¹ Om Ammons barn. Så säger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varför har Malkam tagit arv, efter Gad, och varför bor hans folk i dess städer?

² Se, därför skola dagar komma, säger HERREN då jag skall låta höra ett härskri mot Rabba i Ammons barns land; och då skall det bliva en öde grushög, och dess lydstäder skola brännas upp i eld; och Israel skall då taga arv efter dem som hava tagit hans arv, säger HERREN.

³ Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är förstört; ropen, I Rabbas döttrar. Höljen eder i sorgdräkt, klagen, och gån omkring i gårdarna; ty Malkam måste vandra bort i fångenskap, och hans präster och furstar med honom.

⁴ Varför berömmer du dig av dina dalar, av att din dal flödar över, du avfälliga dotter? Du som förlitar dig på dina skatter och säger: »Vem skall väl komma åt mig?»,

⁵ se, jag skall låta förskräckelse komma över dig från alla dem som bo omkring dig, säger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en åt sitt håll och ingen skall församla de flyktande.

⁶ Men därefter skall jag åter upprätta Ammons barn, säger HERREN.

⁷ Om Edom. Så säger HERREN Sebaot: Finnes då ingen vishet mer i Teman? Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga? Är deras vishet uttömd?

⁸ Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty över Esau skall jag låta ofärd komma på hans hemsökelses tid.

⁹ När vinbärgare komma över dig, skola de icke lämna kvar någon efterskörd. När tjuvar komma om natten, skola de fördärva så mycket dem lyster.

¹⁰ Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans gömslen, och han skall icke lyckas hålla sig dold; fördärv skall drabba hans barn, hans bröder och grannar, och han skall icke mer vara till.

¹¹ Bekymra dig ej om dina faderlösa, jag vill behålla dem vid liv; och må dina änkor förtrösta på mig.

¹² Ty så säger HERREN: Se, de som icke hade förskyllt att dricka kalken, de nödgas att dricka den; skulle då du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall nödgas att dricka den.

¹³ Ty vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, att Bosra skall bliva ett föremål för häpnad och smälek; det skall förödas och bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar; och alla dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid.

¹⁴ Ett budskap har jag hört från HERREN, och en budbärare är utsänd bland folken: »Församlen eder och kommen emot det, och stån upp till strid.

¹⁵ Ty se, jag skall göra dig ringa bland folken, föraktad bland människorna.

¹⁶ Den förfäran du väckte har bedragit dig, ja, ditt hjärtas övermod, där du sitter ibland bergsklyftorna och håller dig fast högst uppe på höjden. Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen, så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN.

¹⁷ Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som gå där fram skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

¹⁸ Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.

¹⁹ Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?

²⁰ Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem.

²¹ Vid dånet av deras fall bävar jorden; man skriar så, att ljudet höres ända borta vid Röda havet.

²² Se, en som liknar en örn lyfter sig och svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra. Och Edoms hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är i barnsnöd.

²³ Om Damaskus. Hamat och Arpad komma på skam; ty ett ont budskap få de höra, och de betagas av ångest. I havet råder oro; det kan ej vara stilla.

²⁴ Damaskus förlorar modet, det vänder sig om till flykt, ty skräck har fattat det; ångest och vånda har gripit det, lik en barnaföderskas.

²⁵ Varför lät man den icke vara, den berömda staden, min glädjes stad?

²⁶ Så måste nu dess unga män falla på dess gator, och alla dess stridsmän förgöras på den dagen, säger HERREN Sebaot.

²⁷ Och jag skall tända eld på Damaskus' murar, och elden skall förtära Ben-Hadads palatser.

²⁸ Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. Så säger HERREN: Upp, ja, dragen åstad upp mot Kedar, och fördärven Österlandets söner.

²⁹ Deras hyddor och deras hjordar må man taga, deras tält och allt deras bohag och deras kameler må föras bort ifrån dem och man må ropa över dem; »Skräck från alla sidor!»

³⁰ Flyn, ja, flykten med hast, gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt råd mot eder och tänkt ut mot eder ett anslag.

³¹ Upp, säger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor där i trygghet, utan både portar och bommar, i sin avskilda boning.

³² Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall förströ dem åt alla väderstreck, männen med det kantklippta håret och från alla sidor skall jag låta ofärd komma över dem, säger HERREN.

³³ Och Hasor skall bliva en boning för schakaler en ödemark till evärdlig tid; ingen skall mer bo där och intet människobarn där vistas.

³⁴ Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade:

³⁵ Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge, deras yppersta makt.

³⁶ Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar komma mot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elam skola komma.

³⁷ Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka komma över dem, min vredes glöd, säger HERREN. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.

³⁸ Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där både konung och furstar, säger HERREN.

³⁹ Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.

¹ Give thanks to Yahweh! Call on his name! Make his doings known among the peoples.

² Sing to him, Sing praises to him! Tell of all his marvelous works.

³ Glory in his holy name. Let the heart of those who seek Yahweh rejoice.

⁴ Seek Yahweh and his strength. Seek his face forever more.

⁵ Remember his marvelous works that he has done; his wonders, and the judgments of his mouth,

⁶ you seed of Abraham, his servant, you children of Jacob, his chosen ones.

⁷ He is Yahweh, our God. His judgments are in all the earth.

⁸ He has remembered his covenant forever, the word which he commanded to a thousand generations,

⁹ the covenant which he made with Abraham, his oath to Isaac,

¹⁰ and confirmed the same to Jacob for a statute; to Israel for an everlasting covenant,

¹¹ saying, "To you I will give the land of Canaan, the lot of your inheritance;"

¹² when they were but a few men in number, yes, very few, and foreigners in it.

¹³ They went about from nation to nation, from one kingdom to another people.

¹⁴ He allowed no one to do them wrong. Yes, he reproved kings for their sakes,

¹⁵ "Don't touch my anointed ones! Do my prophets no harm!"

¹⁶ He called for a famine on the land. He destroyed the food supplies.

¹⁷ He sent a man before them. Joseph was sold for a slave.

¹⁸ They bruised his feet with shackles. His neck was locked in irons,

¹⁹ until the time that his word happened, and Yahweh's word proved him true.

²⁰ The king sent and freed him; even the ruler of peoples, and let him go free.

²¹ He made him lord of his house, and ruler of all of his possessions;

²² to discipline his princes at his pleasure, and to teach his elders wisdom.

²³ Israel also came into Egypt. Jacob lived in the land of Ham.

²⁴ He increased his people greatly, and made them stronger than their adversaries.

²⁵ He turned their heart to hate his people, to conspire against his servants.

²⁶ He sent Moses, his servant, and Aaron, whom he had chosen.

²⁷ They performed miracles among them, and wonders in the land of Ham.

²⁸ He sent darkness, and made it dark. They didn't rebel against his words.

²⁹ He turned their waters into blood, and killed their fish.

³⁰ Their land swarmed with frogs, even in the rooms of their kings.

³¹ He spoke, and swarms of flies came, and lice in all their borders.

³² He gave them hail for rain, with lightning in their land.

³³ He struck their vines and also their fig trees, and shattered the trees of their country.

³⁴ He spoke, and the locusts came, and the grasshoppers, without number,

³⁵ ate up every plant in their land; and ate up the fruit of their ground.

³⁶ He struck also all the firstborn in their land, the first fruits of all their manhood.

³⁷ He brought them forth with silver and gold. There was not one feeble person among his tribes.

³⁸ Egypt was glad when they departed, for the fear of them had fallen on them.

³⁹ He spread a cloud for a covering, fire to give light in the night.

⁴⁰ They asked, and he brought quails, and satisfied them with the bread of the sky.

⁴¹ He opened the rock, and waters gushed out. They ran as a river in the dry places.

⁴² For he remembered his holy word, and Abraham, his servant.

⁴³ He brought forth his people with joy, his chosen with singing.

⁴⁴ He gave them the lands of the nations. They took the labor of the peoples in possession,

⁴⁵ that they might keep his statutes, and observe his laws. Praise Yah!