1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

फुटनोट:

197. It follows from this that in the Word places and spaces, and all things that in any way relate to space, signify such things as relate to states, such as distances, near, far off, ways, journeys, sojourning, miles and furlongs, plains, fields, gardens, cities and streets, motions, measures of various kinds, long, broad, high, and deep, and innumerable other things; for most things in man's thought from the world take on something from space and time.

[2] I will mention here only what is signified in the Word by length, breadth, and height. In this world, that is called long or broad which is long or broad in relation to space, and the same is true of height. But in heaven, where there is no thought from space, length means a state of good, breadth a state of truth, and height the distinction between them in accordance with degrees (see 38). Such is the meaning of these three dimensions, because length in heaven is from east to west, and those that dwell there are in good of love; while breadth in heaven is from south to north, and those that dwell there are in truth from good (see 148); while height in heaven applies to both of these in respect to degrees. This is why length, breadth, and height have these significations in the Word, as in Ezekiel (from chap. 40 to 48), where the new temple and the new earth, with the courts, chambers, gates, doors, windows, and surroundings are described by measures giving the length, breadth, and height, by which a new church, and the goods and truths that are in it are signified. Otherwise to what purpose would be all those measures?

[3] In like manner the New Jerusalem is described in the Apocalypse in these words:

The city lieth foursquare, and the length thereof is as great as the breadth; and he measured the city with the reed, twelve thousand furlongs; the length, the breadth, and the height are equal (Apocalypse 21:16).

Because "the New Jerusalem" here signifies a new church these measures signify the things of the church, "length" its good of love, "breadth" truth from that good, "height" good and truth in respect to degrees, "twelve thousand furlongs" all good and truth in the complex. Otherwise, how could there be said to be a height of twelve thousand furlongs, the same as the length and the breadth? That "breadth" in the Word signifies truth is evident from David:-

Jehovah, Thou hast not shut me up into the hand of the enemy, Thou hast made my feet to stand in a broad place (Psalm 31:8).

Out of straitness I called upon Jah; He answereth me in a broad place (Psalm 118:5).

Besides other passages (as in Isaiah 8:8; and in Habakkuk 1:6). So in all other cases.