圣经文本

 

2 Mosebok第33章

学习

   

1 Och HERREN sade till Mose: »Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'

2 Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananéerna, amoréerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,

3 för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag icke själv draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen

4 När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.

5 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.»

6 Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.

7 Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.

8 Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.

9 Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.

10 Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.

11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.

12 Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'

13 Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.»

14 Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?»

15 Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån.

16 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?»

17 HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn

18 Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.»

19 Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.

20 Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.»

21 Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.

22 När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi.

23 Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#6858

学习本章节

  
/10837  
  

6858. 'To the place of the Canaanite and the Hittite' means the region occupied by evils that arise from falsities. This is clear from the representation of 'the Canaanites' as evils that arise from the falsities of evil, dealt with in 4818; and from the representation of 'the Hittites' as falsities from which evils arise, dealt with in 2913. By the nations in the land of Canaan that are listed here as well as in other places, such as Genesis 15:18-19; Exodus 23:23, 28; 33:2; 34:11; Deuteronomy 7:1; 20:17; Joshua 3:10; 24:11; Judges 3:5, are meant all kinds of evil and falsity. What one should understand by a region occupied by evils that arise from falsities, and also by all the other kinds of evil and falsity, must be stated. Before the Lord's Coming into the world evil genii and spirits occupied the entire region of heaven to which those who were spiritual were subsequently raised. For before the Lord's Coming a large part of those kinds of beings were freely prowling about and molesting the good, especially spiritual people who were on the lower earth. But after the Lord's Coming they were all thrust down into their own hells, and that region was liberated and given as an inheritance to those who belonged to the spiritual Church. I have often noticed that as soon any place is abandoned by good spirits it is occupied by evil ones, but that the evil spirits are driven out of it; and that once they have been driven out it is handed over again to those who are governed by good. The reason for this is that those from hell have a constant burning desire to destroy the things of heaven, in particular those things that are their opposites. Consequently when some place is abandoned, then because it is unprotected it is instantly occupied by the evil. This, as has been stated, is what one should understand specifically by a region occupied by evils and falsities, which is meant by the place inhabited by the nations who were to be driven out. This together with the things mentioned above in 6854 is a deep mystery which cannot be known about without revelation.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.