The Bible


Luke 19:29-44 : Jesu triumfinträde till Jerusalem (Lukasevangeliet)

Studera inre mening


29 And it came to pass, when he was come nigh to Bethphage and Bethany, at the mount called the mount of Olives, he sent two of his disciples,

30 Saying, Go ye into the village over against you; in the which at your entering ye shall find a colt tied, whereon yet never man sat: loose him, and bring him hither.

31 And if any man ask you, Why do ye loose him? thus shall ye say unto him, Because the Lord hath need of him.

32 And they that were sent went their way, and found even as he had said unto them.

33 And as they were loosing the colt, the owners thereof said unto them, Why loose ye the colt?

34 And they said, The Lord hath need of him.

35 And they brought him to Jesus: and they cast their garments upon the colt, and they set Jesus thereon.

36 And as he went, they spread their clothes in the way.

37 And when he was come nigh, even now at the descent of the mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works that they had seen;

38 Saying, Blessed be the King that cometh in the name of the Lord: peace in heaven, and glory in the highest.

39 And some of the Pharisees from among the multitude said unto him, Master, rebuke thy disciples.

40 And he answered and said unto them, I tell you that, if these should hold their peace, the stones would immediately cry out.

41 And when he was come near, he beheld the city, and wept over it,

42 Saying, If thou hadst known, even thou, at least in this thy day, the things which belong unto thy peace! but now they are hid from thine eyes.

43 For the days shall come upon thee, that thine enemies shall cast a trench about thee, and compass thee round, and keep thee in on every side,

44 And shall lay thee even with the ground, and thy children within thee; and they shall not leave in thee one stone upon another; because thou knewest not the time of thy visitation.

   Studera inre mening

Explanation of Luke 19      

By Rev. John Clowes M.A.

Verses 1-10. That the Gentiles, who are out of the Church, are accepted of the Lord, and have conjunction with Him in charity and the good of life.

Verses 3-4. Because, notwithstanding their deficiency in the knowledges of truth from the Word, they are desirous to know the truth, and by that desire are elevated into the truths and goods of the external Church.

Verses 5-6. And are thus acknowledged by the Lord, and declared to be the members of His Church and kingdom, which declaration they receive with joy.

Verse 7. Still it appears contrary to order, that the Divine Truth should be imparted to those who are in disorder of life.

Verses 8-9. Until it is seen, that the Gentiles, who are out of the Church, are principled in charity, and that by charity they are capable of being saved, and thus of being received within the Church.

Verse 10. Since the Lord operates charity, faith, freewill, repentance and regeneration with every one, inasmuch as He wills the salvation of all.

Verses 11-13. For the Lord is willing to communicate to all the knowledges of truth and good from the Word, with the faculty of perceiving them.

Verse 14. And this, notwithstanding the force of hereditary and actual evil on the part of man, which is opposed to the Divine Love and Wisdom.

Verse 15. Every one therefore, sooner or later, must give an account of his application of those knowledges.

Verses 16-21. On which occasion it becomes manifest, that some procure, to themselves much intelligence and wisdom, and others procure some, and others none.

Verses 20-27. And that they who procure none are deprived of the truths which they possessed in the memory only, and not in the life.

Verse 21. Since they think harshly of the Divine mercy, and accuse it of expecting more from man than he has the ability to perform.

Verses 22-23. Whereas this their idea of the Divine mercy ought to have led them to exert themselves the more in procuring charity and the good of life.

Verses 24-26. And inasmuch as they have not made the use of the knowledges which they possessed, therefore those knowledges are taken away from them, since it is an eternal law, that they who are in the good of charity shall sooner or later be enriched with truths, whereas they who are in falsities derived from evil in the other life are deprived of all truths.

Verse 27. At the same time they are deprived of all spiritual life.

Verses 28-30. That the Lord from His Divine love, and by His Divine truth, explores the principles of the natural man as to truth, requiring them to be separated from all that is evil and false, and to receive influx of life from Himself.

Verse 31. And if the persuasions of the natural man oppose, they are to be overcome by teaching the necessity of such an influx to restore order.

Verses 32-34. Which necessity is accordingly taught, and is acknowledged by the natural man.

Verses 35-36. So that truths in every complex are submitted to the Lord.

Verses 37-38. And all, who are principled in what is good and true, exalt the Divine Human principle of the Lord, and His Divine operation, as the source of every blessing.

Verses 39-40. Which doctrine is taught, not only in the spiritual and internal sense of the Word, but also in its natural and literal sense.

Verses 41-42. The rejection therefore of this doctrine by the Jewish nation excites the tenderness of the Lord's love, that, if possible, they might receive it, but reception is now become impossible.

Verses 43-44. Inasmuch as through rejection of the Lord at his advent, they were immersed in evils and falsities of every kind, so that the representatives of a Church no longer existed amongst them.

Verses 45-46. For they made gain of holy things, and thus defiled all worship by perversion of what is holy.

Verses 47-48. And when the Lord would have instructed them in the things concerning himself and his kingdom, they opposed all his love and wisdom, yet not without caution, since there were still some remains of the affection of truth in the lower principles.

From Swedenborg's Works

Förklaring (er) eller referenser från Swedenborgs verk:

Arcana Coelestia 2242, 2701, 2781, 5291, 5323, 5480, 6588, ...

Apocalypse Revealed 81, 166, 336, 493, 618, 809, 839, ...

A Brief Exposition of New Church Doctrine 100

Doctrine of the Lord 64

True Christian Religion 782

References from Swedenborg's unpublished works:

Apocalypse Explained 31, 102, 195, 340, 365, 405, 638, ...

Scriptural Confirmations 2, 13

Annan kommentar


Hop to Similar Bible Verses

Deuteronomy 28:52, 32:29

2 Samuel 15:30

2 Kings 8:11, 9:13

Psalms 148:1

Isaiah 6:9, 11, 29:3, 59:8, 65:12

Jeremiah 6:6, 13:17, 14:17

Lamentations 3:48, 49

Ezekiel 4:2

Daniel 9:26

Micah 3:12

Habakkuk 2:11

Zechariah 9:9

Betydelsen av Bibelorden

came to pass
The phrase “it came to pass,” often also translated as “it happened,” generally indicates the end of one spiritual state and the beginning of a...

Bethany was a village on the Mount of Olives about two miles from Jerusalem, near its sister village Bethphage. It plays a small but significant...

'Olives' signify good.

When we read the Gospels and see Jesus addressing the disciples, we assume His words are meant for us as well. And indeed they are!...

In the physical world, the places we inhabit and the distances between them are physical realities, and we have to get our physical bodies through...

'Upon' or 'over' signifies being within.

If you think about sitting, it seems fair to say that where you're sitting is more important than that you're sitting. Sitting in a movie...

As with many common verbs, the meaning of “to say” in the Bible is highly dependent on context. Who is speaking? Who is hearing? What...

These days we tend to think of "roads" as smooth swaths of pavement, and judge them by how fast we can drive cars on them....

As with many common verbs, the meaning of “to say” in the Bible is highly dependent on context. Who is speaking? Who is hearing? What...

Soft raiment,' as in Matthew 11:9, represents the internal sense of the Word.

'Over' or 'upon' in the Word, signifies being within, because the highest part in successive order becomes inmost in simultaneous order. This is why the...

Feelings of joy and rejoicing flow from our affections, not from our thoughts. Some people might argue that that's not true, that you can rejoice...

In Revelation 5:2, 'a loud' or 'great voice' signifies divine truth from the Lord, in its power or virtue.

'Might' denotes the forces or power of truth.

The symbolic meaning of "seeing" is "understanding," which is obvious enough that it has become part of common language (think about it; you might see...

In ordinary life, we tend to think of "peace" as essentially "a lack of conflict." As a nation, if we're not at war, it's a...

"Air" in the Bible represents thought, but in a very general way – more like our capacity to perceive ideas and the way we tend...

Blessing, and glory, and wisdom, and thanksgiving (Rev. 7.) signify divine spiritual things of the Lord.

'Highest' denotes the 'inmost,' because interior things, with person who is in space, appear as higher things, and exterior things as lower. But when the...

The Pharisees were a sect of the Jewish church at the time of the New Testament. The name comes from a root that means "separate",...

A company, congregation, and a multitude, in the Word, are predicated of truths.

To "answer" generally indicates a state of spiritual receptivity. Ultimately this means being receptive to the Lord, who is constantly trying to pour true ideas...

'To tell' signifies perceiving, because in the spiritual world, or in heaven, they do not need to tell what they think because they communicate every...

Cities of the mountain and cities of the plain (Jeremiah 33:13) signify doctrines of charity and faith.

'Side' signifies good or spiritual love.

The end time of the church and each individual, is called 'the visitation,' and precedes judgment. 'Visitation' is nothing but an exploration of the quality...

Resources for parents and teachers

The items listed here are provided courtesy of our friends at the General Church of the New Jerusalem. You can search/browse their whole library by following this link.

 Christ the King
As you celebrate Easter this year, you can remember the Lord’s suffering, but more importantly, we can rejoice in the success of the Lord’s mission while He lived on earth. He brought the heavens into order and conquered the hells. He provided for people’s freedom to choose a life of heaven, and He showed how He is indeed our Heavenly King. Sample from the Jacob’s Ladder Program, Level 5, for ages 10-11.
Religion Lesson | Ages 10 - 11

 Compare Joshua with Jesus
Complete a chart comparing Joshua and Jesus. Who were theys fighting? Where did they go? How did they show courage?
Activity | Ages 9 - 13

 Even the Stones Testify
Worship Talk | Ages 7 - 14

 Lord As King
Sunday School Lesson | Ages 9 - 12

 Palm Sunday
Coloring Page | Ages 7 - 14

 Palm Sunday
Worship Talk | Ages 7 - 14

 Palm Sunday: Luke
A New Church Bible story explanation for teaching Sunday school. Includes lesson materials for Primary (3-8 years), Junior (9-11 years), Intermediate (12-14 years), Senior (15-17 years) and Adults.
Teaching Support | Ages over 3

 Peace and Glory
Worship Talk | Ages 7 - 14

 Quotes: King of Kings
Teaching Support | Ages over 15

 The Lord Does Not Remember
Worship Talk | Ages 7 - 14

 The Lord Wept
Worship Talk | Ages 7 - 14

 The Responsibility of the Lord's Servants
Worship Talk | Ages over 18

 Triumphal Entry into Jerusalem
A lesson for younger children with discussion ideas and a project.
Sunday School Lesson | Ages 4 - 6

 Welcoming the King
An illustrated story of Palm Sunday.
Story | Ages 3 - 7

 Welcoming the Lord as King
Jesus rode into Jerusalem on the colt of a donkey because kings rode on donkeys. People knew that this meant He was coming as a king. People gathered in the streets and welcomed Him with joyous shouts. Sample from the Jacob’s Ladder Program, Level 2, for ages 7-8.
Religion Lesson | Ages 7 - 8



Gråt i påsken


By Rev. Peter M. Buss Sr. (machine translated into Svenska)

Before entering Jerusalem for the last time, Jesus wept over its future. This painting by Enrique Simonet, is called "Flevit super Illam", the Latin for "He Wept Over It". It is in the Museum of Malaga.

"Och när de närmade sig, såg han staden och grät över den och sade: 'Om du hade känt, till och med dig, särskilt i din dag, de saker som tillhör din fred! Men nu är de dolda för dina ögon. "" (Luke 19: 41,42 ).

"'Döttrar i Jerusalem, gråter inte över mig, men gråter för er själva och för dina barn .... För om de gör dessa saker i det gröna träet, vad kommer då att göras i det torra?" ( Lukas 23:28,31).

Jesus grät över Jerusalem. Kvinnorna grät över honom och han berättade för dem att gråta för sig själva och för sina barn. Sorg i ett ögonblick av triumf, sorg i ett ögonblick av ödeläggelse.

Det finns ironi i palmsöndagsberättelsen, för över sin glädje hänger skuggan av förråd, rättegång och korsfästelse. Var den arga folkmassan som efterlyste hans korsfästelse samma skara som hyllade honom som kung fem dagar tidigare? Varför reste Herren i seger med att veta vad som säkert skulle hända? Han gjorde det för att meddela att Han, den gudomliga sanningen från det gudomliga godan, skulle styra allt; att ge oss en bild som kommer att stå för all tid av hans majestät. Och sedan berättar händelserna i Getsemane och Golgata oss om den majestätens natur - att hans kungarike verkligen inte är av denna värld.

Kan vi föreställa scenen på palmesöndag? Mängderna glädde sig och skrek, och då såg de sin kung gråta. Detta var inte ett kort ögonblick, utan en långvarig gråt, som fick författaren till evangeliet att höra om det. Drog deras rop när de tittade på hans sorg, undrade de när han uttalade dödsfall mot staden de bodde i? "Dina fiender kommer att bygga ett vall runt dig, omge dig och stänga dig in på alla sidor och jämna dig och dina barn med dig till marken; och de kommer inte att lämna en sten på dig för att du inte visste tiden för ditt besök. " Sedan, kanske, när han cyklade på, återuppstod jubeln och de konstiga orden glömdes.

Det finns ännu en ironi; för folket ropade att freden hade kommit. "Välsignad är kungen som kommer i Herrens namn! Fred i himlen och härlighet i det högsta!" Men när Jesus grät, sa han till staden: "Om du hade känt, till och med dig, särskilt i din dag, de saker som gör din fred! Men nu är de dolda för dina ögon."

Detta storslagna panorama talar om världen i varje människa. Det är i våra sinnen, i den andliga betydelsen av Ordet, att Jesus åker i triumf. När vi ser undraet över hans sanning, känner dess makt över alla saker, krönar vi honom. Alla händelserna på palmesöndagen berättar om de tider då vi erkänner att Herren, den synliga Guden, styr våra sinnen genom Ordet som finns i oss. Det är en tid med stor glädje. Liksom mångfalden på palmesöndag känner vi att denna vision kommer att svepa allt som är ont och att Herren lätt kommer att regera inom oss som vår kung och vår Gud.

Sådana lyckliga tider kommer till oss och vi kan glädjas över dem och hylla vår Herre och kung med jubel. "Fred i himlen och härlighet i det högsta!" Fred kommer genom samverkan med Herren som vi har sett (Apocalypse Explained 369: 9, 11). Ändå vet Herren själv att det finns strider att komma från dem som inte vet någon fred. Även detta varnar han oss för i sitt ord. I det naturliga Jerusalem på Herrens tid hade härskarna använt falskhet för att förstöra sanningen, och de väckte mycket sorg över de kristna. I vårt andliga Jerusalem finns det falska värden som skulle förstöra fred. Innan vi kommer till himlen kommer det att bli en strid mellan vår vision om Herren och vår självkärlek som kommer att missbruka sanningen för att få det att hända.

Så grät Herren där ute på olivberget när han såg ner på staden. Hans gråt var ett tecken på barmhärtighet, för han sorg över staterna i oss som kommer att skada oss och som är motsatta av vår fred. (Himmelska Hemligheter 5480; Apocalypse Explained 365 [9]; jfr 365:11, 340). Ändå är hans sorg en aktiv kraft, det är barmhärtighet och arbetar för att eliminera dessa stater. Jesus lovade att Jerusalem skulle bli helt förstört - inte en enda sten kvar. Det är sant att det naturliga Jerusalem rasades till marken, men detta är inte vad han menade. Han lovar oss - även när han varnar oss för de kommande striderna - att han kommer att segra och att vårt Jerusalem - våra ursäkter för att göra ont - inte kommer att stå. De kommer att desimeras av hans ord. (Jfr Arcana Coelestia 6588 [5]; Apocalypse Explained 365 [9]).

Han grät av barmhärtighet och lovade ett slut på att gråta, för "Hans ömma barmhärtighet är över alla hans verk."

På långfredagen fanns det säkert gråt. Tänk på den här scenen: Kvinnorna följde korset och klagade. Jesus måste ha blött från piskningen och ärr av tornens krona. Han var omgiven av människor som tyckte om att se någon dö. De som kallade honom sin fiende var nöjda med att de hade vunnit.

Hans följare var ödsliga. Aldrig hade de föreställt sig att drömmen som han hade fostrat skulle sluta på detta sätt, eller ledaren de älskade skulle behandlas så fruktansvärt. De kände för honom i det de var säkra på var hans lidande. De grät för honom.

Då kanske folkmassorna som förolämpade honom stilla när han vände sig till de sörjande. Av sin oändliga kärlek talade han. "'Jerusalems döttrar, gråter inte över mig, men gråter för er själva och för dina barn.'" Han tänkte inte på sin närmande ångest, han sörjde för dem som han älskade. Han skulle segra. Det var på dem som lidande skulle komma. Vilken tydligare bild kan vi ha av målet som förde vår Gud till jorden än den meningen? Han kom för att onda människor och onda känslor ger sina barn elände. Han kom för att ge dem glädje efter deras gråt, för att ge dem tröst och hopp och slutligen för att ge dem säkerheten att det inte skulle finnas mer död, varken sorg eller gråt.

Kvinnorna på den tiden mötte faktiskt fysisk sorg. Det är hjärtskärande att lära sig om förföljelserna för de kristna, att tänka på människor som dödats för att de tillber sin Gud; av barn som tas från dem, av bra människor som är föremål för barmhärtighet hos dem som inte känner någon barmhärtighet. Det måste verkligen ha verkat som om Herren hade rätt med att säga att det hade varit bättre om de aldrig födde barn som skulle drabbas av det för sin tro. "För de dagar kommer faktiskt att de kommer att säga 'Välsignade är de karga, livmoder som aldrig bar, och bröst som aldrig ammade!'"

Men den verkliga anledningen till att Herren kom ner på jorden var att inom fysisk grymhet finns en mycket större skada. Det finns massor av människor som går på jorden som inte skulle tänka på att mörda någon annan, men som regelbundet tycker om att ta bort något mycket mer värdefullt - hans förmåga att följa sin Herre.

Det var därför Herren talade dessa ord, "Gråt inte för mig, utan gråter för er själva och för dina barn." Jerusalems döttrar representerar den milda kärleken till sanning med uppriktiga människor över hela världen. Deras barn är välgörenheten och tron som kommer från kärleken till sanning. Det här är skadade av ondska, särskilt när det infekterar en kyrka. Det här är saker som orsakar inre gråt, en sorg över andan som är desto mer förödande eftersom den är tyst.

”Döttrar i Jerusalem,” kallade han dem. Vår oskyldiga kärlek till sanningen växer upp tillsammans med vår rättfärdighet för att vara självisk. I själva verket styrs det av självförsvar, eftersom Jerusalems döttrar styrdes av en korrupt kyrka. När dessa kvinnor försökte gå loss från den judiska kyrkan förföljdes de. När vår oskyldiga kärlek till sanningen försöker leda oss att följa Herren lider vi frestelser i vår anda. Hells upp och frestar oss med alla de själviska och onda läckerheter vi någonsin har haft, och vi gråter verkligen över oss själva.

Du förstår, det är inte själva sanningen som lider! "Gråt inte för mig," sade Jesus. Sanningen är all kraftfull. Det är vår kärlek till den sanningen som frestas. Det är vår välgörenhet och vår tro - barnen av den kärleken - som lider.

"För de dagar kommer faktiskt att de kommer att säga 'Välsignade är de karga, livmoderna som aldrig bar och brösten som aldrig ammade.'" Det verkar inte vi ibland att de människor som inte har några sanningar , som inte har några ideal, är de som är glada? I själva verket är detta en profetia om att de som är utanför kyrkan och finner det på nytt kommer att ha en enklare tid än de som sätter livets falskheter i striden.

På palmesöndag, när Jesus grät, sa han att Jerusalem skulle förstöras. Som jag sa, lovade han faktiskt att det onda i oss skulle förstöras. På långfredag gav han samma försäkring: ”Då kommer de att börja” att säga till bergen, ”falla på oss!” Och till bergen, ”Täck oss!” Dessa uppenbarligen hårda ord är tröst, för de lovar att när Herrens sanning segrar i oss, kommer himlen att närma sig. När det händer kommer de hells som frestar oss inte kunna bära himmelens närvaro och täcka sig över och gömma sig.

"För om de gör dessa saker i det gröna träet, vad ska göras i det torra?" Lyssnarna visste vad det innebar: om när han var bland dem förkastade han hans sanning, vad kommer de att göra när minnet om hans närvaro och hans mirakel har torkat upp? I inre mening är det gröna träet sanning som fortfarande lever av en kärlek till det. Även när vi ser ordets ideal, kommer vi att kämpa med frestelser. Men när det vedet torkar ut, när vi inte kan känna sanningens liv och kraft, blir striden mycket hårdare.

I båda dessa bilder - Hans gråt på palmesöndag, hans sorgliga varning till kvinnorna att gråta för sig själva och för sina barn förbereder Herren oss för att kämpa för det vi tror. Hur förbereder han oss? Genom att försäkra oss, inte bara om de framtida försöken, utan om säkerheten om segern nu när han har avslöjat sin styrka. Det finns ett sådant undrar, sådant hopp om evig lycka i den verkliga kristna religionen. Ändå kommer det inte vara någon värdefull kärlek att behålla förrän den har ställts inför sina utmaningar. Det måste finnas en tid med gråt: vår barmhärtiga Herre gråter över våra kämpar och ger oss styrka från barmhärtighet; våra drömmar och hopp gråter när vi är rädda för att de går förlorade. Genom rättegången uttrycker vi vårt engagemang för våra drömmar och han levererar oss.

Mindre än tjugofyra timmar före hans arrest talade Herren igen om gråt. Vid sista måltiden sade han: "Sannerligen säger jag er att du kommer att gråta och klaga, men världen kommer att glädjas." Men han slutade inte där. "Och du kommer att vara sorgfull, men din sorg förvandlas till glädje. En kvinna, när hon är i arbetet, har sorg för att hennes timme har kommit; men så snart hon har fött barnet, kommer hon inte ihåg längre ångest, av glädje över att en människa har fötts in i världen. Därför har du nu sorg; men jag kommer att se dig igen och ditt hjärta kommer att glädjas, och din glädje kommer ingen att ta från dig. "

När han korsfästes och steg upp igen, måste de ha tänkt att hans ord nu var uppfyllda. Nu hade de hittat glädjen som ingen kunde ta av dem. Kanske när de led av förföljare och fann glädje bland medkristna trodde de samma sak. Och slutligen, när de hade kämpat sina privata strider, och från Hans makt övervunnit fienden inom, visste de vad han egentligen menade.

"Jesus grät över staden." "Gråt för er själva och för dina barn." Vår kärlek till sanningen kommer att hotas och med det hoppas vi på sann tro och sann kärlek. Det var för detta ändamål som han kom till världen och red i triumf och drack av koppen med avslag och uppenbar död - för att kunna förvandla vår sorg till glädje. Därför kunde han också säga: "I världen kommer du att ha trängsel, men var lycklig, jag har övervunnit världen." Amen.

(Referenser: Lukas 19:29-44, 23:24-38)