Des oeuvres de Swedenborg

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Étudier ce passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notes de bas de page:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Des oeuvres de Swedenborg

 

Arcana Coelestia #6335

Étudier ce passage

  
/ 10837  
  

6335. ‘Et vocavit Jacob filios suos’: quod significet ordinationem verorum fidei et bonorum amoris in naturali, constat a significatione ‘vocare’ quod sit ordinare, nam causa convocationis erat ut sisterentur vera fidei et bona charitatis in illa ordinatione; et a repraesentatione ‘Jacobi et filiorum ejus’ quod sint vera fidei et bona amoris in naturali; quod ‘Jacob’ sint illa in communi, videatur n. 3509, 3525, 1 3546, 3659, 3669, 3677, 3775, 3829, 4234, 4273, 4337, 5506, 5533, 5535, 6001, 6236, et quod ‘filii ejus’ seu tribus ab illis nominatae, in particulari, n. 3858, 3926, 3939, 4060. Quod ordinationem verorum fidei et bonorum amoris quae hic significatur, et in sensu interno in hoc capite sistitur, attinet, sciendum quod ‘duodecim tribus Israelis’ omnia vera et bona in uno complexu, in genere repraesentaverint, ita omnia vera et bona quae procedunt a Domino, proinde quae sunt in caelo et ex quibus caelum; et quia 2 omnia in genere, etiam singula in specie repraesentantur; nam genera in se continent species sicut communia partes.

[2] Secundum bona et inde vera variantur luces in caelo, et secundum luces variantur status 3 intelligentiae et sapientiae, inde est quod per Urim et Thummim transmicuerit ac transvibrata fuerit lux, et quidem varie secundum statum rei de 4 qua interrogatio fuit; hoc fiebat quia duodecim tribus, per quas significabantur omnia vera et bona in genere, designatae erant in pectorali illo, seu in Urim et Thummim, singularis enim lapis pretiosus erat pro unaquavis tribu; quod lapides pretiosi essent, erat quia 5 significant vera spiritualia et caelestia, n. 114, 3720, et ‘aurum’ cui insculpti fuerunt, bonum, n. 113, 1551, 1552, 5658; hoc arcanum est quod per Urim et Thummim significatum est.

[3] Quod duodecim tribus talia significaverint, patet a locis in Verbo ubi nominantur, imprimis ab hereditate tribuum in terra Canaane, de qua apud Joshuam, et ab hereditate earum in regno Domini, de qua apud Ezechielem in ultimis capitibus ubi de nova terra, nova Hierosolyma, et de novo templo; et apud Johannem in Apocalypsi, 7:4-8;

tum ab ordinatione earum in deserto cum castrametabantur, quae talis erat ut per illam repraesentarent vera et bona in suo genuino ordine; inde hoc propheticum Bileami, Cum tolleret Bileamus oculos suos, et videret Israelem habitantem juxta tribus suas, venit super eum spiritus Dei, et edidit enuntiatum, et dixit; ... Quam bona sunt tabernacula tua Jacob, habitacula tua Israel; sicut valles plantantur, sicut horti juxta fluvium, sicut santalos plantavit Jehovah, sicut cedros juxta aquas, Num. 24:2, 3, 5, 6; videantur etiam quae de tribubus et de earum 6 ordinationibus, n. 2129, 3858, 7 3862, 3926, 3939, 4060, 8 4603 ostensa sunt.

Notes de bas de page:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

2. illa

3. intelligentia et sapientia

4. quo

5. The Manuscript inserts illi.

6. ordinatione

7. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

8. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Des oeuvres de Swedenborg

 

Arcana Coelestia #3012

Étudier ce passage

  
/ 10837  
  

3012. CAPUT XXIV

1. Et Abraham senex venit in dies, et JEHOVAH benedixit Abrahamo in omnibus.

2. Et dixit Abraham ad servum suum seniorem domus suae, administrantem omnia quae ei, Pone quaeso manum tuam sub femore meo.

3. Et adjurabo te in JEHOVAM DEUM caeli et DEUM terrae, quod non accipias mulierem filio meo e filiabus Canaanitae, cujus ego habito in medio.

4. Sed ad terram meam, et ad nativitatem meam eas, et accipies mulierem filio meo Jishako.

5. Et dixit ad eum servus, Forte non vult mulier ire post me ad terram hanc. An reducendo reducam filium tuum ad terram, unde exivisti?

6. Et dixit ad illum Abraham, Cave tibi ne forte reducas filium meum illuc.

7. JEHOVAH DEUS caeli, Qui accepit me e domo patris mei, et e terra nativitatis meae, et Qui locutus est mihi, et Qui juravit mihi, dicendo, Semini tuo dabo terram hanc, Ipse mittet angelum Suum coram te, et accipies mulierem filio meo inde.

