1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

V:

9430. 'And the cloud covered it' means the lowest level of the Word, which is obscure, comparatively so. This is clear from the meaning of 'the cloud' as the lowest level of the Word or its literal sense, dealt with in the Preface to Genesis 18, and in 4060, 4391, 5922, 6343 (end), 6752, 8106, 8443, 8781. The reason why that sense is called 'the cloud' is that it lies in obscurity, compared with the inward sense; for the inward sense dwells in the light of heaven. The outward lies in obscurity and resembles a cloud because it is intended for a person while in the world, whereas the inward sense is intended for a person when he enters heaven. But it should be recognized that while a person is in the world he is at the same time guided by the inward sense of the Word if in faith and life he is guided by teachings of the Church which are authentic. For through those teachings the inward sense of the Word is inscribed at that time on both his understanding and his will, on his understanding through the faith he has and on his will through the life he leads. When such a person enters heaven he understands the Word solely according to its inward sense and ceases to know anything of its outward sense. This now seems to him to be like a cloud that swallows up rays of light it receives.

[2] The person now understands the Word, as has been said, according to its inward and not according to its outward sense. This is so because the Lord uses God's truth present with people in the world, which is the Word, to teach all who are in heaven, the reason for this being that those people live on the lowest level of order, and everything on interior levels ends in the lowest. The lowest is so to speak the support for the interior levels, which stand and rest on it. The Word in the letter is Divine Truth on the lowest level of order, in the same way as the natural and sensory level is the lowest level of order in members of the Church with whom Divine Truth is present. On this lowest level in them, as on that of the Word, interior levels terminate and rest. All this is like a house and its foundations. The actual house is heaven, and it is also Divine Truth there such as the Word is in its inward sense, while the foundations are the world and also Divine Truth there such as the Word is in its outward sense. Just as the house rests on its foundations, so too heaven rests on the Church, and consequently Divine Truth in heaven on Divine Truth on earth. For through the Word a continuous link exists from the Lord by way of heaven right down to people in the world. This is the reason why the Lord always provides for the existence of a Church on earth, where Divine Truth may exist on its lowest level. This is an arcanum unknown to anyone up to now, an arcanum implied in the matters introduced at 9357, 9360. Let everyone take care therefore not to damage the Word in any way; for those who damage it damage what is indeed Divine.