圣经文本

 

Hesekiel第36章

学习

   

1 Och du, människobarn, profetera om Israels berg och säg: I Israels berg, hören HERRENS ord.

2 säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om eder: »Rätt så, de urgamla offerhöjderna hava nu blivit vår besittning»,

3 därför må du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN: Eftersom, ja, eftersom man har förött eder och fikar efter eder från alla sidor, för att I måtten tillfalla de övriga folken såsom deras besittning och eftersom I ären så utsatta för onda tungors hån och folks förtal,

4 därför, I Israels berg, mån I nu höra Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de förödda ruinerna och de övergivna städerna, som hava lämnats till rov och spott åt de övriga folken runt omkring,

5 ja, därför säger Herren, HERREN så: Sannerligen, i brinnande nitälskan talar jag mot de övriga folken och mot Edom, så långt det sträcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjärtas glädje och i sitt sinnes övermod hava tillägnat sig mitt land såsom besittning, för att driva ut dess inbyggare och göra det till sitt byte.

6 Profetera alltså om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN: Se, i nitälskan och vrede är det som jag talar, eftersom I liden sådan smälek av folken.

7 Därför säger Herren, HERREN så Jag upplyfter min hand och betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola själva få lida smälek.

8 Men I, Israels berg, I skolen åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, ty snart skola de komma åter.

9 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder, och I skolen bliva brukade och besådda.

10 Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva bebodda och ruinerna åter byggas upp.

11 Ja, jag skall församla på eder människor och boskap i myckenhet, och de skola föröka sig och bliva fruktsamma. Jag skall låta eder bliva bebodda, alldeles såsom I fordom voren; ja, jag skall göra eder ännu mer gott, än I förut fingen röna; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

12 Jag skall låta människor åter vandra fram över eder, nämligen mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare döda deras barn.

13 säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: »Du är en människoäterska, du har dödat ditt eget folks barn»,

14 därför skall du nu icke mer få äta upp människor och icke mer få döda ditt folks barn, säger Herren, HERREN.

15 Jag skall icke mer låta dig höra smälek av folken, och du skall icke mer nödgas bära folkslagens förakt; ej heller skall du mer bringa ditt folk på fall, säger Herren, HERREN.

16 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

17 Du människobarn när Israels barn ännu bodde i sitt land, då orenade de det genom sitt väsende och sina gärningar; såsom en kvinnas orenhet var deras väsende för mig.

18 Då utgöt jag min vrede över dem, för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina eländiga avgudar.

19 Jag förskingrade dem bland folken, och de blevo förströdda i länderna; efter deras väsende och deras gärningar dömde jag dem.

20 Men till vilka folk de än kommo vanärade de mitt heliga namn, i det att man sade om dem: »Detta är HERRENS folk, och de hava likväl måst draga ut ur sitt land.

21 Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanärade bland de folk till vilka de kommo.

22 Säg därför till Israels barn: Så säger Herren, HERREN: Icke för eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I haven kommit.

23 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken skola förnimma att jag är HERREN, säger HERREN, HERREN, när jag bevisar mig helig på eder inför deras ögon.

24 Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land.

25 Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

26 Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

27 Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

28 Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.

29 Och jag skall frälsa eder från all eder orenhet. Och jag skall kalla fram säden och låta den bliva ymnig och skall icke mer låta någon hungersnöd komma över eder.

30 Ja, ymnig skall jag låta trädens frukt och markens gröda bliva, för att I icke mer skolen lida hungersnödens smälek bland folken.

31 Då skolen I tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som icke voro goda; och I skolen känna leda vid eder själva för edra missgärningars och styggelsers skull.

32 Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I Israels barn.

33 säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda, och då skola ruinerna åter byggas upp,

34 och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått där fram.

35 Och då skall man säga: »Det landet som var så förött har nu blivit såsom Edens lustgård, och städerna som voro så ödelagda, förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa.»

36 Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

37 säger Herren, HERREN; Också på detta sätt vill jag bönhöra Israels barn, så vill jag handla med dem: jag skall där föröka människorna, så att de bliva såsom fårhjordar.

38 Såsom hjordar av offerdjur, såsom fårhjordar i Jerusalem vid dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma att jag är HERREN.

   

评论

 

What the Bible says about... Forgiveness

原作者: John Odhner

Photo by Gretchen Keith

- Someone recklessly cuts in front of you on the highway, almost forcing you off the road.

- Your friend still has not paid back the fifty dollars he "borrowed" a year ago.

- Your family has been criticizing your lifestyle.

- You find out that your spouse has been unfaithful.

What do you do in situations like these? Can you forgive them? Should you forgive? Or should you "give them what's coming to them"?

We all know that the Bible teaches us to forgive others. But sometimes it seems like it is impossible to forgive, because the wrong that has been done is so great. Sometimes it seems like it just wouldn't be fair to be merciful.

When there seems to be a conflict between mercy and justice, it may be that we do not clearly understand the nature of genuine forgiveness and mercy. The Bible teaches us to show mercy in a way that lets us be both fair and genuinely useful to all involved.

