913, 983, 2846, 2847, 3146, ¹⁷ 7690, 7692; simile ¹⁸ et collectionem ex area et ¹⁹ torculari, frumentum enim quod est areae est bonum veri, n. 5295, 5410, vinum quod torcularis est verum ex bono, n. 6377, et oleum quod etiam est torcularis est bonum ex quo verum ²⁰ , n. 886, 3728, 4582, ²¹ 4638; per sabbatum primo die et per sabbatum octavo die significatur conjunctio veri cum bono, et reciproce boni cum vero; quod sabbatum sit conjunctio veri et boni ²² , n. 8495, 8510, 8890, 8893, 9274; quod octavus dies etiam dictus sit sabbatum, est quia per octavum significabatur principium novi status, n. 2044, 8400 fin. ;

[6] per fructum arboris honoris, quem die primo acciperent, significabatur ²³ festivitas et gaudium propter bonum implantatum, quapropter sequitur ut laetemini coram Jehovah, per spathas palmarum vera interna ²⁴ illius boni, n. 8369, per ramum arboris densae seu implexae vera boni exteriora ²⁵ seu scientifica, n. 2831, 8133, et per salices ²⁶ torrentis vera ²⁷ adhuc exteriora, quae sensualium corporis, per tabernacula in quibus septem dies habitarent significatur sanctum amoris a Domino ²⁸ , et reciproce in Dominum, n. 414, 1102, 2145, 2152, 3312, 3391, 4391, 4599, et quod sit sanctum unionis, n. 8666; per indigenam Israelis significantur qui in bono charitatis, ita quoque abstracte bonum illud, n. 3654, 4598, 5801, 5803, 5806, 5812, 5817, 5819, 5826, 5833, 6426, ²⁹ 7957; per laetitiam omnium tunc significabatur gaudium quale illis qui in bono ³⁰ a Domino, ita quale illis qui in caelo, nam qui in bono charitatis est a Domino, is in caelo est apud Dominum; haec sunt propter quae illud festum.

V: