1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

532. CHAPTER 12

1. Now a great sign appeared in heaven: a woman clothed with the sun, with the moon under her feet, and on her head a crown of twelve stars.

2. Then being with child, she cried out in labor and in pain to give birth.

3. And another sign appeared in heaven: behold, a great, fiery red dragon having seven heads and ten horns, and seven jewels ¹ on its heads.

4. Its tail drew a third of the stars of heaven and threw them to the earth. And the dragon stood before the woman who was ready to give birth, to devour her Child as soon as it was born.

5. She bore a male Child who would shepherd all nations with a rod of iron. And her Child was caught up to God and His throne.

6. Then the woman fled into the wilderness, where she has a place prepared by God, that they may feed her there one thousand two hundred and sixty days.

7. And war broke out in heaven: Michael and his angels fought with the dragon; and the dragon and its angels fought,

8. but they did not prevail, nor was a place found for them in heaven any longer.

9. So the great dragon was cast out, that serpent of old, called the Devil and Satan, which leads the whole world astray; it was cast to the earth, and its angels were cast out with it.

10. Then I heard a loud voice saying in heaven, "Now salvation, and power, and the kingdom of our God, and the authority of His Christ have come, for the accuser of our brethren, which accused them before our God day and night, has been cast down.

11. And they overcame it by the blood of the Lamb and by the word of their testimony, and they did not love their lives to the death.

12. Therefore rejoice, O heavens, and you who dwell in them! Woe to the inhabitants of the earth and the sea! For the devil has come down to you, having great wrath, knowing that it has a short time."

13. Now when the dragon saw that it had been cast to the earth, it pursued the woman who gave birth to the male Child.

14. But the woman was given two wings of the great eagle, that she might fly into the wilderness to her place, where she might be nourished for a time and times and half a time, from the face of the serpent.

15. So the serpent spewed water out of its mouth like a river after the woman, that it might cause her to be swept away by the river.

16. But the earth helped the woman, and the earth opened its mouth and swallowed up the river which the dragon had spewed out of its mouth.

17. And the dragon was enraged with the woman, and it went off to make war with the rest of her offspring, who keep the commandments of God and have the testimony of Jesus Christ.

18. Then I stood on the sand of the sea. ²

THE SPIRITUAL MEANING

The Contents of the Whole Chapter

The subject now is the New Church and its doctrine. The woman here means the New Church, and the child that she bore, its doctrine.

Dealt with also are people in today's church who, in accordance with their doctrine, believe in a trinity of Persons and a duality in the Person of Christ, and in justification by faith alone. These are meant by the dragon.

Depicted finally is these people's persecution of the New Church because of its doctrine, and the Lord's protection of it until it grows from being among few to being among many.

The Contents of the Individual Verses:

THE EXPOSITION

Now a great sign appeared in heaven. (12:1) This symbolizes a revelation from the Lord concerning His New Church in heaven and on earth and the difficulty of its doctrine's being accepted and the antagonism to it.

A sign from heaven means a revelation concerning things to come, and a great sign appearing in heaven means a revelation concerning the New Church, for the woman clothed with the sun, as described in this chapter, symbolizes that church. The male child that she bore symbolizes its doctrine. Her being in pain to give birth symbolizes the difficulty of that doctrine's being accepted. The dragon's attempting to devour the male child, and then persecuting the woman, symbolizes its antagonism. All this is the meaning of the great sign that appeared in heaven.

In the Word a sign is mentioned in relation to things to come, and it is then a revelation. It is mentioned in relation to truth, too, and it is then an attestation. And it is also mentioned in relation to the character of a state or object, and it is then an indicator.

A sign is mentioned in relation to things to come, and is then a revelation, in the following places:

Let them... declare to us what will happen..., that we may... know the latter end of them; or give us to hear things to come. Show signs for the future... (Isaiah 41:22-23)

(The disciples said to Jesus,) "What will be the sign of Your coming and of the end of the age?" (Matthew 24:3, cf. Mark 13:4, Luke 21:7)

...there will be... signs from heaven... There will be signs in the sun, in the moon, and in the stars. (Luke 21:11, 25)

Then the sign of the Son of Man will appear... (Matthew 24:30)

(Hezekiah the king was told:) "This will be the sign... that Jehovah will do this thing... I will bring the shadow... on the sundial of Ahaz... backward." (Later Hezekiah said,) "What is the sign that I shall go up to the house of Jehovah?" (Isaiah 38:7-8, 22)

And so, too, elsewhere.

That a sign is mentioned in relation to truth and is then an attestation, and in relation to the character of a state and is then an indicator, is apparent from other passages in the Word.

Footnotes: