2135. Första Moseboken, Kapitel 18

Del 3 (2135–2893), Första Moseboken 18–22

Swedenborgs inledande företal – fortsättning.

Kapitlen 16–21 publicerades separat, och därför hör detta förord endast till kapitel 18. Red.

Vid slutet av föregående kapitel handlade det om Yttersta Domen, och det visades där vad som menas med denna – inte världens undergång, utan Kyrkans sista tid. När den förestår, säger Herren att Han skall komma i himlens skyar med makt och härlighet, Matteus 24:30; Markus 13:26; Lukas 21:27.

Ingen har hittills vetat vad som förstås med ’himlens skyar’, men för mig har det uppenbarats att med detta inte förstås annat än bokstavsmeningen i Ordet. Ty den invärtes meningen av Ordet inrymmer härligheten, eftersom allt i den handlar om Herren och Hans rike, se del 1, i nr 1769–1772. Något liknande betecknas med ’skyn’ eller ’molnet’, som omgav Petrus, Jakob och Johannes, när Herren uppenbarade Sig för dem i härlighet, varom det heter hos Lukas:

En röst hördes ur molnet: Detta är Min älskade Son. Lyssna till Honom! Men när rösten förtonat, stod Jesus där ensam.

Lukas 9:35-36.

Mose och Elia, som talade med Herren, förebildade där det Gamla Testamentets Ord, som också kallas Mose och Profeterna – med Mose hans böcker, ävensom de historiska, med ’profeten Elia’ alla profeterna. Med Petrus, Jakob och Johannes förebildades emellertid – såsom överallt annorstädes där de omnämns i evangelierna – tron och människokärleken samt det goda som är ett utflöde av människokärleken. Och med att endast de var närvarande vid detta tillfälle betecknades att inga andra kan se den Herrens härlighet, som finns i Hans Ord, än de hos vilka finns tro, trons människokärlek, och dess goda. Alla de andra kan väl också se, men de ser ändå inte, därför att de inte tror. Sådan är den invärtes meningen av dessa två ställen. Överallt hos profeterna förstås med ’sky’ eller ’moln’ Ordet i dess bokstav, och med ’härlighet’ Ordet i dess liv. Vad och hurdant Ordets invärtes mening är har berörts på många ställen och förklarats i anslutning till de enskilda orden. De skriftlärde var de som på Herrens tid allra minst trodde att det i Ordet fanns något skrivet om Herren. Våra dagars skriftlärde vet väl att så är fallet, men torde kanske minst av alla tro att någon annan härlighet finns i Ordet än den som kommer till synes i bokstaven – fastän bokstaven i själva verket är skyn, som härligheten innebor i.

---

Av detta kapitel framför allt kan man få klart för sig, hur den invärtes meningen i Ordet är beskaffad, och hur änglarna uppfattar Ordet när det läses av människan. Av den historiska bokstavsbetydelsen förstår man inte annat än att Jehovah visade sig för Abraham i gestalten av tre män och att Sarah, Abraham och hans tjänare lagade till mat för dem, nämligen kakor av finsiktat vetemjöl, en kalv och också smör och mjölk. Fast det är en historiskt sann skildring av vad som verkligen ägde rum, så uppfattas det inte på detta historiska sätt av änglarna. I stället förnimmer änglarna abstrakt, helt bortsett från bokstaven, det som förebildas och betecknas i andlig mening med sådana beskrivningar. Detta vill med andra ord säga att de förnimmer det så som det framställs nedan i Innehållet. I stället för olika historiska omständigheter som återges i detta kapitel förnimmer de tillståndet av Herrens förnimmelse i sitt Mänskliga, och också förbindelsen vid denna tid med det Gudomliga, innan den fullkomliga föreningen existerade av Hans Gudomliga Väsen med det Mänskliga och av Hans Mänskliga Väsen med Hans Gudomliga Väsen. Det är detta tillstånd som Herren avser när Han säger:

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde Sonen som är i Faderns sköte, Han har gjort Honom känd. Johan 1:18.

[2] Inte heller uppfattar änglarna de olika sorternas föda som omnämns i detta kapitel annat än som himmelsk och andlig godhet, som det ges en detaljerad förklaring över i detta kapitel. Och av vad som vidare sägs i kapitlet om en son som Sarah skulle föda på bestämd tid följande år förstår änglarna inte något annat än att Herrens mänskliga förnuftiga skulle bli Gudomligt. Om vad som anförs vid slutet av kapitlet om att Abraham talade med Jehovah om förstörelsen av Sodom och Gomorra förstår de inte något annat än Herrens medling för människosläktet. Med talen femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio förstår de Hans medling för dem hos vilka sanningar skulle vara förbundna med olika slag av godhet och för dem vilka hade olika slag av godhet genom frestelser och strider, eller genom andra tillstånd. Och deras uppfattning är densamma vad gäller allt annat i Ordet, vilket torde framgå än tydligare av förklaringen av de enskilda orden, där det visas att dylikt inbegrips i vartenda uttryck i Ordet, såväl i den historiska delen som i den profetiska delen.

[3] Att en sådan invärtes mening finns överallt i Ordet, vilken handlar blott om Herren, om Hans rike i himlen, om Hans Kyrka på jorden och särskilt om varje individ, och alltså handlar om de olika slag av godhet som hör till kärleken och de olika slag av sanning som hör till tron, torde också för var och en stå klart av det som citeras från Gamla Testamentets text i evangelierna, såsom hos Matteus:

Herren sade till Min Herre: Sätt Dig vid Min högra hand, till dess Jag lägger Dina fiender Dig till fotapall. Matteus 22:44; Psaltaren 110:1.

Att dessa ord syftar på Herren kan man inte utläsa av bokstavsmeningen på det anförda stället hos David. Men att likväl inte någon annan avses än Herren lär Han Själv på här citerade ställe hos Matteus.

[4] I samma evangelium:

Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall komma en hövding, en herde för Mitt folk Israel. Matteus 2:6; Mika 5:2.

De som klänger sig fast vid bokstavsmeningen, såsom judarna gör, vet väl av denna att Herren skulle födas där. Men eftersom de väntar på en anförare och konung, som skall föra dem tillbaka till landet Kanaan, så förklarar de därför dessa ord efter bokstaven. Det vill säga att de med ’Juda land’ förstår landet Kanaan och med ’Mitt folk Israel’ Israels stammar, trots att de inte vet var de senare nu finns. Och med ’anföraren’ avser de ännu sin Messias. Men egentligen förstås med ’Juda’ och ’Israel’ annat än Juda och Israel – med ’Juda’ de som är himmelska och med ’Israel’ de som är andliga, i himlen och på jorden. Och med ’anföraren’ förstås Herren.

[5] I samma evangelium:

I Rama hördes en röst, gråt och högljudd klagan och mycken jämmer. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte till. Matteus 2:18; Jeremia 31:15.

De som begränsar sig till bokstavsmeningen kan omöjligen fatta den mening som är den invärtes i dessa ord. Förekomsten av en dylik mening framstår emellertid tydligt i evangeliet självt. I samma evangelium:

Ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Matteus 2:15; Hosea 11:1.

Hos Hosea heter det:

När Israel var pojke, älskade Jag honom, och ut ur Egypten kallade Jag Min Son. Ju mer de kallade på dem, desto mer drog de sig undan från deras åsyn. Och Jag lärde Efraim att gå. Hosea 11:1–3.

De som inte känner till att det finns en invärtes mening kan inte veta annat än att Jakob avses här när han drog in i Egypten, och hans efterkommande när de drog ut därifrån, och att med ’Efraim’ förstås Efraims stam, således detsamma som förekommer i de historiska delarna av Ordet. Av evangelistens Ord är det emellertid fullt klart att de betecknar Herren, men vad varje detalj står för skulle man omöjligen kunna veta, om det inte avslöjades med hjälp av den invärtes meningen.

2761. Att ’en vit häst’ betecknar förståelse av Ordet vad beträffar dess inre innehåll, eller, vad som är detsamma, Ordets invärtes mening, framgår av det som menas med ’häst’ i Ordet som sinnets förståndsdel. I Ordets profetiska avsnitt nämns ofta ’häst’ och ’ryttare’, men hittills har ingen vetat att ’häst’ betyder sinnets förståndsdel och ’ryttare’ den som har förstånd, såsom i profetian av Jakob – som då var Israel – om Dan:

Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i hälarna, och dess ryttare skall falla baklänges. Jag väntar Din frälsning, O Jehovah. 1 Mosebok 49:17-18.

Med ’en orm’ förstås den som resonerar om Gudomliga arkana utifrån sensorisk erfarenhet och kunskapsfakta, se nr 195. ’Väg’ och ’stig’ står för det sanna, nr 627, 2333, ’häl’ för det lägsta naturliga, nr 259, ’häst’ för förståelse av Ordet och ’ryttare’ för en som undervisar. Av detta är uppenbart vad dessa profetiska ord betecknar, nämligen att den som resonerar om trons sanningar utifrån sensorisk erfarenhet och kunskapsfakta bara intresserar sig för det lägsta som hör till den naturliga världen och således inte tror på någonting, vilket är ’att falla baklänges’. Det är därför som orden ’Jag bidar Din frälsning, O Jehovah’ tilläggs.

