圣经文本

 

2 Mosebok第22章

学习

   

1 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.

2 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.

3 Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.

4 Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.

5 Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.

6 Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.

7 Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.

8 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.

9 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.

10 Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,

11 Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.

12 Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.

13 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.

14 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.

15 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.

16 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.

17 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.

18 En trollkvinna skall du icke låta leva.

19 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.

20 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.

21 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.

22 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.

23 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;

24 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.

25 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.

26 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;

27 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

28 Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.

29 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.

30 På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.

31 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#9128

学习本章节

  
/10837  
  

9128. 'If the sun has risen on him' means if he sees it clearly - the theft that is being committed - from a more internal level. This is clear from the meaning of 'the sun rising' as its being seen in light, thus its being seen clearly, at this point that good or truth is being taken away, meant by 'the theft', 9125. The reason why 'if the sun has risen' has this meaning is that 'the thief caught digging through', spoken of in the previous verse, means good or truth being taken away secretly, thus without its being seen, 9125. The reason for saying seen from a more internal level is that such an action is seen by the internal man.

[2] Since it is an important matter, something must be stated about what seeing from a more internal level implies. A person sees within himself whether what he thinks and intends, and consequently what he speaks and does, is good or bad, and therefore whether it is true or false. This is not at all possible unless the person sees from a more internal level. Seeing from a more internal level takes place when things are seen by the internal man within the external. This is like the sight of the eye; the eye cannot see things within itself, only those outside it. This then is how a person sees the good and the bad he has within himself. Nevertheless one person's sight of this is better than another's, and some have no sight of it whatever. The ones with sight of it are those who have received from the Lord the life of faith and charity; for this life is internal life or the life of the internal man. Because truth resides with these people by virtue of their faith, and good by virtue of their charity, they can see the evils and falsities present in themselves; for evil can be seen from good, and falsity can be seen from truth, but not the other way round. The reason for this is that good and truth are in heaven and the light of heaven, whereas evil and falsity are in hell and the darkness of hell. From this it is evident that those immersed in evil and as a result in falsity cannot see good or truth; they cannot even see the evil and falsity present within themselves. Nor consequently can they see from a more internal level.

[3] But it should be recognized that seeing from a more internal level is seeing from the Lord; for the situation with sight is the same as it is with everything that comes into being. Nothing brings itself into being; rather it springs from what is prior to or higher than itself, and so finally from the First and Highest. The First and Highest is the Lord. Anyone who understands this can also understand that all of the life present in a person comes from the Lord; and, since charity and faith constitute that most real life a person can have, that all of the charity and all of the faith come from the Lord. A person endowed with greater power of thought and perception than others can also understand from all this that the Lord sees every single thing, even the smallest things present in a person. Evil and falsity however do not spring into being from what is higher than themselves but from what is lower; consequently they do not spring from the Lord but from the world, since the Lord is above whereas the world is below. Therefore the internal man with those immersed in evil and as a result in falsity is closed above and open below. This is why they see all things in an upside down manner - the world as everything and heaven as nothing. They are also for this reason seen by angels to be upside down, feet upwards and head downwards. This is what all in hell look like.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.