Bibliorum

 

Hesekiel 37

Study

   

1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

3 Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, Herre, du vet det.»

4 Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;

5 säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.

6 Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN

7 Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.

8 Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.

9 Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»

10 Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.

11 Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'

12 Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.

13 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

14 Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN

15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:

16 Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus

17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.

18 När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,

19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand

20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.

27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

28 Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

   

from the Writings of Emanuel Swedenborg

 

Apocalypse Explained #224

Studere hoc loco

  
/ 1232  
  

224. And My new name, signifies that they will also acknowledge the Lord's Divine Human. This is evident from the signification of "I will write upon him My new name," as being that they will acknowledge the Lord's Divine Human. "To write upon one" is to implant in the life (See above, n. 222), here to implant in the faith that is from charity, because that faith is treated of in what is written to the angel of this church (See above, n. 203); and to implant in that faith is to acknowledge in heart. "The Lord's new name" is His Divine Human, because this prophetic book, which is called Revelation, treats of those who will be in the New Jerusalem, and of those who will not, and not of the successive states of the church as is believed (See above, n. 5); and those who will be in the New Jerusalem are all who will acknowledge the Lord's Divine Human. It is therefore also said at the end of The Doctrine of the New Jerusalem:

That there is a trine in the Lord, namely, the Divine Itself, the Divine Human, and the proceeding Divine, is an arcanum from heaven, and is for those who will be in the holy Jerusalem (n. 297).

It can be seen that this is "the Lord's new name," since this truth was not before acknowledged in the church. What besides this is meant in the Word by "the name of Jehovah," "the name of the Lord," and "the name of Jesus Christ," can be seen above (n. 26, 102, 133, 135, 148); and that the Lord's Divine Human is meant (n. 26, 102). This is meant by "the name of Jehovah," because "name" in the Word signifies the quality of a state and of a thing (See above, n. 148), and the Divine quality by which all things were created and made in the heavens and on earth, is the Lord's Divine Human, as is said in John:

In the beginning was the Word, and the Word was with God, and God was the Word. All things were made through Him, and without Him was not anything made that was made. And the world was made through Him. And the Word became flesh, and dwelt among us, and we beheld His glory, the glory as of the only-begotten from the Father, full of grace and truth (John 1:1-3, 10, 14).

From this it can be seen why "the name of Jehovah" means the Lord's Divine Human. That this is meant in the Word by "the name of Jehovah" the Lord Himself shows in John:

Jesus said, Father, glorify Thy name. And there came a voice out of heaven, saying, I have glorified it, and will glorify it again (John 12:28).

To "glorify" is to make Divine. In the same:

Jesus said, I have manifested Thy name unto men, and I have made known unto them Thy name, and will make it known (John 17:6, 26).

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.