1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notas a pie de página:

6971. ‘Et non audiunt vocem signi prioris’: quod significet si non oboediunt annuntiato ex Verbo, quod pro spirituali et rationali homine fierent non spirituales et non rationales, constat ex significatione ‘audire’ quod sit oboedire, de qua n. 2542, 3869, 5017; ex significatione ‘vocis’ quod sit annuntiatum ex Verbo, de qua sequitur; et ex significatione ‘signi prioris’ quod sit quod pro spirituali et rationali homine fierent non spirituales et non rationales; ¹ quod ita sit, patet ex significatione ‘serpentis’ qui factus ex baculo Moschis projecto in terram, quod hic est signum prius, quod sit homo sensualis et corporeus, ² n. 6949, ita non spiritualis et non rationalis; nam homo qui sensualis et corporeus est non est rationalis, ita nec spiritualis, cogitat enim falsa et ³ vult mala; qui hoc facit non est rationalis, minus spiritualis; agnitio enim et fides veri, et vita boni, est ipsissimum spirituale in rationali, nam illa ex Divino sunt; at agnitio et fides falsi, et vita mali, est contrarium; quod mere sensuales et corporei homines tales sint, videatur n. 6844, 6845, 6948, 6949;

[2] mere sensuales et corporei homines fiunt ⁴ qui primum noverunt ⁵ illa quae spiritualis mundi sunt, et postea rejecerunt illa, et imbuerunt principia falsi contra vera, et quoad vitam ⁶ solum spectarunt ad mundana, corporea, et terrestria, et inde ⁷ crediderunt quod jucundanda sit vita omni voluptate, dicentes, Quid homo plus habet ⁸ cum vivit? cum morimur, morimur; quod ⁹ sit vita post mortem, quis inde venit et narravit? quid victurum nescimus, cum exit vita ex homine; ¹⁰ si quis per rationalia ponit illos in aliqua cogitatione de vita aeterna, cogitant quod ¹¹ illis non pejus fiat quam aliis, ¹² ac statim relabuntur ad statum vitae ¹³ prioris; apud tales clauditur transitus' pro luce caeli et ejus influxu, ¹⁴ et fit lux caeli in naturali illorum sicut caligo, ¹⁵ at lux mundi ibi ¹⁶ fit splendor, n. 6907, et splendor eo fulgurantior, quo plus lux caeli ¹⁷ intenebratur; inde est quod tales non videant aliter quam ¹⁸ quod mala vitae eorum sint bona, ¹⁹ et inde quod falsa sint vera; inde nunc est quod homo fiat sensualis et corporeus; ²⁰ verbo, cum semel apertus est aditus pro influxu lucis caeli, et dein clauditur, tunc homo adigitur ut spectet deorsum, non autem sursum; et hoc ex ordine Divino, ne vera quae semel agnovit, et in interiore ejus homine manent, contaminentur falsis, et sic ²¹ profanentur.

[3] Similiter se habet cum gentibus ²² quae a religioso suo recedunt; ²³ at sors harum melior est quam sors illorum qui intra Ecclesiam sunt, nam non vera ex Verbo habent, inde non vera genuina, sed vera multis fallaciis conjuncta, quae non ita profanari possunt. Quod significationem ‘vocis’ attinet, quod sit annuntiatum ex Verbo, sciendum quod ‘vox’ saepius dicatur ²⁴ , et quoque adjungatur talibus quae non vocis sunt, sicut hic quod adjungatur signo, ‘Si non audiunt vocem signi prioris, credent voci signi posterioris’; et quoque alibi, ut apud Nahum, Vox scuticae, et vox sonitus rotae, 3:2:

et apud Davidem,

Sustulerunt flumina vocem suam, prae vocibus aquarum multarum magnificarum, Ps. 93:3, 4.

[4] Quod ‘vox’ significet annuntiationem, et in sensu bono annuntiationem ex Verbo, quae vox dicitur ‘vox Jehovae’, ²⁵ constat apud Davidem,

Vox Jehovae in potentia; vox Jehovae in gloria, vox Jehovae confringens cedros; vox Jehovae succidens flammas ignis; vox Jehovae trepidare facit desertum; vox Jehovae parturire facit cervas, et denudat silvas, Ps 29:3-5, 7-9: et alibi apud eundem,

Equitanti super caelo caeli antiquitatis, ecce dabit in voce Sua, vocem roboris, Ps. 68:34 [KJV Ps. 68:33];

hic ²⁶ ‘vox’ pro Divino Vero, ita pro Verbo et pro annuntiatione ex illo; quid praeterea ‘vox’ significat, videatur n. 219, et quod ‘vox’ praedicetur de vero, n. 3563.

Notas a pie de página:

9139. ‘Quando desolaverit vir agrum vel vineam’: quod significet deprivationem boni et veri Ecclesiae per cupiditates, constat ex significatione ‘desolare’ quod sit deprivare per cupiditates, de qua infra n. ¹ 9141, ex significatione ‘agri’ quod sit Ecclesia quoad bonum, qua n. ² 2971, 3766, 4982, 7502, ita bonum Ecclesiae, et ex significatione ‘vineae’ quod sit Ecclesia quoad verum, ita verum Ecclesiae; quod ‘ager’ sit Ecclesia quoad bonum, est quia illa quae agri sunt, ut triticum et hordeum, significant bona Ecclesiae interna et externa', n. 3941, 7602, 7605, et quod ‘vinea’ sit Ecclesia quoad verum, est quia ‘vinum’, quod vineae est, significat verum boni, n. 1071, 6377.

