2395. ‘Quia perdentes nos locum hunc’: quod significet quod status mali in quo erant, damnaret eos, constat a sensu ‘perdere’ cum praedicatur de Domino, quod in significatu interno sit perire a malo hoc est, damnari; tum a significatione ‘loci’ quod sit status mali, n. 2393. Multoties in Verbo occurrit quod ‘Jehovah perdat’, sed in sensu interno intelligitur quod homo semet perdat, Jehovah enim seu Dominus nullum perdit, sed quia apparet sicut foret a Jehovah seu Domino, quia omnia et singula videt, et omnia et singula regit, ita passim locutum est in Verbo ob causam ut inde homines teneantur in communissima idea, quod omnia sub oculis Domini sint, et omnia sub Ipsius auspicio, in qua idea cum primum tenentur, dein possunt facile instrui; explicationes enim Verbi quoad sensum internum, non sunt nisi quam singularia quae communem ideam elucidant: causa etiam est quod qui in nullo amore sunt, teneantur in timore, et sic vereantur Dominum et ad Ipsum propter liberationem fugiant; inde patet quod nihil noceat quod credatur sensui litterae, tametsi internus aliud docet, modo illud fiat ex simplici corde; sed de his plenius in sequentibus ad vers. 24, n. 2447, ubi dicitur quod ‘Jehovah pluere fecit super Sodomam et Amoram sulphur et ignem’; tantum abest ut angeli quia in sensu interno sunt, cogitent quod Jehovah seu Dominus aliquem perdat, ut solam ejus rei ideam non sustineant, quare cum haec et similia in Verbo ab homine leguntur, rejicitur quasi ad tergum sensus litterae, et abit tandem in illum, quod ipsum malum sit quod perdit hominem, ¹ et quod Dominus neminem perdat, ut constare potest ab exemplo, de quo n. 1875.

Notas a pie de página:

73. Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form.

I två föregående kapitel är visat, att hela himlen i en sammanfattning framställer en enda människa, och att likaledes varje samfund i himlen gör det. Av sammanhanget av de orsaker som där är anförda följer, att det förhåller sig på samma sätt med varje ängel. Såsom himlen är människa i största form och ett himlens samfund i en mindre, så är en ängel det i den minsta. Ty i den fullkomligaste form, sådan som himlens form är, är det en likhet av det hela i delen och av delen i det hela. Orsaken härtill är, att himlen är en gemenskap, ty den delar med sig allt sitt åt var och en, och var och en tager från gemenskapen emot allt sitt. Ängeln är ett mottag och därför en himmel i minsta form, såsom också är visat ovan i sin artikel. Det är med människan på samma sätt. I den mån hon tager emot himlen, i samma mån är hon också ett mottag, är en himmel och är en ängel (se ovan nr 57). Detta beskrives så i Uppenbarelseboken:

»Han mätte det heliga Jerusalems mur etthundrafyrtiofyra alnar, en människas mått, som är en ängels» (Uppenbarelseboken 21:17).

Jerusalem är här Herrens kyrka och i högre mening himlen ¹ ; muren är det sanna, som skyddar mot angrepp av falskheter och ondskor ² ; etthundrafyrtiofyra är alla sanningar och godheter i en sammanfattning ³ ; måttet är dess beskaffenhet ⁴ ; människa är den hos vilken allt detta finnes i det allmänna och i varje del, således den i vilken himlen är. Och eftersom en ängel även är en människa på grund av detta, därför säges det »en människas mått, som är en ängels». Detta är den andliga meningen i dessa ord. Vem skulle väl utan den meningen förstå, att det heliga Jerusalems mur var en människas mått, som är en ängels ⁵ .

Notas a pie de página: