¹ Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.

² Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.

³ Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.

⁴ Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

⁵ Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

⁶ men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

⁷ Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.

⁸ Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

⁹ Den som har öron, han höre.»

¹⁰ Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»

¹¹ Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.

¹² Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

¹³ Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.

¹⁴ Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.

¹⁵ Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.

¹⁶ Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.

¹⁷ Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

¹⁸ Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

¹⁹ När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

²⁰ Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,

²¹ men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.

²² Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.

²³ Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

²⁴ En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

²⁵ men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

²⁶ När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

²⁷ Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

²⁸ Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'

²⁹ Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

³⁰ Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

³¹ En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.

³² Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»

³³ En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

³⁴ Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.

³⁵ Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

³⁶ Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

³⁷ Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

³⁸ Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

³⁹ Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.

⁴⁰ Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

⁴¹ Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

⁴² och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

⁴³ Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

⁴⁴ Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

⁴⁵ Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;

⁴⁶ och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.

⁴⁷ Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

⁴⁸ När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --

⁴⁹ Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

⁵⁰ och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

⁵¹ Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»

⁵² Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»

⁵³ När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.

⁵⁴ Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, Varifrån komma de?

⁵⁵ Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

⁵⁶ Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»

⁵⁷ Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»

⁵⁸ Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.

¹ Again he began to teach by the seaside. A great multitude was gathered to him, so that he entered into a boat in the sea, and sat down. All the multitude were on the land by the sea.

² He taught them many things in parables, and told them in his teaching,

³ "Listen! Behold, the farmer went out to sow,

⁴ and it happened, as he sowed, some seed fell by the road, and the birds came and devoured it.

⁵ Others fell on the rocky ground, where it had little soil, and immediately it sprang up, because it had no depth of soil.

⁶ When the sun had risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.

⁷ Others fell among the thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.

⁸ Others fell into the good ground, and yielded fruit, growing up and increasing. Some brought forth thirty times, some sixty times, and some one hundred times as much."

⁹ He said, "Whoever has ears to hear, let him hear."

¹⁰ When he was alone, those who were around him with the twelve asked him about the parables.

¹¹ He said to them, "To you is given the mystery of the Kingdom of God, but to those who are outside, all things are done in parables,

¹² that 'seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest perhaps they should turn again, and their sins should be forgiven them.'"

¹³ He said to them, "Don't you understand this parable? How will you understand all of the parables?

¹⁴ The farmer sows the word.

¹⁵ The ones by the road are the ones where the word is sown; and when they have heard, immediately Satan comes, and takes away the word which has been sown in them.

¹⁶ These in the same way are those who are sown on the rocky places, who, when they have heard the word, immediately receive it with joy.

¹⁷ They have no root in themselves, but are short-lived. When oppression or persecution arises because of the word, immediately they stumble.

¹⁸ Others are those who are sown among the thorns. These are those who have heard the word,

¹⁹ and the cares of this age, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in choke the word, and it becomes unfruitful.

²⁰ Those which were sown on the good ground are those who hear the word, and accept it, and bear fruit, some thirty times, some sixty times, and some one hundred times."

²¹ He said to them, "Is the lamp brought to be put under a basket or under a bed? Isn't it put on a stand?

²² For there is nothing hidden, except that it should be made known; neither was anything made secret, but that it should come to light.

²³ If any man has ears to hear, let him hear."

²⁴ He said to them, "Take heed what you hear. With whatever measure you measure, it will be measured to you, and more will be given to you who hear.

²⁵ For whoever has, to him will more be given, and he who doesn't have, even that which he has will be taken away from him."

²⁶ He said, "The Kingdom of God is as if a man should cast seed on the earth,

²⁷ and should sleep and rise night and day, and the seed should spring up and grow, he doesn't know how.

²⁸ For the earth bears fruit: first the blade, then the ear, then the full grain in the ear.

²⁹ But when the fruit is ripe, immediately he puts forth the sickle, because the harvest has come."

³⁰ He said, "How will we liken the Kingdom of God? Or with what parable will we illustrate it?

³¹ It's like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, though it is less than all the seeds that are on the earth,

³² yet when it is sown, grows up, and becomes greater than all the herbs, and puts out great branches, so that the birds of the sky can lodge under its shadow."

³³ With many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear it.

³⁴ Without a parable he didn't speak to them; but privately to his own disciples he explained everything.

³⁵ On that day, when evening had come, he said to them, "Let's go over to the other side."

³⁶ Leaving the multitude, they took him with them, even as he was, in the boat. Other small boats were also with him.

³⁷ A big wind storm arose, and the waves beat into the boat, so much that the boat was already filled.

³⁸ He himself was in the stern, asleep on the cushion, and they woke him up, and told him, "Teacher, don't you care that we are dying?"

³⁹ He awoke, and rebuked the wind, and said to the sea, "Peace! Be still!" The wind ceased, and there was a great calm.

⁴⁰ He said to them, "Why are you so afraid? How is it that you have no faith?"

⁴¹ They were greatly afraid, and said to one another, "Who then is this, that even the wind and the sea obey him?"