3897. GENESEOS ¹

CAPUT TRIGESIMUM

Secundum institutum ante hoc caput explicanda veniunt quae Dominus docuit de ultimo judicio seu de ultimus temporibus Ecclesiae apud Matthaeum cap. xxiv. Ante caput praecedens explicata sunt quae ibi a versu 19-22 continentur ² , nunc sequuntur quae a versu 23-28, nempe, Tunc si quis vobis dixerit, Ecce hic est Christus aut ibi, ne credatis. Surgent enim falsi Christi, et falsi prophetae, et dabunt signa magna et prodigia, ut seducant, si possibile, etiam electos. Ecce praedixi vobis. Si ergo dixerint vobis, Ecce in deserto est, ne exeatis; ecce in conclavibus, ne credatis. Sicut enim fulgur exit ab oriente et apparet usque ad occidentem, ita erit etiam adventas Filii hominis.

Ubicumque enim fuerit cadaver, illic congregabuntur etiam aquilae.

Bilješke:

246. Änglars tal med människan.

De änglar som tala med en människa tala inte på sitt eget språk, utan på människans språk, och även på andra språk, som människan har kunskap i, men inte på för människan obekanta språk. Orsaken härtill är den, att änglarna, när de tala med en människa, vända sig till henne och förbinda sig med henne, och ängelns förbindelse med människan gör, att båda ha lika tanke; och eftersom människans tanke sammanhänger med hennes minne, och talet härleder sig därifrån, därför ha båda samma språk. Dessutom kommer ängeln eller anden, när han kommer till människan och genom att vända sig till henne förbindes med henne, in i hela hennes minne, i så hög grad att han knappt vet annat än, att han av sig själv vet vad människan vet, således också språken. Jag har talat med änglar om detta och sagt, att de kanske förmoda, att de tala med mig på mitt modersmål, eftersom det förefaller så, då det likväl inte är de som tala utan jag; och att detta kan vara tydligt därav, att änglarna inte kunna uttala ett enda ord av ett mänskligt språk (nr 237) dessutom är det mänskliga språket naturligt, och de är andliga, och de som är andliga kunna inte uttala något naturligt. Härtill ha de sagt, att de veta, att deras förbindelse med den människa med vilken de tala är med hennes andliga tanke; men att, eftersom denna inflyter på hennes naturliga tanke och denna sammanhänger med hennes minne, människans språk därför synes för dem som deras eget, likaledes allt hennes vetande, och att detta sker av den orsak, att det har behagat Herren, att det må vara en sådan förbindelse och liksom inplantning av himlen hos människan; men att människans tillstånd nu för tiden är ett annat, så att en sådan förbindelse inte vidare sker med änglar, utan med andar som inte är i himlen. Med andarna har jag även talat om samma sak, men de ville inte tro, att det är människan som talar, utan de i människan, ävensom att människan inte vet vad hon vet, utan de, och sålunda att allt vad människan känner till är från dem. Jag har med flera saker velat övertyga dem om, att det inte är så, men förgäves. Vilka de är som förstås med andar, och vilka de är som förstås med änglar, skall sägas i det följande, där det kommer att handla om andarnas värld.