8. Et si non vult mulier ire post te, et immunis es ab adjuratione mea hac, tantum filium meum non reducas illuc.

9. Et posuit servus manum suam sub femore Abrahami domini sui; et adjuravit ei super verbo hoc.

10. Et sumpsit servus decem camelos e camelis domini sui, et ivit, et omne bonum domini sui in manu sua, et surrexit, et ivit ad Aram Naharaim, ad urbem Nahoris.

11. Et in genua procumbere fecit camelos ab extra urbem, ad puteum aquarum, juxta tempus vesperae, juxta tempus exire haustrices.

12. Et dixit, JEHOVAH DEUS domini mei Abrahami, obvenire fac quaeso coram me hodie, et fac misericordiam cum domino mea Abrahamo.

13. Ecce ego sto super ad fontem aquarum, et filiae virorum urbis exeuntes ad hauriendum aquas.

14. Et sit, puella, ad quam dico, Declina quaeso cadum tuum, et bibam, et dicat, Bibe, et etiam camelos tuos potabo, illam destinasti servo tuo Jishako; et in hoc cognoscam, quod fecisti misericordiam cum domino meo.

15. Et fuit, ille vix absolvit loqui, e ecce Rebecca exit, quae nata Bethueli filio Milkae uxoris Nahoris fratris Abrahami, et cadus ejus super humero ejus.

16. Et puella bona aspectu valde, virgo, et vir non cognoverat illam et descendit ad fontem, et implevit cadum suum, et ascendit.

17. Et cucurrit servus obviam illi, et dixit, Sorbere fac me quaeso parum aquae e cado tuo.

18. Et dixit, Bibe domine mi, et festinavit et demisit cadum suum super manum suam, et potare fecit illum.

19. Et absolvit potare facere illum, et dixit, Etiam camelis tuis hauriam, usque dum absolverint bibere.

20. Et festinabat et evacuabat cadum suum ad canalem, et currebat adhuc ad puteum ad hauriendum, et hauriebat omnibus camelis illius.

21. Et vir obstupescens illi continens se, ad sciendum an prosperavisset JEHOVAH viam suam, vel non.

22. Et fuit, quando absolverunt cameli bibere, et accepit vir monile auri, dimidium sicli pondus ejus, et duas armillas super manus ejus, decem auri pondus earum.

23. Et dixit, Filia cujus tu? indica quaeso mihi, an est domo patris tui locus nobis ad pernoctandum?

24. Et dixit ad illum, Filia Bethuelis ego, filii Milkae, quem genuit Nahori.

25. Et dixit ad illam, Etiam stramen, etiam pabulum multum nobiscum, etiam locus ad pernoctandum.

26. Et inflexit se vir, et incurvavit se JEHOVAE.

27. Et dixit, Benedictus JEHOVAH DEUS domini mei Abrahami, Qui non dereliquit misericordiam Suam, et veritatem Suam a eum domino meo; ego in via, duxit me JEHOVAH domum fratrum domini mei.

28. Et cucurrit puella, et indicabat domui matris suae juxta verba illa.

29. Et Rebeccae frater, et nomen ejus Laban, et currebat Laban ad virum foras ad fontem.

30. Et fat, ut videre monile et armillas super manibus sororis suae, et ut audire eum verba Rebeccae sororis suae, dicendo, Ita locutus ad me vir; et venit ad virum, et ecce stans apud camelos apud fontem.

31. Et dixit, Veni benedicte JEHOVAE, quare stas foris? Et ego verri domum, et locus camelis.

32. Et venit vir domum, et solvit camelos, et dedit stramen et pabulum camelis, et aquam ad lavandum pedes ejus, et pedes virorum qui cum illo.

33. Et ponebatur coram illo ad edendum, et dixit, Non edo, usque dum locutus sum verba mea, et dixit, Loquere.

34. Et dixit, Servus Abrahami ego.

35. Et JEHOVAH benedixit domino meo valde, et magnificavit et dedit ei gregem et armentum, et argentum et aurum, et servos et ancillas, et camelos et asinos.

36. Et peperit Sarah uxor domini mei filium domino meo post senectutem suam, et dedit illi omnia quae ei.

37. Et adjuravit me dominus meus, dicendo, Non accipies mulierem filio meo e filiabus Canaanitae, cujus ego habito in terra.

