圣经文本

 

1 Mosebok第1章

学习

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

来自斯威登堡的著作

 

True Christianity#34

学习本章节

  
/853  
  

34. In people, the Infinite Divine is present the way something is present in an image of itself. The Word shows this, when we read the following:

Finally God said, "Let us make human beings in our image, according to our likeness. " Therefore God created human beings in his own image; in the image of God he created them. (Genesis 1:26-27)

From this statement it follows that human beings are organisms that are open to God, and organisms whose quality depends on their response.

[2] The human mind - the source and determiner of our humanness - has been formed into three areas to match three levels. On the first level the human mind is heavenly; angels of the highest heaven are on that level. On the second level it is spiritual; angels of the middle heaven are on that level. On the third level it is earthly; angels of the lowest heaven are on that level.

Organized as it is to accommodate these three levels, the human mind is a vessel for receiving divine inflow. Yet what is divine does not flow in beyond our smoothing of the way [Isaiah 40:4] or our opening of the door [Revelation 3:20]. If we smooth the way and open the door all the way to the highest level, the heavenly one, then we truly become an image of God. After death we will become an angel of the highest heaven. If we smooth the way or open the door only to the middle or spiritual level, then we still become an image of God, but one that is not as complete. After death we will become angels of the middle heaven. But if we smooth the way or open the door only to the lowest or earthly level, then we become an image of God at the lowest level, provided we acknowledge God and worship him with acts of devotion. After death we will become angels of the lowest heaven.

If we do not acknowledge God and do not worship him with acts of devotion, we divest ourselves of the image of God and become like one type of animal or another, except for the fact that we still enjoy the ability to understand and therefore to speak. If under those circumstances we close our highest earthly level, which corresponds to the highest heavenly level, we become like farm animals in what we love. If we close our middle earthly level, which corresponds to the middle spiritual level, we become like foxes in what we love, and like birds that come out in the evening, as far as our intellectual discernment goes. If we close even our lowest earthly level to its spiritual counterpart, we become like wild animals in what we love and like fish in our understanding of truth.

[3] Divine life flows in from the sun of the angelic heaven and energizes us much the way light from our sun flows into a transparent object. Our highest level receives life the way light flows into a diamond; our second level receives life the way light flows into a crystal; our lowest level receives life the way light flows into translucent glass or parchment.

If the lowest degree is totally closed spiritually, as happens when we deny the existence of God and worship Satan, life flows into us from God much the way light flows into opaque things on earth: rotten wood, swamp sod, dung, and so on. At that stage we become spiritual cadavers.

  
/853  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.