The Bible

 

Amos 5

Study

   

1 Hören följande ord, som jag vill uppstämma såsom klagosång över eder, I av Israels hus:

2 »Fallen är hon och kan icke mer stå upp, jungfrun Israel! Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.»

3 Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus.

4 Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.

5 Men söken icke Betel, kommen icke till Gilgal, och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap, och Betel skall hemfalla åt fördärvet.

6 Söken HERREN så fån I leva; varom icke, så skall han komma över Josefs hus lik en eld; och elden skall bränna, och ingen skall släcka den, till att rädda Betel.

7 I som förvandlen rätten till malört och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten:

8 han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som kan förvandla svarta mörkret till morgon och göra dagen mörk såsom natten, han som kallar på havets vatten och gjuter det ut över jorden -- HERREN är hans namn.

9 Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen; ja, över fasta borgar kommer fördärv.

10 Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är och räkna såsom en styggelse den som talar sanning.

11 Därför, eftersom I trampen på den arme och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören; om I än byggen hus av huggen sten, skolen I icke få bo i dem, och om I än planteren sköna vingårdar, skolen I icke få dricka vin från dem.

12 Ty jag vet att edra överträdelser äro många och edra synder talrika, I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor och vrängen rätten för de fattiga i porten.

13 Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid; ty det är en ond tid.

14 Söken vad gott är, och icke vad ont är, på det att I mån leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med eder, såsom I menen honom vara.

15 Haten vad ont är, och älsken vad gott är, och hållen rätten vid makt i porten; kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva.

16 Därför, så säger HERREN, härskarornas Gud, HERREN: På alla torg skall dödsklagan ljuda, och på alla gator skall man ropa: »Ack ve! Ack ve!» Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer, och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång;

17 ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda, ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger HERREN.

18 Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus.

19 Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon, men därvid mötes av en björn, och när han då söker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han sätter handen mot väggen.

20 Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus, den är töcken utan något solsken.

21 Jag hatar edra fester, jag är led vid dem, och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.

22 Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer, så har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.

23 Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag gitter icke höra ditt psaltarspel.

24 Men må rätten flöda fram såsom vatten, och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.

25 Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?

26 Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild, stjärnguden, som I haven gjort åt eder;

27 och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap ända bortom Damaskus, säger han vilkens namn är HERREN, härskarornas Gud.

   

From Swedenborg's Works

 

True Christianity #82

Study this Passage

  
/ 853  
  

82. 1. Jehovah God came down and took on a human manifestation in order to redeem people and save them. The belief among Christian churches nowadays is that God, the Creator of the universe, procreated a Son from eternity. That Son came down and took on a human manifestation in order to redeem people and save them. This belief is wrong, however. It spontaneously falls apart as long as our thinking focuses on the fact that there is one God. To sound reason it is worse than nonsense to think that the one God procreated some Son from eternity and that God the Father together with the Son and the Holy Spirit, each of whom is individually God, together make one God. This fiction completely vanishes like a shooting star in the air when the Word is quoted to show (a) that Jehovah God himself came down and became human and (b) that Jehovah God also became the Redeemer.

[2] As for the first point, the following passages show that Jehovah God himself came down and became human:

Behold, a virgin will conceive and bear a Son, who will be called God with us. (Isaiah 7:14; Matthew 1:23)

A Child is born to us; a Son is given to us. Authority will rest on his shoulder, and his name will be called Wonderful, God, Hero, Father of Eternity, Prince of Peace. (Isaiah 9:6)

It will be said in that day, "Behold, this is our God. We have waited for him to free us. This is Jehovah whom we have waited for. Let us rejoice and be glad in his salvation. " (Isaiah 25:9)

The voice of one crying in the desert, "Prepare a way for Jehovah; make a level pathway in the solitude for our God. And all flesh will see it together. " (Isaiah 40:3, 5)

Behold, the Lord Jehovih is coming with strength, and his arm will rule for him. Behold, his reward is with him; like a shepherd he will feed his flock. (Isaiah 40:10-11)

Jehovah said, "Rejoice and be glad, daughter of Zion. Behold, I am coming to live in your midst. " Then many peoples will cling to Jehovah in that day. (Zechariah 2:10-11)

I, Jehovah, have called you in justice; I will give you as a covenant to the people. I am Jehovah. This is my name. I will not give my glory to another. (Isaiah 42:6, 8)

Behold, the days are coming when I will raise up for David a righteous offshoot who will reign as king and execute judgment and justice on the earth. And this is his name: Jehovah our Justice. (; 33:15-16)

Then there are the passages where the coming of the Lord is called "the day of Jehovah," such as Isaiah 13:6, 9, 13, 22; Ezekiel 31:15; Joel 1:15; 2:1-2, 11, 29, 31; 3:1, 14, 18; Amos 5:13, 18, 20; Zephaniah 1:7-18; Zechariah 14:1, 4-21; and elsewhere.

[3] That Jehovah himself was the one who came down and took on a human manifestation is clearly established in Luke, when it says, "Mary said to the angel, 'How will this take place, since I have not had intercourse? The angel replied to her, The Holy Spirit will descend upon you, and the power of the Highest will cover you; therefore the Holy One that is born from you will be called the Son of God'" (Luke 1:34-35). In Matthew it says that in a dream an angel told Joseph, who was betrothed to Mary, that the child that had been conceived in her was from the Holy Spirit. And Joseph did not have intercourse with her until she gave birth to a Son and called his name Jesus (Matthew 1:20, 25). The "Holy Spirit" means the divine power that radiates from Jehovah God, as we will see in the third chapter of this work [138-188].

Everyone knows that an offspring's soul and life come from its father, and the body comes from that soul. To state it very openly, then, the Lord's soul and life came from Jehovah God; and because divinity cannot be divided, the Lord's soul and life was the Father's divinity itself. This is why the Lord frequently called Jehovah God his Father, and Jehovah God called the Lord his Son. What would be more absurd to hear therefore than the idea that the soul of our Lord came from Mary his mother? Yet this is the very thing that both Roman Catholics and Protestants are dreaming today, and they have not been awakened by the Word yet.

  
/ 853  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.