Biblija

 

1 Mosebok 1

Studija

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Iz Swedenborgovih djela

 

Arcana Coelestia #9339

Proučite ovaj odlomak

  
/ 10837  
  

9339. Verses 31-33 And I will set your boundary from the Sea Suph even to the Sea of the Philistines, and from the wilderness even to the River; 1 for I will give the inhabitants of the land into your hand, and you will drive them out 2 from before you. You shall not make a covenant with them and their gods. They shall not dwell in your land, lest perhaps they cause you to sin against Me when you serve their gods; for it will be a snare to you.

'And I will set your boundary from the Sea Suph even to the Sea of the Philistines' means the full range of truths from factual ones to interior truths of faith. 'And from the wilderness even to the River' means from delight belonging to the sensory level even to good and truth belonging to the rational level. 'For I will give the inhabitants of the land into your hand' means dominion over evils. 'And you will drive them out from before you' means the removal of them. 'You shall not make a covenant with them and their gods' means no contact with evils and falsities. 'They shall not dwell in your land' means that evils must not exist together with the Church's forms of good. 'Lest perhaps they cause you to sin against Me' means lest evils turn away forms of good from the Lord. 'When you serve their gods' means if worship is kindled by falsities. 'For it will be a snare to you' means owing to evils that are enticing and deceptive.

Bilješke:

1. i.e. the Euphrates

2. The Latin means I will drive them out but the Hebrew means You will drive them out.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Iz Swedenborgovih djela

 

Arcana Coelestia #6750

Proučite ovaj odlomak

  
/ 10837  
  

6750. 'And she brought him to Pharaoh's daughter' means an affection for factual knowledge. This is clear from the representation of 'Pharaoh's daughter' as a kind of religion, dealt with in 6729, but here as an affection for factual knowledge. For a third state is what this verse describes, and at this point 'daughter' means an affection, 2362, 3963, while 'Pharaoh' means factual knowledge in general, 6015, so that 'Pharaoh's daughter' means an affection for factual knowledge. This is also evident from the train of thought in the internal sense, for since Moses represents the Lord in respect of the law of God, he could not have been brought to Pharaoh's daughter and been a son to her if she meant the kind of religion that was practised, as she had done previously. Furthermore factual knowledge is what those who are being regenerated must learn first, for that knowledge is the groundwork for things that compose the understanding, and the understanding is what receives the truth of faith, 6125, and the truth of faith what receives the good of charity. From this it may be seen that factual knowledge constitutes the first level to be laid down when a person is being regenerated.

[2] Factual knowledge also constituted the first level to be laid down in the Lord when He made His Human Divine Truth or the Divine Law. This is what is meant by the Lord's being taken to Egypt when He was a young child, Matthew 2:13-14, and so by the prophecy in Hosea,

Out of Egypt have I called My Son. Hosea 11:1; Matthew 1:15.

It has been shown quite a number of times that 'Egypt' means factual knowledge. By factual knowledge however one should understand not secular knowledge but knowledge that the Church possesses, regarding which see 4749, 4964-4966, 6004. The latter kind of knowledge is also what is meant by 'Egypt' in the genuine sense. As regards its providing the level to be laid down first, see 5901.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.