The Bible

 

1 Mosebok 20

Study

   

1 Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.

2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.

3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Se, du måste för den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru

4 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: »Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga människor?

5 Sade han icke själv till mig: 'Hon är min syster'? Och likaså sade hon: 'Han är min broder.' I mitt hjärtas oskuld och med rena händer har jag gjort detta.»

6 Då sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.

7 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke giver henne tillbaka, så vet att du skall döden , du själv och alla som tillhöra dig.

8 Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem; och männen blevo mycket förskräckta.

9 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: »Vad har du gjort mot oss! Vari har jag försyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så stor synd? På otillbörligt sätt har du handlat mot mig.»

10 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: »Vad var din mening, när du gjorde detta?»

11 Abraham svarade: »Jag tänkte: 'På denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.'

12 Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.

13 Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'»

14 Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.

15 Och Abimelek sade: »Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott

16 Och till Sara sade han: »Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse.»

17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.

18 HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Caelestia #2534

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2534. Att orden ’ty han är en profet’ betyder att det var så det /andliga sanna i läran/ skulle läras ut är uppenbart av det som förstås med ’en profet’. Man läser om ’en profet’ på många ställen i Ordet. I bokstavsmeningen förstås med dem de som fått uppenbarelse. Bortsett från personerna förstås också själva uppenbarelsen. Men i den invärtes meningen förstås med ’en profet’ en som undervisar, och i abstrakt mening, också själva läran. Och då nu, som framhållits, Herren är själva läran, eller Ordet som lär, så kallas Han därför ’en Profet’, såsom även hos Mose:

Jehovah, din Gud skall väcka upp en Profet lik mig ur mitten av dig, ibland dina bröder – Honom skall ni lyda. 5 Mosebok 18:15, 18.

Det sägs ’lik mig’, därför att Herren förebildades genom Mose, liksom genom Abraham, Isak, Jakob, David, med flera. Och eftersom folket väntade på Honom, så sägs det hos Johannes:

När folket såg vilket tecken Jesus hade gjort, sade de: Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen. Johan 6:14.

[2] Som nu Herren i högsta mening är ’Profeten’ och ’Jesu vittnesbörd är profetians ande’, Uppenbarelseboken 19:10, så betecknar därför ’en profet’ i invärtes mening en person som undervisar, och i abstrakt bemärkelse också läran, något som står klart av följande ställen.

Hos Lukas:

Du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet. Lukas 1:76.

Sakarias sade detta med hänsyftning på sin son, Johannes Döparen, som inte var någon profet utan en som förberedde vägen genom att undervisa och förkunna den goda nyheten om Herrens Ankomst, såsom han själv säger:

De frågade honom: Vad är du då? Är du Elia? Men han sade: Nej, det är jag inte. – Är du profeten? – Nej, svarade han. Därför sade de till honom: Vem är du? Han sade: Jag är en ropande röst i öknen. Gör Herrens väg rak. Johan 1:2123.

[3] Hos Matteus:

På den dagen skall många säga: Herre, Herre, har vi inte profeterat i Ditt namn? Matteus 7:22.

Här är ’att profetera’ tydligt detsamma som att undervisa.

Hos Johannes:

Du måste profetera på nytt över många folk och folkstammar och tungomål och konungar. Uppenbarelseboken 10:11.

Här står ’att profetera’ för att undervisa. Vad ’folk’, ’folkstammar’, ’tungomål’ och ’konungar’ betecknar har sagts och visats på många ställen.

I samma bok:

Hedningarna skall trampa den heliga staden under fötterna i fyrtiotvå månader, men Jag skall låta Mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv. Uppenbarelseboken 11:2-3.

Här står också ’att profetera’ för att undervisa.

Hos Mose:

Se, Jag har gjort dig till en gud åt Farao, och Aron, din broder, skall vara din profet. 2 Mosebok 7:1.

Här står ’profet’ för en som undervisar eller säger vad Mose skulle säga.

Hos Joel:

Jag skall utgjuta Min ande över allt kött, och era söner och era döttrar skall profetera. Joel 2:28.

’De skall profetera’ står för att de skall undervisa.

[4] Hos Jesaja:

Jehovah har utgjutit över er en tung sömns ande och slutit till era ögon. Profeterna och era huvuden, siarna, har Han höljt över. Och synen av allt detta har för er blivit lik orden i en förseglad bok, som man ger åt någon som kan läsa, och säger: Läs detta – och denne då säger: Jag kan det inte, den är ju förseglad. 29:10-11.

Med ’profeter’ menas här de som undervisar om det sanna och med ’siare’ de som ser det sanna. Det sägs att deras huvuden skall ’höljas över’, när de inte vet något sant och inte ser något sant. Eftersom i forna tider de som undervisade kallades profeter, så kallades de därför också ’siare’, ty ’att se’ betecknar att förstå, nr 2150, 2325. Att de kallades ’siare’, se 1 Samuelsboken 9:9; 2 Samuelsboken 24:11. De kallades även ’Guds män’ på grund av det som ’man’ betyder, behandlat i nr 158, 265, 749, 915, 1007, 2517. Att de kallades ’Guds män’, se 2 Konungaboken 1:9-16; 2 Konungaboken 4:7, 9, 16, 21-22, 25, 27, 40, 42; 5:8, 14, 20; 13:19; 23:16-17.

[5] Att med ’profeter’ i den invärtes meningen avses de som undervisar framgår hos Jeremia i hela kapitlet 23 och hos Hesekiel i hela kapitlet 13, där det särskilt handlar om profeter, och också på många andra ställen där. Detta förklarar också varför profeter betecknar dem som lär ut all slags falskhet, såsom hos Matteus:

Vid tidevarvets slut kommer många pseudoprofeter att framträda och vilseleda många. Falska Kristus och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken för att om möjligt vilseleda även de utvalda. Matteus 24:11, 24; Markus 13:22.

Inga andra förstås här med ’pseudoprofeter’ och ’falska profeter’ och inte heller med ’pseudoprofeter’ i Uppenbarelseboken 16:13; 19:20; 20:10.

[6] Hur mycket den invärtes betydelsen av Ordet fördunklas av de föreställningar som man fattat på grund av förebildningarna i den Judiska Kyrkan kan man inse av att varje gång en profet nämns i Ordet en föreställning då inställer sig om profeterna, lika dem som levde på den tiden, en föreställning som mycket hindrar en riktig uppfattning av det som de betecknar. Men ju visare någon är, desto lättare avlägsnas en föreställning som är grundad på sådana förebildningar. Så när exempelvis templet nämns, så uppfattar de som är mera visa inte templet i Jerusalem, utan Herrens tempel. Och när Sions berg eller Sion nämns, föreställer de sig inte en plats i Jerusalem, utan Herrens rike. Och när Jerusalem nämns, tänker de sig inte det som är beläget inom området för Benjamins och Judas stammar, utan det heliga och himmelska Jerusalem.

  
/ 10837