38. Non nisi ad domum patris mei ibis, et ad familiam meam et accipies mulierem filio meo.

39. Et dixi ad dominum meum, Forte non eat mulier post me.

40. Et dixit ad me, JEHOVAH, Quo ambulavi coram, mittet angelum Suum cum te, et prosperabit viam tuam, et accipias mulierem filio meo, e familia mea, et e domo patris mei;

41. Tunc immunis eris ab obsecratione mea, quod veneris ad familiam meam; et si non dederint tibi, et eris immunis ab obsecratione mea.

42. Et veni hodie ad fontem, et dixi, JEHOVAH DEUS domini mei Abrahami, si sit Tibi quaeso prosperans viam meam, qua ego ambulans super.

43. Ecce ego sto apud fontem aquarum, et sit adolescentula exiens ad hauriendum, et dico ad illam, Fac potare me quaeso parum aquae e cado tuo.

44. Et dicat ad me, Etiam tu bibe, et etiam camelis tuis hauriam, illa mulier quam destinavit JEHOVAH filio domini mei.

45. Ego vix absolvi loqui ad cor meum, et ecce Rebecca exit, et cadus ejus super humero ejus, et descendit ad fontem, et haurit, et dixi ad illam, Fac potare me quaeso.

46. Et festinabat et demittebat cadum suum desuper se, et dicebat, Bibe, et etiam camelos tuos potabo; et bibi, et etiam camelos potavit.

47. Et interrogabam illam, et dicebam, Filia cujus tu? Et dixit, Filia Bethuelis filii Nahoris, quem peperit illi Milkah: et posui monile super nasum illius, et armillas super manus illius.

48. Et inflexi et incurvavi me JEHOVAH, et benedixi JEHOVAE DEO domini mei Abrahami, Qui duxit me in viam veritatis ad accipiendum filiam fratris domini mei filio suo.

49. Et nunc si sitis vos facientes misericordiam et veritatem cum domino meo, indicate mihi, et si non, indicate mihi, et spectabo ad dextram vel ad sinistram.

50. Et respondit Laban et Bethuel, et dixerunt, A JEHOVAH exivit verbum, non possumus loqui ad te malum vel bonum.

51. Ecce Rebecca coram te, accipe et vade, et sit mulier filio domini tui, quemadmodum locutus JEHOVAH.

52. Et fuit, ut audivit servus Abrahami verba illorum, et incurvavit se ad terram JEHOVAE.

53. Et eduxit servus vasa argenti et vasa auri, et vestes, et dedit Rebeccae; et pretiosa dedit fratri ejus, et matri ejus.

54. Et ederunt et biberunt ille et viri qui cum illo, et pernoctarunt, et surrexerunt in mane, et dixit, Mittite me domino meo.

55. Et dixit frater ejus, et mater ejus, Maneat puella cum nobis dies aut decem, post ibis.

56. Et dixit ad illos, Ne moremini me, et JEHOVAH prosperavit viam meam, mittite me, et vadam domino meo.

57. Et dixerunt, Vocemus puellam, et interrogemus os illius.

58. Et vocarunt Rebeccam, et dixerunt ad illam, An eas cum viro hoc? et dixit, Ibo.

59. Et miserunt Rebeccam sororem suam, et nutricem ejus, et servum Abrahami, et viros ejus.

60. Et benedixerunt Rebeccae, et dixerunt illi, Soror nostra tu sis in millia myriadis, et hereditet semen tuum portam osorum 1 tuorum.

61. Et surrexit Rebecca, et puellae ejus, et equitabant super camelis, et ibant post virum; et accepit servus Rebeccam, et ivit.

62. Et Jishak venit a veniendo Beer-lahai-roi, et ille habitans in terra meridiei.

63. Et exivit Jishak ad meditandum in agro, versus vesperam, et sustulit oculos suos, et vidit, et ecce cameli venientes.

64. Et sustulit Rebecca oculos suos, et vidit Jishakum, et cecidit desuper camelo.

65. Et dixit ad servum, Quis vir ille ibi ambulans in agro obviam nobis? et dixit servus, Ille dominus meus; et accepit peplum et obtexit se.

66. Et narrabat servus Jishako omnia verba quae fecit.

67. Et introduxit illam Jishak in tentorium Sarae matris suae; et accepit Rebeccam, et erat ei in mulierem, et amavit illam; et consolatus est Jishakus post matrem suam.

CONTENTA

Describitur in sensu interno omnis processus conjunctionis veri cum bono in Divino Rationali Domini: in hoc capite, processus initiationis quae praecedit conjunctionem: ‘Jishakus’ est bonum rationalis; ‘Rebecca’ hic est verum initiandum bono; ‘Laban’ est affectio boni in naturali homine.

Notes de bas de page:

1. Hebrew = suorum

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.