Kommentar

 

De stora idéerna

Av New Christian Bible Study Staff (maskinöversatt till Svenska)

A girl gazes into a lighted globe, showing the solar system.

Här är vi på 2000-talet. Vi vet att universum är en enorm plats. Vi spricker bara av vetenskaplig kunskap. Men hur har vi det med de ännu större idéerna? Våra mänskliga samhällen verkar radera dem eller ignorera dem - kanske tror vi att vi är för upptagna för dem.

Här på webbplatsen New Christian Bible Study, kommer vi att utveckla trenden. Vi vill utforska de stora idéerna som ger oss en ram för att leva bättre liv. Här är en början på en lista med stora idéer ur ett nytt kristen perspektiv. För varje idé finns det en fotnot som listar några referenser i Swedenborgs teologiska verk:

1. Gud existerar. Bara en Gud, som skapade och upprätthåller hela universumet i alla dess dimensioner, andliga och fysiska. 1

2. Guds väsen är kärleken själv. Det är kraften som driver allt. 2

3. Guds väsen blir till, det vill säga att den existerar, i och genom skapelsen. 3

4. Det finns nivåer eller grader av skapelse - allt från andliga som vi inte kan upptäcka med våra fysiska sinnen eller sensorer, till nivån i det fysiska universum där det mesta av vår medvetenhet är när vi lever här. 4

5. Det skapade universum härstammar från Gud, och det upprätthålls av Gud, men på ett viktigt sätt är det separerat från Gud. Han vill att det ska vara separat så att friheten kan existera. 5

6. Gud fungerar från kärlek genom visdom - villiga goda saker och förståelse för hur de ska åstadkommas. 6

7. Den fysiska skapelsenivån finns för att ge människor en möjlighet att välja i frihet, med rationalitet, oavsett om man erkänner eller samarbetar med Gud eller inte. 7

8. Gud ger alla människor överallt, oavsett religion, frihet att välja att leva ett kärleksliv till Gud och till grannen. 8

9. Gud älskar alla. Han vet att sann lycka bara kommer när vi är osjälviska; när vi verkligen motiveras av en kärlek till Herren som är grundad i en kärlek till grannen. Han strävar efter att leda alla, men kommer inte att tvinga oss att följa mot vår vilja. 9

10. Gud dömer oss inte. Han berättar vad som är bra och vad som är ont, och flyter in i våra sinnen för att leda oss mot det goda. Men vi är fria att avvisa hans ledande och istället välja att älska oss själva mest. Dag för dag skapar vi vanor av generositet eller själviskhet och lever ut ett liv i enlighet med dessa vanor. Dessa vanor blir de verkliga "oss", vår härskande kärlek. 10

11. Våra fysiska kroppar dör så småningom, men den andliga delen av våra sinnen fortsätter. Det har redan fungerat på ett spirituellt plan, men vår medvetenhet förändras - så att vi blir fullt medvetna om den andliga verkligheten. 11

Fotnoter:

Från Swedenborgs verk

 

