The Bible

 

1 Mosebok 10

Study

   

1 Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.

2 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.

3 Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma.

4 Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna.

5 Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.

6 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.

7 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.

8 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.

9 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod

10 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.

11 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela,

12 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora staden».

13 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,

14 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.

15 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,

16 så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna,

17 hivéerna, arkéerna, sinéerna,

18 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare,

19 så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.

20 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.

21 Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers Söner.

22 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.

23 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas.

24 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.

25 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.

26 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,

27 Hadoram, Usal, Dikla,

28 Obal, Abimael, Saba,

29 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.

30 Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget.

31 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.

32 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #1179

Study this Passage

  
/ 10837  
  

1179. Wherefore it was said, As Nimrod mighty in hunting before Jehovah. That this signifies that, because so many were persuaded, such a form of speech became proverbial and that it further signifies that such a religion easily captivates the minds of men, may be seen from all that has been said, and from the very sense of the letter. Moreover, as in ancient times they gave names to actual things, they gave this name to this worship, saying that “Nimrod”—that is, this worship—“was mighty in hunting,” that is, was one that captivates the minds of men. It is said “before Jehovah,” because they who were in such worship called faith separated “Jehovah,” or “the man Jehovah,” as is evident from what has been said before n. 340) concerning Cain, by whom in like manner there is signified faith separated from charity. But the difference between “Cain” and “Ham” is that the former was in the celestial church which had perception, and the latter in the spiritual church which had no perception; and therefore the former was more heinous than the latter. In ancient times such were called “mighty,” as in Isaiah:

All the glory of Kedar shall be consumed, and the residue of the number, the bows of the mighty men of the sons of Kedar shall be diminished (Isaiah 21:16-17).

And in Hosea:

Ye have plowed wickedness, ye have reaped iniquity, ye have eaten the fruit of a lie, for thou didst trust in thy way, in the multitude of thy mighty men (Hosea 10:13); and in other places.

They called themselves “men” [viri], and “mighty,” from faith; for there is a term in the original language which expresses the idea of might and at the same time of a man [vir], which term in the Word is predicated of faith, and that in both senses.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.