[2] Hos Habackuk:

O Gud, Du rider på Dina hästar, Dina vagnar är frälsning. Du låter Dina hästar trampa i havet. Hab 3:8, 15.

Här står ’hästar’ för Gudomliga Sanningar som finns i Ordet, ’vagnar’ för läran därifrån, ’havet’ för insikter, nr 28, 2120. Och eftersom dessa här hör samman med en förståelse av Ordet ifrån Gud, så sägs det att ’Du har låtit Dina hästar trampa i havet’. Här, liksom i citaten ovan från Uppenbarelseboken, hänförs hästarna till Gud, men de kan inte hänföras till Honom, om de inte har en sådan innebörd.

[3] Hos David:

Sjung till Gud, lovsäg Hans namn, upphöj Honom som rider på skyarna, i Jah, Hans namn. Psaltaren 68:5.

’Att rida på skyarna’ står för förståelse av Ordet till dess inre innehåll, eller invärtes mening, ty ’moln’ eller ’skyar’ betyder Ordet i bokstaven, inom vilken den invärtes meningen finns – se Förordet till kapitel 18 i Första Moseboken, där det förklaras vad som förstås med ’att Herren skall komma i himlens skyar med makt och härlighet’.

[4] Hos samme författare:

Jehovah böjde himlarna och kom ned. Och djupt mörker var under Hans fötter, och Han red på en kerub. Psaltaren 18:10-11.

’Djupt mörker’ står här för moln, ’att rida på en kerub’ för Herrens försyn, som avhåller människan från att av sig själv träda in i trons mysterier, som finns i Ordet, nr 308.

Hos Sakarja:

På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: Jehovahs helighet. Sakaria 14:20.

’Hästarnas bjällror’ står för det andliga i Ordet, vilket är heligt.

[5] Hos Jeremia:

Konungar och furstar, som sitter på Davids tron, skall då dra in genom portarna i denna stad, åkande i vagnar och ridande på hästar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall bli bebodd i evighet. Jeremia 17:25-26; 22:4.

’Staden Jerusalem’ står för Herrens rike och kyrka. ’Konungar’ står för sanningar, nr 1672, 2015, 2069, ’furstar’ för de första och förnämsta sanningsbuden, nr 1482, 2089, ’David’ för Herren, nr 1888, ’Judas män och Jerusalems invånare’ för dem som är i det goda som kommer av kärlek, människokärlek och tro, nr 2268, 2451, 2712. ’Att åka i vagn och rida på hästar’ står alltså för att bli undervisad i läran om det sanna på grund av en invärtes förståelse av Ordet.

[6] Hos Jesaja:

Då skall du finna lust i Jehovah, och Jag skall låta dig rida över jordens höjder och låta dig äta Jakobs arvedel. 58:14.

’Att rida över jordens höjder’ står för förståndighet.

Hos David:

En kärlekssång. Omgjorda dina höfter med ditt svärd, du mäktige, omgjorda din härlighet och ditt majestät. Och träd fram i ditt majestät, rid på sanningens ord och på de saktmods ord som hör rättfärdigheten till. Och din högra hand skall lära dig underbara ting. Psaltaren 45: rubriken, 4, 5.

’Att rida på sanningens ord’ står påtagligt för förståndighet som grundas på det sanna, och ’på det saktmods ord som hör rättfärdigheten till’ för vishet, som grundas på det goda.

[7] Hos Sakarja:

På den dagen, sade Jehovah, skall Jag slå alla hästar med panik och blindhet och deras ryttare med vanvett. Och över Judas hus skall Jag öppna Mina ögon, och alla folkens hästar skall Jag slå med blindhet. Sakaria 12:4-5.

Också här står ’häst’ uppenbarligen för förståndighet, som skulle ’slås med panik och blindhet’, och ’ryttare’ för en förståndig, som skulle ’slås med vanvett’.

Hos Hosea:

Tag bort all missgärning och ta emot det som är gott, och vi skall återgälda med våra läppars pris29 . Assyrien skall inte frälsa oss, och vi skall inte rida på hästar, och vi skall inte vidare säga ’Vår Gud’ till våra händers verk. Hosea 14:2, 4.

’Assyrien’ står för resonemang, nr 119, 1186, ’häst’ här för den egna förståndigheten. ’Häst’ och ’ryttare’ omnämns på ganska många andra ställen.