Om Himlen och om Helvetet #481

Studera detta avsnitt

  
/ 603  
  

481. Att den människa som är i en himmelsk och andlig kärlek kommer till himlen, och att den som är i en kroppslig och världslig kärlek utan en himmelsk och andlig kärlek kommer till helvetet, har blivit klart för mig genom alla dem som jag har sett bliva upptagna till himlen och nedkastade i helvetet. Livet hos dem som blev upptagna till himlen hade varit från en himmelsk och andlig kärlek, men hos dem som blev nedkastade i helvetet hade livet varit från en kroppslig och världslig kärlek. Himmelsk kärlek är att älska det goda, uppriktiga och rätta, eftersom det är gott, uppriktigt och rätt, och från denna kärlek göra det; följaktligen ha de som är däri haft ett liv i det goda, uppriktiga och rätta, som är det himmelska livet. De som älska dessa [det goda, uppriktiga och rätta] för deras egen skull och göra dem eller leva dem älska även Herren över allt, eftersom de är från Honom, och de älska även sin nästa, eftersom dessa [dygder] är den nästa som bör älskas 1 . Den kroppsliga kärleken däremot är att älska det goda, uppriktiga och rätta inte för deras skull utan för sin egen skull, eftersom man medelst dem kan skaffa sig anseende, ära och vinning. De som göra så avse inte Herren och sin nästa i det goda, uppriktiga och rätta, utan sig själva och världen samt känna nöje i bedrägeri; och det goda, uppriktiga och rätta från bedrägeri är ont, ouppriktigt och orätt, och det är dessa ting de älska i de förra. Eftersom kärleken alltså bestämmer vars och ens liv, därför utforskas alla, så snart de efter döden komma till andarnas värld, hur beskaffade de äro, och förbindas med dem som är i lika kärlek, de som är i himmelsk kärlek med dem som är i himlen och de som är i kroppslig kärlek med dem som är i helvetet. Och när det första och det andra tillståndet tillryggalagts, skiljas de också, så att de inte längre se varandra, ej heller känna igen varandra. Var och en blir nämligen sin kärlek, inte endast med avseende på det inre som tillhör sinnet, utan även med avseende på det yttre som hör till ansiktet, kroppen och talet, ty var och en blir en bild av sin kärlek även i det yttre. De som är kroppsliga kärleksarter se grova, mörka, svarta och vanskapliga ut, men de som är himmelska synas raska, ljusa, glänsande vita och sköna. De är också aldeles olika till sinnelag och tankar. De som är himmelska kärleksarter är även förståndiga och visa, men de som är kroppsliga kärleksarter är dumma och liksom fåniga. När det gives att betrakta det inre och det yttre av tanken och böjelsen hos dem som är i himmelsk kärlek, synes det inre som ljus, hos en del som ett flammande ljus, och det yttre i omväxlande vackra färger som regnbågar. Men det inre hos dem som är i kroppslig kärlek synes som något svart, eftersom det är tillslutet, och hos en del som något mörkt eldaktigt, nämligen hos dem som invärtes varit i elakt svek, och det yttre synes i en avskyvärd färg, som är obehaglig att se på. (De inre och yttre ting som tillhöra sinnet och sinnelaget framträda synliga i den andliga världen så ofta det behagar Herren.) De som är i kroppslig kärlek se ingenting i himlens ljus. Himlens ljus är för dem tätt mörker, men helvetets ljus, som är som ljuset från glödande kol, är för dem som klart ljus. I himlens ljus förmörkas även deras inre syn ända därhän, att de bliva galna, varför de fly det och gömma sig i grottor och hålor, djupt allt efter falskheterna från det onda hos dem. De däremot som är i himmelsk kärlek se desto klarare och även skönare alla ting, ju mera inre eller högre de komma i himlens ljus, och desto förståndigare och visare förnimma de sanningarna. De som är i kroppslig kärlek kunna inte alls leva i himlens värme, ty himlens värme är himmelsk kärlek, utan i helvetets värme, som är kärlek till att rasa mot andra som inte gynna en själv. Förakt för andra, ovänskap, hat, hämndlystnad är den kärlekens nöjen, och när de är i dem, är de i sitt liv, alls inte vetande, vad det är att göra gott mot andra från själva det goda och för det godas egen skull, utan bara gott från det onda och för det ondas skull. De som är i kroppslig kärlek kunna inte heller andas i himlen. När någon ond ande föres dit, drager han efter andan liksom den som anstränger sig i strid. Men de som är i himmelsk kärlek andas desto friare och leva i desto större fullhet ju mera in i himlen de äro. Härav kan det vara tydligt, att himmelsk och andlig kärlek är himlen hos människan, eftersom allt som hör himlen till är inskrivet i den kärleken, och att den kroppsliga och världsliga kärleken utan den himmelska och andliga är helvetet hos människan, eftersom allt som hör helvetet till är inskrivet i de kärleksarterna. Härav är det klart, att den som har en himmelsk och andlig kärlek kommer till himlen, och att den som har en kroppslig och världslig kärlek utan en himmelsk och andlig kommer till helvetet.

Fotnoter:

1. Att Herren i högsta mening är vår nästa, eftersom Han bör älskas över allt; men att älska Herren är att älska det som är från Honom, eftersom Han själv är i allt som är från Honom, således det goda och det sanna, Himmelska Hemligheter 2425, 3419, 6706, 6711, 6819, 6823, 8123. Att älska det goda och det sanna, som är från Herren, är att leva enligt dem, och detta är att älska Herren, nr 10143, 10153, 10310, 10336, 10578, 10645. Att varje människa, varje samfund, ävensom fäderneslandet och kyrkan och i universell mening Herrens rike, är vår nästa, och att göra dem väl av kärlek till det goda i enlighet med beskaffenheten av deras tillstånd är att älska sin nästa; således är det goda hos dem, som man bör taga hänsyn till, vår nästa, nr 6818-6824, 8123.

Att även det moraliska goda, som är uppriktighet, och det borgerliga goda, som är rättrådighet, är vår nästa, och att handla uppriktigt och rätt av kärlek till det uppriktiga och rätta är att älska sin nästa, nr 2915, 4730, 8120, 8121, 8122, 8123. Att därför kärlek till vår nästa omfattar allt som hör till människans liv, och att göra det goda och rätta och handla uppriktigt av hjärtat i varje förrättning och i varje verk är att älska sin nästa, nr 2417, 8121, 8124. Att läran i den forngamla kyrkan var människokärlekens lära, och att de därifrån hade vishet, nr 2417, 2385, 3419, 3420, 4844, 6628.

  
/ 603