The Bible

 

1 Mosebok 11

Study

   

1 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.

2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden

5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»

8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att byggastaden.

9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.

13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.

15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.

17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.

18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.

19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.

20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.

21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.

22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.

23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.

24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.

25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.

26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.

28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.

29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.

30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.

31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.

32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #1317

Study this Passage

  
/ 10837  
  

1317. And this is what they begin to do. That this signifies that now they began to become different, is evident from the connection. To “begin to do,” here signifies their thought or intention, and consequently their end, as also is evident from the words that next follow, “and now nothing will be withholden from them of all which they have thought to do.” That in the internal sense their end is signified, is because nothing else than the end in a man is regarded by the Lord. Whatever may be his thoughts and deeds-which vary in ways innumerable-provided the end is made good, they are all good; whereas if the end is evil, they are all evil. It is the end that reigns in everything a man thinks and does. The angels with a man, being the Lord’s angels, rule nothing in the man but his ends; for when they rule these, they rule also his thoughts and actions, seeing that all these are of the end. The end with a man is his very life; and all things that he thinks and does have life from the end, for, as was said, they are of the end; and therefore such as is the end, such is the man’s life. The end is nothing else than the love; for a man cannot have anything as an end except that which he loves. He who thinks one thing and does another, still has as the end that which he loves; in the dissimulation itself, or in the deceit, there is the end, which is the love of self or the love of the world, and the derivative delight of his life. From these considerations anyone may conclude that such as is a man’s love, such is his life. These therefore are the things signified by “beginning to do.”

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.