One reason we sometimes get confused about mercy, is that we tend to replace mercy with artificial substitutes. Essentially, mercy is a Divine quality.

"To You, O Lord, belongs mercy." (Psalm 62:12)

Divine Mercy has nothing in common with the petty revenge and "get-even" kind of "fairness" that tends to occupy our thoughts. And it has little in common with the superficial pardon or even condoning of evil that is sometimes passed off as mercy. The Lord's thoughts are far more merciful than ours. It is in speaking of His mercy that the Lord says, "My thoughts are not your thoughts, nor are My ways your ways." (Isaiah 55:7-9)

One of the things that distinguishes true mercy from its substitutes is its constancy. Peter came to the Lord asking, "Lord, how often shall my brother sin against me, and I forgive him? Up to seven times?" Jesus said to him, "I do not say to you, up to seven times, but up to seventy times seven." (Matthew 18:21-22)

A truly forgiving person will not show mercy one moment and malice the next, because the two cannot mix together. For example, to forgive your friends but not your enemies is not true mercy, because it would be done for the sake of some favor you might get in return.

"Love your enemies.... For if you love those who love you, what reward have you?" (Matthew 5:44-46)

We can only be truly merciful by completely rejecting any desire for malice or revenge.

This perfectly reflects the way the Lord shows mercy to us. We tend to think that the Lord is changing His mind when He forgives us, as if He decided not to punish us after all. Of course He does not really change His mind at all. He knows and foresees all things. He does not desire to hurt one day and heal the next.

"Every good gift and every perfect gift is from above, and comes down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning." (James 1:17)

He is always a loving and gentle Father.

"The mercy of the Lord is from everlasting to everlasting upon those who fear Him." (Psalm 103:17)

"For the mountains shall depart and the hills be removed, but My kindness shall not depart from you, nor shall My covenant of peace be removed,' says the Lord, who has mercy on you." (Isaiah 54:10)

Thus forgiveness is not the Lord changing His mind about us. Rather, it is the Lord changing our minds about Him.

Another quality that marks genuine mercy is that it involves helping the person who has wronged us. Sometimes we think that a person should earn our forgiveness. We refuse to give up our bitter feelings unless the other person makes an effort to earn our good will. This gives us an excuse to feel sorry for ourselves and to neglect helping the other person do better. However, the time to help a person is when he needs it. Mercy and forgiveness involve helping a person who has done wrong do better, not waiting until he does better and then helping him. That's why the Lord said,

"Love your enemies, bless those who curse you, do good to those who hate you, and pray for those who spitefully use you and persecute you, that you may be sons of your Father in heaven; for He makes His sun rise on the evil and on the good, and sends rain on the just and on the unjust." (Matthew 5:44-45)

Another way we sometimes avoid helping those who have hurt us is by misapplying the phrase "forgive and forget." It is good to forget your own malice. Is is something else to forget that the other person may need our strength or discipline. We might think that forgiving implies forgetting that evil was ever committed. However, the Bible does not tell us simply to forget about the evil in other people. Rather, we are to actively help others face their faults and overcome them.

"If your brother sins against you, rebuke him: and if he repents, forgive him." (Luke 17:3)

"If your brother sins against you, go and tell him his fault between you and him alone. If he hears you, your have gained your brother." (Matthew 18:15)

"Brethren, if a person is overtaken in any trespass, you who are spiritual restore such a one in a spirit of gentleness." (Galatians 6:1)

Helping others over their faults is not inconsistent with mercy. It is part of mercy. In fact that is exactly how the Lord forgives us. He is always willing to help us do better.

"I will cleanse you from all your filthiness.... I will give you a new heart and put a new spirit within you." (Ezekiel 36:25-26)

Notice how the Lord showed mercy to the woman taken in adultery: He said, "Go and sin no more." (John 8:10-11)

He didn't forget her sin - He encouraged her to overcome it. In fact, we would never be able to overcome our faults without the Lord's power. If we had to earn His mercy we would be lost.

The Lord says, "Wash yourselves, make yourselves clean; put away the evil of your doings from before My eyes." (Isaiah 1:16).

And yet this is something that is accomplished only by His mercy and forgiveness, because He is the one who can put away our sin and remove our transgressions from us. (Psalm 65:3; Psalm 103:12)

The Lord asks for us simply to do for others what He does for us. "Be merciful, just as your Father also is merciful." (Luke 6:36)

Our forgiveness should be constant and unconditional because He forgives us that way. Yet in our mercy we may confront others with their evil in order to help them become better people, just as the Lord in His mercy confronts us with our evil so that we may overcome it and accept the love and mercy He offers.

To sum up:

Some Christian churches teach this: If you just believe, God will overlook all your sins. God punishes unbelievers, even if they are caring, good people.

What the Bible actually says (and what the New Christian Church teaches): God's mercy involves helping us become better people. God is willing to forgive everyone, and is more concerned how we live than with what we believe.

Some references from teachings for the New Christian Church: Heavenly Secrets 8393, 9443-9454, True Christian Religion 611-614

Used with the permission of John Odhner, the author of this very useful site: whatthebiblesays.info.

(参考: Arcana Coelestia 1079; True Christian Religion 409)