The Bible

 

1 Mosebok 6

Study

   

1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.

   

From Swedenborg's Works

 

The Lord #50

Study this Passage

  
/ 65  
  

50. 4. Where “spirit” is used in speaking of the Lord, it means his divine life and therefore the Lord himself.

The one whom the Father sent speaks the words of God; without limit God has given him the spirit. The Father loves the Son and has given all things into his hand. (John 3:34-35)

A shoot will go forth from the trunk of Jesse; the spirit of Jehovah will rest upon him, the spirit of wisdom and intelligence, the spirit of counsel and strength. (Isaiah 11:1-2)

I have put my spirit upon him; he will bring forth judgment to the nations. (Isaiah 42:1)

He will come [to us] as a narrow river; in him the spirit of Jehovah will bring [us] a sign. Then he will come to Zion as the Redeemer. (Isaiah 59:19-20)

The spirit of the Lord Jehovih is upon me; Jehovah has anointed me to bring good news to the poor. (Isaiah 61:1; Luke 4:18)

Jesus perceived in his spirit that they were having these thoughts within themselves. (Mark 2:8)

Jesus rejoiced in his spirit and said... (Luke 10:21)

Jesus was troubled in his spirit. (John 13:21)

Jesus sighed deeply in his spirit. (Mark 8:12)

[2] “Spirit” [stands] for Jehovah himself or the Lord.

God is a spirit. (John 4:24)

Who directed the spirit of Jehovah, or who was the man of his counsel? (Isaiah 40:13)

The spirit of Jehovah led them by means of the hand of Moses. (Isaiah 63:11-12, 14)

Where shall I go from your spirit, and where shall I flee? (Psalms 139:7)

Jehovah said, “[Zerubbabel] will accomplish this not by might but by my spirit.” (Zechariah 4:6)

They angered the spirit of his holiness; therefore he turned into an enemy for them. (Psalms 106:33)

My spirit will not contend with humankind forever, because humankind is flesh. (Genesis 6:3)

I will not dispute forever, because the spirit would fail in my presence. (Isaiah 57:16)

Blasphemy against the Holy Spirit will not be forgiven, but someone who says a word against the Son of Humanity will be forgiven. (Matthew 12:31-32; Mark 3:28-30; Luke 12:10)

Blasphemy against the Holy Spirit is blasphemy against the Lord’s divine nature. Blasphemy against the Son of Humanity is something contrary to the Word, understanding its meaning differently. The Son of Humanity is the Lord as the Word, as already explained.

  
/ 65  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.