The Bible

 

Joshua 5:13-15 : Joshua on Holy Ground

Studie

           |

13 And it came to pass, when Joshua was by Jericho, that he lifted up his eyes and looked, and, behold, there stood a man over against him with his sword drawn in his hand: and Joshua went unto him, and said unto him, Art thou for us, or for our adversaries?

14 And he said, Nay; but as captain of the host of the LORD am I now come. And Joshua fell on his face to the earth, and did worship, and said unto him, What saith my lord unto his servant?

15 And the captain of the LORD's host said unto Joshua, Loose thy shoe from off thy foot; for the place whereon thou standest is holy. And Joshua did so.

Commentary

 

Ta av dina skor!

     

By New Christian Bible Study Staff (machine translated into Svenska)

From a Sakura picnic, Yoyogi park, Tokyo, March 2016.

I denna mycket korta berättelse i Josuas bok, kapitel 5, en ängel visar sig för Josua, nära Jeriko, och säger åt honom att ta av sig skorna, för han står på helig mark.

Det finns ett liknande men mer känt avsnitt i berättelsen om Moses och den brinnande busken, i 2 Mosebok 3:5, där Jehova befaller Mose att ta av sig sina skor, igen eftersom han är på helig mark.

Vad betyder dessa berättelser?

I båda berättelserna finns det en varning. Ängeln som konfronterar Joshua gör det med ett draget svärd. I Andra Moseboken finns det en brinnande buske, och Jehova varnar Mose: "Närma dig inte denna plats." Dessa varningar betyder att Moses och Joshua måste växa bortom att tänka på det gudomliga från bara en sinnlig nivå. Istället måste de börja närma sig det gudomliga med sina mer inre sinnen, genom vad de älskar och förstår.

De uppmanas båda att ta av sig skorna. Varför? Skor representerar den lägsta, sensuella delen av våra sinnen. Den där låga, fysiskt orienterade delen av vårt sinne kan komma i vägen för vår förmåga att höja våra sinnen och börja tänka klart om andliga saker.

Det är intressant. Vi behöver kunna höja våra sinnen för att kunna ta emot och tänka på andliga sanningar, och vi behöver också leva ut dem genom våra naturliga sinnen i den naturliga världen. Vi måste bli bra på att använda denna spänning mellan höjd och jordning.

Om vi gör framsteg i vårt andliga tänkande och med att leva ut de sanningar vi känner till, omformas gradvis vårt naturliga sinne också, så att det också är kapabelt att ta emot tillströmning från Herren. Här är länkar till två av de viktigaste passagerna i Swedenborgs verk som förklarar detta ytterligare:

Arcana Coelestia 6843, och Arcana Coelestia 6844.

The Bible

 

Josua 5

Studie

           

1 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.

2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»

3 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.

4 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

5 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

6 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

7 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.

8 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

9 Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu I dag.

10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.

12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.

13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner

14 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare

15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.