Biblija

 

Daniel 7

Studija

   

1 I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

2 Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

3 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

4 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

5 Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

6 Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

7 Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

8 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

9 Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

11 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

12 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

14 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

15 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

16 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

17 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

18 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet

19 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

20 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

21 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

22 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

23 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

25 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

26 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

27 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

28 Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.

   

Iz Swedenborgovih djela

 

Apocalypse Explained #535

Proučite ovaj odlomak

  
/ 1232  
  

535. And I saw a star from heaven fallen unto the earth, signifies the knowledges of truth falsified, and thus turned into falsities. This is evident from the signification of "stars," as being the knowledges of good and truth (of which above, n. 72, 402); and from the signification of "gliding" and "falling from heaven," as being to perish; and the knowledges of truth perish when denied and when falsified, here when falsified; for this book does not treat of those who deny truths, but of those who falsify them. For those who deny truths are not among those who are in "the former heaven," and who are cast down therefrom into hell at the day of the Last Judgment, for such are cast down thither immediately after death. But in this book those who, for various reasons, falsify truths are treated of, for such made for themselves a heaven that was afterwards destroyed. Those falsify the knowledges of truth and good from the Word who acknowledge the Word but apply it to favor their loves and to favor principles that are from self-intelligence, thus they turn the truths of the Word into falsities, and thus the knowledges of good and truth with them perish. From this it can be seen that "a star from heaven fallen unto the earth" signifies that the knowledges of truth are falsified, and thus turned into falsities (See above, n. 517).

[2] "To fall down" or "to fall from heaven unto the earth" signifies to perish, that is, to have no longer any place in heaven but to be cast down therefrom and conjoined with hell, as is evident from what follows, where it is said "there was given unto him the key of the pit of the abyss, and he opened it," "the pit of the abyss" signifying the hell where and from which are the falsities of evil. "To fall from heaven unto the earth" has a similar signification above in Revelation:

And the stars of heaven fell unto the earth (Revelation 6:13).

The dragon with his tail drew the third part of the stars of heaven, and did cast them to the earth (1 Revelation 12:4).

In Daniel:

The horn of the he-goat waxed great, even to the host of heaven; and some of the host and of the stars it cast down to the ground and trampled upon them (Daniel 8:10).

In Matthew:

Immediately after the affliction of those days the sun shall be darkened, and the stars shall fall from heaven (Matthew 24:29).

The like is signified by the Lord's words in Luke:

Jesus said, I beheld Satan as lightning falling from heaven (Luke 10:18).

"Satan" means every falsity that destroys truth, for the hells where and from which are such falsities are called "Satan," while the hells where and from which are the evils that destroy goods, are called the "devil," therefore "Satan as lightning falling from heaven" means that every falsity that destroyed the truth of the Word was cast down out of heaven. So in Revelation:

The great dragon was cast down to the earth, and his angels with him, and their place was not found anymore in heaven (Revelation 12:8, 9).

From this it can be seen that "to glide down," "to fall" and "to be cast down out of heaven to the earth" signify to have place no more in heaven, but in hell, thus to perish, the "earth" here also signifying what is cursed (as was shown above at the end of n. 304.

[3] Because heaven is conjoined with man by means of the Word, those who falsify the truths of the Word by interpretations to confirm evils of life avert themselves from heaven and turn themselves to hell. For heaven is in the spiritual sense of the Word, and man is in its natural sense; consequently heaven is conjoined with the world by means of the Word. For this reason the Word is also called a "covenant" and a covenant is a conjunction. This is why those who apply the Word to evils of life and to the false principles that are from self-intelligence cannot be conjoined with heaven; and those who are not conjoined with heaven are conjoined with hell; for man must be either in heaven or in hell; it is not permitted him to hang between the two. But those who apply the Word to such falsities as do not disagree with the good of life, such as exist with the upright Gentiles that do not have the Word and with the simple in the church who believe in the Lord and lead a good life, because from their falsities they look to good, have such falsities applied by the Lord to good, and are turned towards heaven; for the essential thing in heaven is the good of life, which is the same as the good of love to the Lord and the good of charity towards the neighbor; for in heaven everyone has perception of truth, intelligence, and wisdom, in accordance with that good. This makes clear what is meant by falsifying the truth from the Word, which is here signified by "a star from heaven fallen unto the earth."

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.