2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Notes de bas de page:

4809. Quando venerit Filius hominis in gloria Sua significat quando apparebit Divinum Verum in sua luce, quod fit unicuivis homini cum moritur; venit enim tunc in lucem caeli, in qua percipere potest quid verum et bonum, et inde qualis est;

‘Filius hominis’ in sensu Verbi interno est Dominus quoad Divinum Verum, ita est Divinum Verum quod a Domino; ‘gloria’ est intelligentia et sapientia quae inde, quae ut lux, et coram angelis ut splendor lucis, apparet; hic splendor lucis in qua sapientia et intelligentia ex Divino Vero quod a Domino, est qui in Verbo vocatur ‘gloria’; quod ‘Filius hominis’ sit in sensu interno Divinum Verum, videatur n. 2159, 2803, 2813, 3704.

[2] Et omnes sancti angeli cum Ipso significat caelum angelicum; . ‘sancti angeli’ ¹ sunt vera quae a Divino Bono Domini, nam per ‘angelos’ in Verbo non intelliguntur angeli sed illa quae sunt a Domino: videatur n. 1925, 4085; angeli enim sunt vitae recipientes veri procedentis a Divino Bono ² Domini, et quantum recipiunt, tantum sunt angeli; inde patet quod ‘angeli’ sint illa vera; hic quia agitur de statu cujusvis post mortem, ac de judicio cujusvis secundum vitam, dicitur quod ‘omnes sancti angeli erunt cum Ipso’,

et per id significatur quod per caelum judicium; omnis enim influxus Divini Veri fit per caelum; immediatus influxus a nemine recipi potest.

[3] Tunc sedebit super throno gloriae Ipsius significat judicium, ‘thronus’ enim praedicatur de regio Domini, ac regium Domini est Divinum Verum, n. 1728, 2015, 3009, 3670, et Divinum Verum est ex quo et secundum quod judicium.

[4] Et congregabuntur coram Ipso omnes gentes significat quod patebunt omnium bona et mala; per ‘gentes’ enim in Verbi sensu interno significantur bona, et in opposito sensu mala, ³ n. 1259, 1260

1416, 2588 f, 4574; ita quod bona et mala apparebunt in luce Divina hoc est, in luce a Divino Vero, significatur per quod ‘congregabuntur coram Ipso omnes gentes’.

[5] Et separabit eos ab invicem, sicut pastor separat oves ab hircis significat separationem boni a malo; ‘oves’ enim sunt qui in bono, et ‘hirci’ qui in malo; ‘oves’ proprie dicuntur qui in charitate et inde in fide, ‘hirci’ ⁴ qui in fide et non in charitate de his et illis hic agitur; quod ‘oves’ sint qui in charitate et inde in fide, videatur n. 2088, 4169; et quod ‘hirci’ qui in fide et non in charitate, n. 4769.

[6] Et statuet quidem oves a dextris Suis, et hircos a sinistris significat separationem secundum vera ex bono et secundum falsa ex malo; qui in veris ex bono sunt, etiam actualiter apparent in altera vita ad dextrum, et qui in falsis a malo ad sinistrum; inde statui a dextris et a sinistris, est ordinari secundum vitam.

Notes de bas de page:

737. Quod per ‘Noahum, quod filius sexcentorum annorum’ significetur status primus tentationis ejus, constat ex eo quod hic usque ad Heberum, cap. 11, per numeros et per aetates annorum et per nomina nihil aliud significentur quam res, sicut etiam per aetates et nomina omnium in cap. 5. Hic quod ‘sexcenti anni’ significent statum primum tentationis, constare potest a numeris qui ibi dominantur, qui sunt decem et sex, qui bis in se multiplicati; numerus major et minor eorundem nihil mutat: quod decem attinet, prius cap. ¹ 6 ad vers. 3 ostensum est, quod significent ‘reliquias’; et quod sex hic significent laborem et pugnam, ex Verbo passim constat; nam ita se res habet, in praecedentibus actum est de praeparatione ejus ad tentationem, quod nempe instructus fuerit a Domino intellectualibus veris, et voluntariis bonis; haec vera et bona sunt reliquiae, quae non producuntur ita ut agnoscantur, priusquam homo regeneratur; apud eos qui per tentationes regenerantur, reliquiae apud hominem sunt pro angelis apud eum, qui ex iis depromunt illa quibus hominem defendunt contra malos spiritus qui falsa apud eum excitant et sic oppugnant: quia reliquiae significantur per ‘decem’ et pugna per ‘sex’ inde est quod sexcenti anni dicantur, in quibus dominantur decem et sex, et significant statum tentationis: quod in specie ‘sex’ attinet quod significent pugnam, constat ex capite primo Geneseos, ubi sex dies sunt, quibus regeneratus homo, antequam factus caelestis, intra quos dies continua pugna fuit, sed septimo die quies; inde est quod sex dies laboris sunt, et septimus sabbatum, quod significat quietem; inde quoque est Quod servus Hebraeus, serviret sex annis, et septimo esset liber, Exod. 21:2; Deut. 15:12; Jer. 34:14;

Quodque sex annis consererent terram et colligerent proventum ejus, septimo autem intermitterent eam, Exod. 23:10-12;

similiter ‘vineam’: et Quod septimo anno sabbatum sabbati terrae, sabbatum Jehovae, Lev. 25:3, 4.

‘Sex’ quia significant laborem et pugnam, etiam significant dispersionem falsi, apud Ezechielem,

Ecce sex viri venientes a via portae superioris, quae respiciens versus septentrionem, et cuique instrumentum dispersionis suae in manu sua, 9:2:

et apud eundem contra Gogum, Et reverti faciam te, et sextabo te, et ascendere faciam te a lateribus septentrionis, 39:2;

ubi ‘sex et sextare’ pro dispersione, ‘septentrio’ pro falsis, ‘Gogus’ pro iis qui doctrinalia capiunt ab externis quibus destruunt cultum internum: Jobo, In sex angustiis liberabit te, et in septima non tanget te malum, 5:19;

ubi pro pugna tentationum. Alioquin sex in Verbo occurrunt, ubi non significant laborem, pugnam aut dispersionem falsi, sed sanctum fidei, quia se referunt ad duodecim, quae significant fidem et fidei omnia in uno complexu; et ad tria, quae significant sanctum, inde etiam derivatio genuina numeri sex, sicut apud Ezechielem,

cap. 40:5, ubi calamus viri, quo mensus est urbem Israelis sanctam, quod esset ‘sex ulnarum’; et alibi; quod derivatio inde, causa est quia in pugna tentationis est sanctum fidei, tum quod sex dies laboris et pugnae spectent septimum sanctum.

Notes de bas de page: