圣经文本

 

1 Mosebok第11章

学习

   

1 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.

2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden

5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»

8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att byggastaden.

9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.

13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.

15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.

17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.

18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.

19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.

20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.

21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.

22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.

23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.

24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.

25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.

26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.

28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.

29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.

30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.

31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.

32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#1363

学习本章节

  
/10837  
  

1363. That 'Abram, Nahor, and Haran' were the sons of Terah and also nations that were named after them as their forefathers, and that here these sons mean forms of idolatrous worship, is clear from what has been shown above and also from the fact that 'Terah', whose sons they were, means idolatry. Which forms of idolatrous worship however are meant here by the three sons of Terah and after that by Lot, the son of Haran, becomes clear if the categories of idolatrous worship are examined. There are in general four kinds of idolatrous worship, one more interior than the next. The three more interior types are like sons of the same parent, while the fourth is like the son of the third of these. There are internal and external forms of idolatrous worship. Internal forms are those which condemn a person, external less so. The more interior a form of idolatrous worship is, the more it condemns, while the more exterior it is, the less it does so. Internal idolaters do not acknowledge God but venerate themselves and the world, and treat all their desires as idols. External idolaters however are able to acknowledge God even though they are not aware of who the God of the universe is. Internal idolaters are known by the life they have acquired for themselves; and to the extent that their life is a departure from the life of charity they are interior idolaters. External idolaters are so solely on account of their worship, and although they are indeed idolaters they are nevertheless able to have the life of charity within them. Internal idolaters are capable of profaning holy things, whereas external idolaters are not. Consequently to guard against the profaning of holy things, external idolatry is permitted, as may become clear from what has been stated already in 571, 582, and above at verse 9, in 1327.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.