1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Bilješke:

53. (Verse 10) I was in the spirit. That this signifies, a spiritual state in which there is revelation, is evident from the signification of being in the spirit, as being to be brought into the state in which spirits and angels are, which is a spiritual state. Man is brought into this state when he comes into the state of his spirit; for every man is a spirit as to his interiors (as may be seen in the work, Heaven and Hell 432-444). When a man is in this state, the things which exist in the spiritual world are seen by him as clearly as objects in the natural world; but because the objects then seen by him are from a spiritual origin, they are in themselves spiritual, and such things as pertain to heavenly wisdom are set before him in a natural image as it were. In this way Divine things are presented in visible forms before the eyes of spirits and angels; hence it is that all the things seen in heaven, are representative and significative, as also the things seen by John, which are treated of in the Apocalypse. (Moreover the nature of such things may be known from what is said and shown concerning representatives and appearances in heaven, in the work, Heaven and Hell 170-176.)

[2] While a man is in the body he does not see the things that are in heaven, unless the sight of his spirit is opened; but when this is opened, then he sees them. In this way John saw the things described in the Apocalypse. The prophets saw them also in the same way; they are therefore called "Seers," and are said to have had their "eyes opened"; angels also were seen in ancient times in the same way, and so also the Lord was seen by the disciples after His resurrection. This sight is that of the spiritual man; and because in such circumstances all things appear representatively, therefore this sight was opened in John.

He who knows nothing of this sight believes that, when angels were seen by men, they assumed a human form, and that when they vanished out of sight, they laid it down; this, however, was not the case, but angels then appeared in their own form, which is the human form, not before the sight of their bodily eyes, but before the sight of their spirit, this sight being then opened. This is plainly evident from the Lord being seen by the disciples after His resurrection, when He Himself showed them that He was a man in a perfect form (Luke 24:39; John 20:20-28); and nevertheless He became invisible; for when they saw Him, the eyes of their spirit were opened; but when He became invisible those eyes were closed. That man has a sight of this kind, is evident to me from much experience; for all the things that I have seen in the heavens were seen by means of that sight; and then I was in a state of wakefulness similar to that in which I was when they were not seen. But this sight is seldom opened to any one by the Lord at this day, and that for many reasons.