圣经文本

 

1 Mosebok第3章

学习

   

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»

2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,

3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån .'»

4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I ;

5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»

6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»

11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»

12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt

13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt

14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»

17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen

23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

   

来自斯威登堡的著作

 

Charity#204

学习本章节

  
/215  
  

204. 4. In so far as anyone does not shun evils as sins, he remains in them.

Man was created into the image and likeness of God, and made so that he might be a recipient of the Lord's love and wisdom. But, because he did not want to be a recipient, but wanted to be actual love and wisdom, and thus like God, he consequently inverted his form, and so turned away his affections and thoughts from the Lord to himself, and so began to love, even to worship, himself more than the Lord. In this way he estranged himself from the Lord, and looked backwards away from Him, thereby perverting the image and likeness of God in himself, and making it into an image and likeness of hell. This is signified by his eating of the tree of the knowledge of good and evil. 1 By the serpent which he obeyed is signified the sensual, which is the ultimate of the natural man, and its lust. The sensual, because it exists in the world, and admits therefrom the objects it desires, loves the things of the world; and, if it is allowed to rule, it draws the mind [mens] away from the objects of heaven, which are goods of love and truths of wisdom, in themselves Divine. This is the origin of man being, in respect of his proprium, nothing but evil, and of his being born into it from parents. But means have been provided by the Lord, so that he may not perish on account of this; and these are, to look to the Lord and acknowledge that every good of love and every truth of wisdom is from Him, and nothing from man himself. In this way man inverts his form, turning away from himself and turning round to the Lord; thus he returns to the state into which he was created, which was, as has been said, that he might be a recipient of good and truth from the Lord, not from himself at all. Man's proprium having, by this inversion, become evil only, there is the other means of recovering the image of God, shunning evils as sins. For if a man does not shun evils as sins, but only shuns them as hurtful, he is still not looking to the Lord, but to himself, and so continues in a perverted state. When, however, he shuns evils as sins, he is also shunning them because they are against the Lord and contrary to His Divine laws; and then he beseeches the Lord for help and for power to resist them; and this power, when besought, is never denied. It is by these two means that a man is purified from his innate evils. Consequently, if he does not adopt these two means, he cannot but remain such as he was born. He cannot be purified from evils if he only looks to God and prays; for in that case he believes, after having prayed, either that he is entirely without sins, or that they have been remitted, by which he understands that they have been taken away. But in that case he still remains in them; and to remain in them is to increase them; for they are like a disease that eats away everything round about it and brings death. Nor are evils removed by only shunning them; for in that case the man is looking to himself, and he thereby strengthens the origin of evil, which was, that he turned himself backwards, away from the Lord, and round towards himself.

脚注:

  
/215  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.