圣经文本

 

2 Mosebok第8章

学习

   

1 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och säg till honom: Så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

2 Men om du icke vill släppa dem, se, då skall jag hemsöka hela ditt land med paddor.

3 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din säng, och in i dina tjänares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktråg.

4 Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skola paddorna stiga upp.»

5 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din hand med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna, och låt så paddor stiga upp över Egyptens land

6 Då räckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten, och paddor stego upp och övertäckte Egyptens land.

7 Men spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och läto paddor stiga upp över Egyptens land.

8 Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna från mig och mitt folk, så skall jag släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN

9 Mose sade till Farao: »Dig vare tillstatt att förelägga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja för dig och dina tjänare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna från dig och dina hus, så att de finnas kvar allenast i Nilfloden.

10 Han svarade: »Till i morgon.» Då sade han: »Må det ske såsom du har sagt, så att du får förnimma att ingen är såsom HERREN, vår Gud.

11 Paddorna skola vika bort ifrån dig och dina hus och ifrån dina tjänare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.»

12 Så gingo Mose och Aron ut ifrån Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjälp mot paddorna som han hade låtit komma över Farao.

13 Och HERREN gjorde såsom Mose hade begärt: paddorna dogo och försvunno ifrån husen, gårdarna och fälten.

14 Och man kastade dem tillsammans i högar, här en och där en; och landet uppfylldes av stank.

15 Men när Farao såg att han hade fått lättnad, tillslöt han sitt hjärta och hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

16 Därefter sade HERREN till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftetjorden, så skall därav bliva mygg i hela Egyptens land

17 Och de gjorde så: Aron räckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftetjorden; då kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev mygg i hela Egyptens land.

18 Och spåmännen ville göra detsamma genom sina hemliga konster och försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och boskap.

19 Då sade spåmännen till Farao: »Detta är Guds finger.» Men Faraos hjärta förblev förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

20 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao -- han går nämligen då ut till vattnet -- och säg till honom: så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla guds tjänst åt mig.

21 Ty om du icke släpper mitt folk, de, då skall jag sända svärmar av flugor över dig och dina tjänare och ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvärmar, ja, själva marken på vilken de stå.

22 Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen, där mitt folk bor, så att inga flugsvärmar skola finnas där, på det att du må förnimma att jag är HERREN här i landet.

23 Så skall jag förlossa mitt folk och göra en åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.»

24 Och HERREN gjorde så: stora flugsvärmar kommo in i Faraos och i hans tjänares hus; och överallt i Egypten blev landet fördärvat av flugsvärmarna.

25 Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Gån åstad och offren åt eder Gud här i landet

26 Men Mose svarade: »Det går icke an att vi göra så; ty vi offra åt HERREN, vår Gud, sådant som för egyptierna är en styggelse. Om vi nu inför egyptiernas ögon offra sådant som för dem är en styggelse, skola de säkert stena oss.

27 Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, såsom han befaller oss

28 Då sade Farao: »Jag vill släppa eder, så att I kunnen offra åt HERREN, eder Gud, i öknen; allenast mån I icke gå alltför långt bort. Bedjen för mig.

29 Mose svarade: »Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag bedja till HERREN, så att flugsvärmarna i morgon vika bort ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk. Allenast må Farao icke mer handla svikligt och vägra att släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN.

30 Och Mose gick ut ifrån Farao och bad till HERREN.

31 Och HERREN gjorde såsom Mose sade begärt: han skaffade bort flugsvärmarna ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk, så att icke en enda fluga blev kvar.

32 Men Farao tillslöt sitt hjärta också denna gång och släppte icke folket.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#7392

学习本章节

  
/10837  
  

7392. 'To remove the frogs from me, and from my people' means in order that they might not be compelled to use reasonings arising from utter falsities. This is clear from the meaning of 'removing' as not being compelled, for what caused the pleading was weariness resulting from their being compelled to use reasonings arising from utter falsities; from the meaning of 'the frogs' as reasonings arising from utter falsities, dealt with in 7351, 7352; and from the representation of Pharaoh, and also of the Egyptians, as those who are steeped in falsities and engage in molestation, dealt with often.

[2] With regard to that weariness which is the cause of the pleading or self-abasement in those who engage in molestation, it should be recognized that those people find this undelightful; for they are unable to do evil by the use of reasonings that arise from utter falsities, since the upright - who at this point are those members of the Lord's spiritual Church whom they were molesting - laugh at utter falsities, which are contradictions of the truth. But they were able to do evil through their use of falsities based on illusions and appearances, by which they falsify truths, such truths being meant by 'the blood' into which the waters of Egypt were turned, 7317, 7326; for illusions and appearances mislead people since they cast a sort of shadow or veil over truths. Because they are unable to do any evil through their use of reasonings arising from utter falsities, that is, arising from total contradictions of the truth, they have found them to be undelightful and therefore beg to have them taken away. For nothing delights those in hell except doing evil, in whatever possible way. Indeed doing evil is the very delight of their life; so great is it that it constitutes their whole life. When therefore they are not allowed to do it weariness overtakes them. This is the reason why Pharaoh begged to have the plague of frogs taken away, but not that of blood described above, nor that of the lice described below. For 'the plague of frogs' means molestation through the use of reasonings arising from utter falsities, by the use of which however they are unable to do any evil; but 'the plague of blood' means molestation by the use of falsities arising from illusions and appearances, a molestation which gives them delight because they are able to do ill by means of it. And 'the plague of lice' means evils which give them delight because they are evils.

[3] A feeling of delight in doing evil exists in the next life with all those who in the world do not do good to their neighbour for their neighbour's sake, to their country for their country's sake, or to the Church for the Church's sake, but for their own sake. Consequently they do not do what is true and good for the sake of what is true and good. The fact that their delight consists in doing evil is not evident in the world because the external man conceals it. But in the next life, when superficial things are taken away and a person is left with what he is inwardly, that delight then emerges and reveals itself. So it is that such people are in hell; for those who are there all love to do evil, whereas those in heaven all love to do good.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.