[2] Quod ager et vinea id significent, ducit originem ex repraesentativis in mundo spirituali, nam coram spiritibus apparent agri tritico et hordeo pleni, cum angelis qui in superiore caelo sunt, sermo est de coetu qui in bono; et apparent vineae plenae uvis, cum torcularibus ibi ³ , cum angelis ⁴ sermo est de coetu qui in vero ⁵ boni est; repraesentativa illa non sunt ex eo quod talia sint in terris sed ex correspondentiis, quod triticum et hordeum, seu inde panis, nutriant corpus sicut bonum amoris et charitatis nutrit animam, et quod vinum similiter ut potus, sicut verum et bonum fidei animam; inde est quod bona amoris et vera fidei in Verbo dicantur cibi ac potus, sunt etiam in eo sensu cibi et potus caelestes ⁶ , n. 56-58, 680, 681, 1973, 1974, 4459, 4792, 5147, 5293, 5576, 5579, 5915, 8562.

[3] Quod ‘vinea’ sit Ecclesia quoad bonum et verum fidei, quae Ecclesia spiritualis vocatur ⁷ , constat ex locis in Verbo ubi nominatur, ut apud Jeremiam,

Pastores multi perdiderunt vineam Meam, conculcarunt agrum, Meum; redegerunt agrum desiderii [Mei] in desertum solitudinis; posuit illam (vineam) in solitudinem, ⁸ 12:10, 11;

ubi ‘vinea’ et ‘ager’ manifeste pro Ecclesia; et quia Ecclesia est Ecclesia ex vero et bono fidei et charitatis, patet quod ‘vinea’ ibi sit Ecclesia quoad verum, et ‘ager’ quoad bonum:

apud Esaiam,

Jehovah in judicium venit cum senioribus populi Sui et principibus ejus; vos succenditis vineam, 3:14;

hic ⁹ quoque ‘vinea’ manifeste pro Ecclesia quoad bonum et verum ¹⁰ fidei, seniores ¹¹ enim cum quibus Jehovah in judicium veniet sunt bona Ecclesiae, n. ¹² 6524, 6525, et ‘principes’ sunt vera ejus, n. 5044:

[4] apud eundem,

Cantabo dilecto Meo canticum amici Mei de vinea ejus; vinea fuit dilecto Meo in cornu filii olei, quam circumdedit, et plantavit vite nobili, 5:1, 2, seq. ;

hic de Domino, Qui est ‘dilectus’ et ‘amicus’, ‘vinea’ est Ecclesia ‘spiritualis’ Ipsius, ‘vitis nobilis’ est bonum fidei illius Ecclesiae, ‘cornu filii olei’ est bonum fidei illius Ecclesiae ex bono amoris; qui non scit aliquid de sensu interno Verbi, nequaquam scire potest quid significat vinea in cornu filii olei'; in illis verbis usque tale arcanum latet quod exprimi vocibus non potest; describitur per illa plene conjunctio regni spiritualis Domini cum regno caelesti Ipsius, hoc est, conjunctio secundi caeli cum tertio, consequenter conjunctio boni fidei in Dominum, quod est regni spiritualis, cum bono amoris in Dominum, quod est regni caelestis; ‘vinea’ est regnum spirituale, ‘in cornu’ est in potentia, ita in illo, ‘filius olei’ est bonum amoris externum regni caelestis ¹³ ; regnum caeleste, quod est caelum intimum Domini, vocatur ¹⁴ olea' ¹⁵ seu olivetum, quia ¹⁶ ‘oleum’ est bonum amoris caelestis, n. 886, 4582, ¹⁷ 4638; sciatur quod regnum Domini in terris sit Ecclesia. Quod bina regna sint, regnum caeleste et regnum spirituale ¹⁸ , et quod regnum spirituale constituat secundum caelum, et regnum caeleste tertium, videatur n. 3887, 4138, 4279, 4286; de conjunctione illorum, n. 6435:

[5] apud eundem,

In die illo, vinea meri, respondete illi; Ego Jehovah custodiens illam, in momentis irrigabo illam, 27:2, 3;

‘vinea meri’ pro Ecclesia ¹⁹ spirituali:

apud Amos, In omnibus vineis planctus, transibo per te; vae desiderantibus diem Jehovae! quid vobis dies Jehovae? ille tenebrarum et non lucis, 5:17, 18;

ibi de ultimo tempore Ecclesiae, quando non amplius bonum ac verum fidei, quod tempus est dies Jehovae, qui tenebrarum et non lucis; inde dicitur, ‘in omnibus vineis planctus’:

apud Johannem in Apocalypsi, Misit angelus falcem suam in terram, et vindemiavit vitem terrae, et conjecit in torcular irae Dei ²⁰ magnum, 14:18, 19;

‘vindemiare vitem terrae’ est consumere verum et bonum ²¹ Ecclesiae; ‘terra’ hic est Ecclesia. Ex his ²² constare potest unde est quod Dominus toties assimilaverit regnum caelorum vineae, ut apud Matthaeum 20:1 seq. , 21:28, 29, 33-41; Marcus 12:1-13, et unde est quod Dominus Se vocaverit vitem, ' apud Johannem ²³ ,

Quemadmodum palmes non potest fructum ferre a seipso ni manserit in vite, ita neque vos, nisi in Me manseritis; Ego sum vitis, vos palmites; sine Me non potestis facere quicquam, ²⁴ 15:1 seq. ;

‘vitis’ est fides in Dominum, proinde ²⁵ est Dominus quoad fidem, nam Dominus est fides quia fides est ab Ipso, fides enim ²⁶ non est fides nisi quae ab Ipso, inde etiam est quod ‘vitis’ sit fides ²⁷ quae in Ipsum.

Notas a pie de página: