От "Съчиненията на Сведенборг

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Проучете този пасаж

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Бележки под линия:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Arcana Coelestia #10571

Проучете този пасаж

  
/ 10837  
  

10571. ‘Et dixit Jehovah ad Moschen, Etiam verbum hoc quod locutus es faciam’: quod significet quod Divinum erit in externo Ecclesiae, cultus, et Verbi, quod apud eos, constat ex repraesentatione ‘Moschis’ quod 1 ut caput gentis illius, sit externum Ecclesiae, cultus, et Verbi non ita separatum ab interno, sicut externum illorum apud ipsam gentem, de qua supra n. 10557, 10563, et ex significatione ‘facere verbum quod Moscheh locutus est’ cum a Jehovah, quod sit quod Divinum erit in externo; 2 per ‘facere verbum hoc’ enim intelligitur ire cum illis, et introducere illos in terram Canaanem, et per ire cum illis, et introducere in 3 terram Canaanem, significatur quod Divinum manifestabitur apud illos, videatur supra n. 10569. Arcanum quod in his et in sequentibus latet, aegre describi potest nisi idea habeatur de externo Ecclesiae, cultus, et Verbi, quod Moscheh repraesentat, et de externo Ecclesiae, cultus, et Verbi, 4 in quo ipsa gens erat; distinguitur unum ab altero in eo quod externum, quod Moscheh repraesentat, sit externum 5 non ita separatum ab interno, sicut externum in quo ipsa gens; inde est quod nunc dicatur Moscheh et populus, nunc Moscheh absque populo, et nunc populus absque Mosche; et quod cum Moscheh loquitur ad Jehovam, dicat ‘ego et populus’, et cum Jehovah ad Moschen, de solo Mosche, ut in vers. 12, 14, [16, ] 17, 18-23, aut de populo separatim ab illo, ut in versu 2 capitis sequentis, et alibi.

Бележки под линия:

1. sit caput istius gentis, ita

2. The Manuscript inserts nam.

3. illam terram

4. quod

5. The Manuscript inserts at.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Arcana Coelestia #10569

Проучете този пасаж

  
/ 10837  
  

10569. ‘Et in quo notum fiet usquam quod invenerim gratiam in oculis Tuis, ego et populus Tuus, nonne in eundo Te cum nobis?’ quod significet receptionem prae aliis si Divinum manifestetur apud illos, constat ex significatione ‘notum fieri’ cum de Divino apud illos, quod sit revelari; ex significatione ‘gratiam invenire in oculis Jehovae’ quod sit 1 receptus esse, de qua supra n. 10563, hic 2 prae aliis, quoniam sequitur, ‘sic praestantiores reddemur ego et populus Tuus prae omni populo qui super faciebus humi’; et ex significatione ‘ire cum nobis’ cum de Jehovah, quod sit Divinum ducens hic in terram Canaanem, de qua supra n. 10567; inde patet quod per ‘in quo notum fiet usquam quod invenerim gratiam in oculis Tuis, ego et populus Tuus, nonne in eundo Te cum nobis?’ significetur receptio prae aliis si Divinum manifestetur apud illos.

[2] Dicitur ‘in oculis Jehovae’, et per id significatur praesentia Divina Domini in veris et bonis fidei et amoris apud homines in terris et apud angelos in caelis; quod praesentia Domini sit in veris et bonis fidei et amoris, est quia 3 haec ab Ipso Domino sunt, et cum Dominus apud homines et apud angelos praesens est in illis, tunc praesens est in Suo apud illos et non in proprio illorum, hoc enim 4 est malum'; inde quoque est quod per ‘oculos’ in Verbo, ubi de hominibus qui recipiunt Divina Domini, significetur fides et quoque intellectus recipiens, nam intellectus 5 est oculus internus, ac fides est verum quod videtur et percipitur; quod oculi 6 cum de hominibus, in Verbo significent fidem, et quoque intellectum, videatur n. 2701, 4403-4421, 4523-4534, 9051.

[3] Unde ille visus, etiam dicetur: est realis lux quae illuminat intellectum, prorsus 7 distincta a luce quae illuminat 8 visum corporis; lux illa quae illuminat 9 intellectum est e caelo, quae autem 8 visum corporis est in mundo; lux caeli est a Domino ut Sole ibi, et est in sua essentia Divinum Verum procedens a Divino Bono Domini; inde patet unde est quod per ‘oculos’ cum de Jehovah, significetur praesentia Divina Domini, et quod per ‘oculos’ cum de 10 hominibus qui recipiunt Divinum Verum Domini, seu lucem 11 Ipsius, significetur fides et intellectus illustratus.

[4] Quod realis lux sit quae illuminat mentes et facit intellectum apud homines, non notum est in mundo, tametsi ab hominibus intellectui tribuitur visus et lux et tametsi Dominus in Verbo pluries' dicitur Lux, ac intelligitur quod videatur per fidem et ejus lucem. Quod 12 realis lux sit quae illuminat mentes, et quod 13 Divinum Verum procedens a Domino ut Sole sit illa Lux, 14 et quod det intellectum veri ubi recipitur, in locis citatis n. 9548, 9684, tum n. 9570, 9571 fin. , 15 9594.

[5] Ex his constare potest quid per ‘oculos Jehovae’ in Verbo significatur, ut apud Esaiam,

Inclina, Jehovah, aurem Tuam et audi, et aperi, Jehovah, oculos Tuos et vide, 37:17:

apud Jeremiam,

Ponam oculum Meum super illos in bonum, et reducam eos super terram suam, et aedificabo eos, 24:6:

apud Davidem,

Ecce oculus Jehovae super timentibus Ipsum, Ps 33:18:

et apud eundem,

Jehovah in templo sanctitatis Suae; Jehovae in caelo thronus; oculi Ipsius vident, et palpebrae Ipsius probant filios hominis, Ps. 11:4;

et alibi.

Бележки под линия:

1. acceptus altered to receptus

2. The Manuscript inserts autem receptus esse.

3. illa

4. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

5. recipiens est visus

6. respective ad hominem, et intellectum et fidem significent

7. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

8. oculos

9. mentem

10. The Manuscript inserts angelis et.

11. Divinam

12. The Manuscript inserts itaque.

13. The Manuscript inserts sit in the Manuscript, in the First Latin Edition, and in the Second Latin Edition.

14. et ubi recipitur det intellectum veri et fidem, videatur

15. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.