圣经文本

 

1 Mosebok第23章

学习

   

1 Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.

2 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.

3 Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn:

4 »Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.»

5 svarade Hets barn Abraham och sade till honom:

6 »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»

7 Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;

8 och han talade med dem och sade: »Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,

9 så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav

10 Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:

11 »Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.»

12 Men Abraham bugade sig för landets folk;

13 och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: »Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.»

14 svarade Efron Abraham och sade till honom:

15 »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.»

16 Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.

17 Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom

18 inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.

19 Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.

20 Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#2979

学习本章节

  
/10837  
  

2979. 'Abraham buried Sarah his wife' means that they received truth joined to good from the Lord. This is clear from the meaning of 'burying' as regenerating, dealt with above in 2916, 2917 - the fact that man was regenerate once he had received truth joined to good from the Lord will be discussed next; from the representation of 'Abraham' as the Lord, often dealt with already; and from the representation of 'Sarah as a wife' as truth joined to good, dealt with in 2063, 2065, 2507.

[2] The regeneration of the spiritual man proceeds as follows: At first he is taught the truths of faith, during which time the Lord maintains his affection for truth. At the same time the good of faith, which is charity towards the neighbour, is instilled into him, though in such a way that he hardly knows it because that good lies concealed within the affection for truth. All this takes place to the end that the truth of faith may be joined to the good of charity. As time goes by the affection for the truth of faith increases and truth is seen because of its end in view, which is good, or what amounts to the same, life. That affection grows more and more. In this way is truth instilled into good, and while it is being instilled the person absorbs into himself the good of life in accordance with the truth that has been instilled into it. Thus he acts, or seems to himself to act, from good. Prior to this the truth of faith has been for him the chief thing, but after this the good of life becomes the chief thing.

[3] At this point the person is regenerate, but regenerate according to the nature and extent of truth instilled into good. And when truth and good act as one, he is regenerate according to the nature and extent of the good. This is how regeneration proceeds. Regeneration is carried out to the end that a person may be received into heaven - heaven being nothing else than the marriage of truth and good, and of good and truth, see 2508, 2618, 2728, 2729. Unless the marriage of truth and good is effected in a person he cannot be in the heavenly marriage, that is, be in heaven.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.