스웨덴보그의 저서에서

 

Arcana Coelestia #3897

해당 구절 연구하기

  
/ 10837  
  

3897. GENESEOS 1

CAPUT TRIGESIMUM

Secundum institutum ante hoc caput explicanda veniunt quae Dominus docuit de ultimo judicio seu de ultimus temporibus Ecclesiae apud Matthaeum cap. xxiv. Ante caput praecedens explicata sunt quae ibi a versu 19-22 continentur 2 , nunc sequuntur quae a versu 23-28, nempe, Tunc si quis vobis dixerit, Ecce hic est Christus aut ibi, ne credatis. Surgent enim falsi Christi, et falsi prophetae, et dabunt signa magna et prodigia, ut seducant, si possibile, etiam electos. Ecce praedixi vobis. Si ergo dixerint vobis, Ecce in deserto est, ne exeatis; ecce in conclavibus, ne credatis. Sicut enim fulgur exit ab oriente et apparet usque ad occidentem, ita erit etiam adventas Filii hominis.

Ubicumque enim fuerit cadaver, illic congregabuntur etiam aquilae.

각주:

1. The Manuscript and the First Latin Edition insert Libri.

2. The Manuscript has sunt

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

스웨덴보그의 저서에서

 

Arcana Caelestia #2333

해당 구절 연구하기

  
/ 10837  
  

2333. Att orden ’och i morgon må ni stiga upp och gå vidare på er väg’ betecknar att sålunda bekräftas i det goda och sanna kan man inse av det som förstås med ’att stiga upp på morgonen’ och också med ’att gå vidare på sin väg’. I Ordet menas med ’morgon’ Herrens rike och allt som hör till Herrens rike, således förnämligast det goda som kommer av kärlek och människokärlek. Denna betydelse kommer att bekräftas av Ordet vid vers 15. Med ’väg’ menas emellertid det sanna, se nr 627. Av detta följer att – sedan de varit i hans hus och tillbringat natten där, varmed menas att de haft sin boning i människokärlekens goda hos honom – ’de på morgonen steg upp och gick vidare på sin väg’, innebärande att de på detta sätt bekräftades i det goda och sanna.

[2] Av dessa ordvändningar, liksom av alla de övriga, framgår hur avlägsen den invärtes meningen är från bokstavsmeningen och därför hur osynlig den är, i synnerhet i Ordets historiska delar. De visar att denna mening inte är skönjbar, om inte de enskilda uttrycken förklaras efter den betydelse de har hela Ordet igenom. När nu föreställningarna begränsas till bokstavsmeningen, visar sig därför den invärtes meningen inte annat än som något mörkt och dunkelt. När omvänt föreställningarna inskränks till bokstavsmeningen syns därför likaledes bokstavsmeningen dunkel. Ja, för änglarna är den som ett intet, ty änglarna har inte längre världsliga och lekamliga föreställningar, sådana som människorna, utan andliga och himmelska. Till sådana föreställningar förvandlas på ett underbart sätt uttrycken i bokstavsmeningen, när den från människan, som läser Ordet, stiger upp till den sfär där änglarna är, det vill säga till himlen. Detta sker på grund av motsvarigheten mellan de andliga och världsliga tingen och mellan de himmelska och kroppsliga, en motsvarighet som är absolut konstant, men vars natur med hänsyn till den invärtes meningen först nu uppenbarats i förklaringen av uttryck, namn och siffertal i Ordet.

[3] För att man skall veta hur denna motsvarighet är beskaffad, eller vilket är detsamma, hur världsliga och kroppsliga föreställningar övergår till motsvarande andliga och himmelska föreställningar när de lyfts upp till himlen, så kan ’morgon’ och ’väg’ tjäna som exempel. När någon läser ’morgon’, såsom i ordvändningen här ’att stiga upp om morgonen’, då bildar sig inte änglarna föreställningen om början av en ny dag, utan föreställningen om ’morgon’ i den andliga meningen. Föreställningen som de bildar sig är lik den som det redogörs för hos Samuel:

Israels klippa . . . Han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln. 2 Samuelsboken 23:3-4.

Och hos Daniel:

Den Helige sade till mig: Ända till aftonen, när det blir morgon, tvåtusentrehundra gånger. 8:14, 26.

Således förnimmer änglarna i stället för ’morgon’ Herren eller Hans rike, eller det himmelska som kommer av kärleken och människokärleken. Detta gör de på olika sätt allt efter sammanhanget i Ordet, då människan läser det.

[4] De kan likaledes, när någon läser ’väg’, såsom här ’att gå vidare på er väg’, inte ha någon annan föreställning om väg än en himmelsk och andlig föreställning, det vill säga en likadan som hos Johannes, när Herren sade:

Jag är vägen och sanningen. Johan 14:6.

Och samma föreställning hos David:

Kungör mig Dina vägar, o Jehovah, led min väg i sanning.Psaltaren 25:4-5.

Och hos Jesaja:

Han lät honom veta förståndets väg. 40:14.

I stället för ’väg’ förnimmer alltså änglarna det sanna, och det såväl i de historiska som de profetiska avsnitten i Ordet. Änglar finner inte något som helst intresse i historiska händelser, eftersom dessa inte alls står i samklang med de föreställningar som de har. Följaktligen förnimmer de i stället för historiska detaljer sådant som hör till Herren och Hans rike, vilket följer det ena på det andra i en underbar kavalkad och fulländad ordningsföljd i den invärtes meningen. Det är detta särpräglade drag som gör att Ordet är fullständigt olikt all annan litteratur.

  
/ 10837