圣经文本

 

1 Mosebok第17章

学习

   

1 När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.

2 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.»

3 föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:

4 »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.

5 Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.

6 Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.

7 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;

8 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.

9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte

10 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;

11 på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.

12 Släkte efter Släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.

13 Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.

14 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.»

15 Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

16 Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»

17 föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal

18 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»

19 Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.

20 Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»

22 Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.

24 Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.

25 Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.

26 På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;

27 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#2016

学习本章节

  
/10837  
  

2016. To say that the Lord is the source of all good, and from this of all truth, is to express an unchanging truth. Angels see this truth with perception, so clearly that they perceive that insofar as anything is derived from the Lord it is good and true, and insofar as anything is derived from themselves it is evil and false. They also confess this truth before souls newly arrived there, and before spirits who are in doubt about it; indeed, they go so far as to declare that they are withheld by the Lord from evil and falsity which arise from their proprium and are kept by Him in good and truth. The actual withholding from their evil and falsity and the actual entrance of the Lord with good and truth is also perceptible to them; see 1614. But as to man's imagining that he does what is good from himself and thinks what is true from himself, this is an appearance due to his state being a state in which no perception is present and in which very great obscurity exists where influx is concerned. What he thinks therefore is based on that appearance, indeed on a delusion, from which he never allows himself to be removed so long as he believes nothing but the senses and reasons from these whether the thing is so. But although the appearance is such, man ought nevertheless to do what is good and to think what is true as from himself, for in no other way can he be reformed and regenerated. For the reason why, see 1937, 1947.

[2] The subject in this verse is the Lord's Human Essence that was to be united to the Divine Essence, also that all good and truth would accordingly come to man from the Divine Essence by way of His Human Essence. This is a Divine arcanum which few believe because they cannot grasp it mentally. Indeed they imagine that Divine Good can reach out to man independently of the Lord's Human united to the Divine. But the reason it cannot do so has already been shown briefly in 1676, 1990 - that through the evil desires in which he had immersed himself and through the falsities with which he had blinded himself man had moved himself so far away from the Supreme Divine that no influx of the Divine into the rational part of his mind was possible, except by way of the Human which the Lord united in Himself to the Divine. It was through His Human that communication was established, for in that way the Supreme Divine was able to come to man, as the Lord explicitly states in many places, that is to say, where He says that He is the way and that there is no other access to the Father except through Him. This then is what is being stated here - that He, that is to say, the Human united to the Divine, is the source of all good and of all truth.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.