2497. Detta kapitel handlar om Herrens tillstånd, när Han först undervisades i lärosatser rörande människokärleken och tron. Tillståndet som sådant anges med Kades och Sur, läran i tron med Abimelek, konungen i Gerar, verserna 1, 2. Till att börja med tänkte Han om det förnuftiga att det skulle rådfrågas, vers 2, men det blev inte rådfrågat, verserna 3, 4, 8, 9. Orsaken till att Han tänkte så, verserna 5, 6, 10–12, 13. Att läran om människokärleken är andlig av himmelskt ursprung, vers 7, att Han undervisades så och att då alla förnuftsbegrepp, liksom även kunskapsfakta, kom att vara Honom till tjänst som en mantel eller klädnad, verserna 14–16. På detta sätt blev läran fullkomlig, vers 17, något som den inte skulle ha blivit, om den hade härletts från det förnuftsmässiga, vers 18.
